I fokus: James Franco

Tristan och Isolde

Det var först när jag precis lämnat tonåren som jag upptäckte det ultimata tonårsdramat. Freaks & Geeks. Visserligen utspelade det sig på 1970-talet, men framförallt handlade det om två outsider-grupper i ett normal-fixerat USA: Nollor och nördar (som programmet också kallades när det sändes på Kanal 5 år 2000). Och det var bara något med perspektivet inifrån dessa grupper och karaktärernas väldigt ärligt redovisade erfarenheter som kändes så nära det verkliga livet.

I princip alla av huvudkaraktärerna i de två skildrade kompisgängen spelades av bra skådespelare. Min personliga favorit var snygga Linda Cardellini, som spelade Lindsay. Smart och söt, men också mild nog för att man skulle kunna gå fram till henne. Men vid sidan av henne fanns också en annan skådespelare som verkligen gick igenom skärmen. James Franco som spelade Daniel. Hans karaktär var den strulige informelle ledaren för de äldre nollorna, ”freaksen”. Det var inte så lite en plågad och emotionell James Dean över honom, men han framstod ändå aldrig som någon kopia.

När jag sedan året efter såg Franco spela Harry Osborn i Spider-man trodde jag att hans karriär skulle ta fart. Han spelade James Dean i en tv-film som släpptes samma år och fick mycket goda recensioner, så jag var säker på att han inom kort skulle nå stora huvudroller i antingen kommersiella filmer eller mindre draman. Detta har inte riktigt hänt än, Franco har hamnat i nåt slags mellanland. Han har gjort huvudroller i filmer som t ex kommande Annapolis som är ett kommersiellt drama inte tillräckligt kommersiellt, eller i Sonny som var ett indiedrama så indie att ingen såg det. Och hans biroller i ambitiösa projekt som ex. City by The Sea eller The great Raid har bara mottagits något bättre än de halvlyckade filmerna.

Tristan & Isolde, med svensk premiär ikväll, skulle kunna vara den där filmen som till slut gör James Franco rättvisa, sätter honom i rätt sammanhang. Filmen bygger på legenden om den engelske riddaren nära tronen som på grund av speciella omständigheter inte kan hindra sig själv från att inleda en hemlig kärleksaffär med en irländsk prinsessa. Det blir en romans som kommer få stora konsekvenser för dem själva och även deras kungariken. Om filmen är bra eller inte kan jag inte säga något om, jag har inte fått tillfälle att se den, men legenden är en vacker historia med ett sorgset stråk. Lite som James Francos utstrålning.


För att köpa eller reservera biljetter till Tristan & Isolde, klicka här! (via Biotider.se)

Andra biopremiärer idag: Rika Vänner, med Jennifer Aniston och Frances McDormand, Miraklet i Småland, bygger på två teaterpjäser om Gnosjöandan.

6 reaktion på “I fokus: James Franco

  1. Amishka: James är grym. Och du visar bra smak igen ;)

    Maddin: Jag tror att den säkert inte fungerar på riktigt alla plan, det har nog recensionerna visat. MEN grejen med filmer är ju att det kan finnas mycket att ta till sig trots att helheten har stora brister.

    Film är ett sånt sammansatt medium/konstart att de flesta filmer har många brister samtidigt som de har många njutbara element. Det gäller förstås alla konstarter, men kanske mest film i mina ögon, då det bla finns fotot, musiken, skådespelarinsatserna, scenografin, rytmen/klipppningen och den underliggande storyn att ta till sig av.

    Garden State är ett så bra exempel på detta. För mig och många andra är det en så grym film för den har så njutbara och ”sanna” scener berättade med en helt ny ömsint ton som inte setts på bio förut. Och historien och fotot samspelar väldigt bra med musiken. Samtidigt har historien uppenbara brister, som det krystade slutet, och ja, historien som helhet. Därför fick den också lite blandad kritik. För vissa kritiker var det en klassiker, och för vissa så överskuggade bristerna allt det här andra.

    Förresten så känns just det här fenomenet med framgång trots brister som en stor anledning bakom att regissörer floppar efter sin genombrottsfilm a la Richard Kelly och kanske lite också Sofia Coppola. Den förra filmens status gör att kritiska kommentarer kanske aldrig uttalas av producenter och medarbetare pga fullständig tillit till den hyllade regissörens vision. Den andra gången är regissörens tilltal inte lika nytt och kanske inte heller i samma fusion med materialet, och därför blottas alla brister som fanns där sedan tidigare.

    För mig är det värt att gå på den här filmen för jag fascineras av legenden, James Franco och den rå-söta Sophia Myles. Det kan t o m hända att jag ser den, njuter pga dessa skäl, och den därför för mig är ”bra”, men att helheten inte är lyckad eller funkar, och att jag sedan som recensent på Bloggywood därför ger den dåligt betyg :)

    Blev lite lång kommentar, men när jag väl kommer igång har jag svårt att hålla emot ;)

  2. hej asså, måste bara säga att james franco är så himla hot!!! han är den snyggaste personen i världen och ååh, vad han är snygg!! Tristan och isolde äger!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>