GIFF: Recension av Always- sunset on 3rd street

bloggywoodfilmfestival.jpg alwayssunsetonthirdstreetmi.jpg

Jag trodde tiden då vi fick gissa oss till betydelsen i asiatiska filmer var förbi. Ack så fel jag hade: Ibland blir översättningen uppenbarligen inte helt hundra och det får mig att undra hur mycket vi faktiskt missar eller om vi blir helt lurade när det gäller vissa detaljer. Vi kanske har fått allting helt om bakfoten?! I och för sig så gör det inget i det här fallet eftersom behållningen ändå blir väldigt lyckad!

Japan, 1958. Efterkrigstiden lider mot sitt slut och arbetet med Tokyo Tower är nästan klart, vilket blir en symbol för en ny tid. En tid där nya uppfinningar för in bekvämligheten i invånarnas liv. Vissa bosatta på 3rd street kämpar för att öka tillgångarna så de kan köpa det där kylskåpet, den där TVn eller tvättmaskinen, andra kämpar mot ensamheten och en tredje för berömmelse- ibland både och. Kampen mellan kärlek och pengar, samvaro och anseende tar sin början.

Familjen Suzuki består av mamma, pappa och en son. De äger en bilreparatörsfirma och beslutar sig för att anställa unga Mutsuko som hjälp. Hon förväntar sig dock att komma till ett stort företag och blir måttligt imponerad av familjens enkla boning. Dessutom kan hon ingenting om att reparera bilar. Sonen är extra exalterad, för familjen väntar tillökning- den allra första TVn. Rakt över gatan finns en godisaffär som ägs av Chagawa, som egentligen vill bli inflytelserik och högt respekterad författare. Detta går inte särskilt bra och till råga på allt är han hemligt kär i vackra Hiromi som öppnar en liten bar på gatan. Hiromi har själv en välfylld ryggsäck men tycks finna glädje i att ta hand om männen i kvarteret. Längre ner på gatan har kioskägarinnan upptäckt Coca-cola och doktorn i byn kallas för djävulen av barnen för han kommer med sprutor??

Vi får lära känna karaktärerna när deras dagliga liv flyter på och vi får vara med i nöd och i lust, i stiltje och i förändring. Regissörren Takashi Yamazaki bjuder på vackra bilder men också mycket komik, ibland på gränsen till slapstick. (Det är precis att jag köper den delen…) Men det ?R bara japaner som kan få något att bli så äkta komiskt och sentimentalt på samma gång!

Always- sunset on third street är 133 minuter lång = ta med ett helt paket näsdukar! Yamazaki använder ett opretentiöst grepp och förmodligen en stor portion bra personregi. Resultatet går rakt in i hjärtat.

Betyg 5 av 6

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>