SFF: Recension av Sounds of Sand


Sounds of Sand

I Afrika breder öknarna ut sig och driver människor på flykt i jakten på vatten och odlingsbar mark. I den här filmen är det Rahne och Mouna som flyr. När det till slut är sex timmar från byn till närmsta brunn, ger de sig av. Tillsammans med sina barn, getter och dyrbara dromedar och en annan familj, letar de sig österut när alla andra går mot söder.

Resan börjar hoppfullt. De går nästan genast på en oas. Men ju längre in i öknen de kommer desto mörkare blir tillvaron. Vattnet tryter, förstås, och med vattnet också medmänskligheten. I öknen härjar rebellgrupper, som erbjuder vatten och beskydd till priser som de fattiga resenärerna inte kan betala. Boskap är handelsvara, men också kvinnor och flickor ? och pojkar, att träna till soldater.

Sasha, yngst i familjen, spanar efter flygplan på himlen, de kanske letar efter oss, säger hon hoppfullt. Flygplanet blir ett västvärldens öga i filmen. Men det är ett oseende öga. Sashas pappa svarar jag tror inte ens att de vet om att vi finns.

Filmaren Marion Hänsel verkar vilja påminna oss. Med bländande vackert foto visar hon sin undergångshistoria. Vad som ändå gör filmen uthärdlig är att den också berättar en annan historia, den om Sashas maktkamp med sin far. Familjen lever i ett patriarkalt samhälle och flickor är inte mycket värda. Sasha tvingas hela tiden bevisa sitt värde. Och, utan att avslöja för mycket; hon lyckas.

Sounds of Sand får betyg 4 av 6

Längd: 1 tim 36 min. Med: Issaka Sawadogo, Carole Karemera.
Trailer: Se här! Hemsida: www.soundsofsand.be

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>