Recension: Du & Jag

Copyright Sonet Film

Du & Jag har oturen att få premiär efter Farväl Falkenberg. De delar sammma kvaliteter i skildrandet av tiden när man plötsligt ska börja vara vuxen, något som nu hamnar i skuggan av Sveriges hopp i Oscar-racet. Men där Jesper Ganslandts film har en handling som mest är en poetisk viskning försöker sig Fjorton Suger-regissörerna Martin Jern och Emil Larsson på att berätta en modern och vardaglig kärlekhistoria. Det är en lovvärd ambition, men inte något som filmen riktigt når upp till.

Turerna i förhållandena, snacket på förfesterna, barndomskamraterna, hoppet – Du & Jag ger en sann bild av åren efter gymnasiet. Niklas träffar Maja igen på en återföreningsfest. Det har gått några år sen sist, men på frågan varför han gjorde slut har han inget bra svar. Var det för att han blev rädd? Och vad känner han idag, vad är det som finns kvar mellan dem? Kärlek, ömsesidig förståelse eller bara minnen att lämna bakom sig?

Filmen har väldigt mycket karaktären av en ungdomsfilm, trots att huvudpersonerna är 25 år under merparten av den. Noomi Rapace känns som en barndomskamrat, hennes spel är naturligt och ömtåligt, men att hennes Maja skulle vara över 25 år är inte helt trovärdigt. För Niklas är steget från håglös slacker till en driven vuxen man mer tydligt och väldigt väl gestaltat av Johan Hallström.

Huvudpersonernas öden blir aldrig riktigt angelägna. Och slutet är en Hollywoodupplösning efter formulär. Synd på en så fint agerad historia filmad mitt inne i det unga Sverige.

3 av 6

[tags] film, recensioner, du & jag, noomi rapace, johan hallström, du och jag[/tags]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>