GIFF: Recension av Anna and the moods

bloggywoodfilmfestival.jpgannaandthemoodsmindre.jpg

Animerat är som roligast när det är en smart story med högklassig komik och när animatören har öga för detaljer. Trots tydliga spår av Tim Burton är Anna and the moods originellt tecknad och de 30 minuterna flyger iväg.

Filmen handlar om Anna- den mest skötsamma lilla flickan du kan tänka dig. Hon har änglalikt blont hår, gör sina läxor i tid och städar alltid på sitt rum. En dag händer något: Anna förändras till en KMFDM-lookalike och får föga förståelse av sin omgivning inte minst föräldrarna. Denna animerade novellfilm är en humoristisk skildring av något så naturligt som att bli tonåring.

Rösten till Anna görs av Björk, en av karaktärerna ser ut som Ingvar Karlsson och eftertexterna är supersnygga. Jag har inte så mycket mer att säga om denna film förutom: se den! (Det var helt klart värt att försöka klara sig på 5 timmars sömn för att ge sig ut i minusgraderna och febrilt stressa sig till stadsbiblioteket!)

Betyg 6 av 6

Trailertips: 1408

Nu har trailern till Mikael Håfströms nästa film 1408 dykt upp på nätet. Filmen är baserad på en novell av Stephen King och har John Cusack och Samuel L. Jackson i huvudrollerna.

Jag tycker att det ser riktigt spännande ut faktiskt. Kanske ingen komplicerad rulle men förmodligen en läskig och underhållande film för mörka hemmakvällar.

Kolla in trailern här och kom gärna med kommentarer.

GIFF: Recension Going to pieces- the rise and fall of slasher film

bloggywoodfilmfestival.jpggoingtopiecesmindre.jpg Min första dag på festivalen avslutades med en dokumentär. Det var inte vilken dokumentär som helst utan den om slasher filmer. ?åå sköna stolar, iste i hållaren, macka i magen och block i knät. Välbekanta ansikten och klipp på duken. Kan det BLI bättre?

Varför ser vi på filmer som de här? Hur fick de sånt fäste? ?r de skadliga? ?r de anti-feministiska och förlöljigande av kvinnor? Välbekanta namn som Carpenter, Craven, Hitchcock och Cunningham mfl försöker reda ut de många frågetecken som råder kring slasherfilm samtidigt som vi får en historisk resa över dess utveckling. Intervjuer varvas med en stor portion klipp ur genrens många hörnstenar: Halloween, Friday the 13th, Prom night, A nightmare on Elm Street etc.

Det här är 1,5 timmars mys rakt igenom: Going to pieces är välproducerad med högt tempo och mycket humor! Allting flyter på bra och med smarta övergångar lotsas vi genom slasherdjungeln. Precis som i en skräckfilm kastas jag mellan tillfredsställelse och obehag (på grund av de många klippen…) Den här dokumentären är inget för känsliga personer, många av de slashigaste klippen finns med och vi får t ex en djupgående bild av hur specialeffektkillen jobbar. Att det faktiskt är någon mer eller mindre störd person som sitter och funderar över sätt att döda ungdomar på. Om inte annat ett kreativt arbete. ;).

Jag vill inte att filmen ska ta slut- om det är för att jag brinner för ämnet och kan sluka fakta i mängder eller för att filmen är så där toppen bra är svårt att definiera efter en visning. Men det är förmodligen en blandning av båda.

Kul att de använde exakt samma bild som jag valde till mitt slasherspecial ;).

Betyg 5 av 6

GIFF: Recension av Gimme Kudos

bloggywoodfilmfestival.jpggimmekudosmindre.jpg Jag är en kräsen biobesökare- jag vill att allt ska vara precis perfekt. Det blir ganska jobbigt när ljudet är för högt och träsmaken värker. Men en smårolig kinesisk film lättar alltid upp!

En förvirrad halvtjock man på 38 år knallar in på en tidningsredaktion och insisterar på att reportern Gu ska ge honom ”kudos” för att han räddat en flicka från en våldtäcktsman. Gu förklarar att en sådan historia behöver verifieras innan den kan tryckas. Problemet är bara att flickan inte vill kännas vid mannen. Mannen tar till en smått trakasserande metod för att få sin vilja igenom…

De första minuterna är tunna och själlösa, men sedan kommer frågetecknen igång: Vem talar sanning? Vem är mannen? Varför är han så angelägen om att hamna i tidningen? Vem är flickan? Varför beter hon sig så konstigt? Det finns miljoner vägar som denna historia kan ta och därför sitter man snällt i stolen och riktar all uppmärksamhet mot duken.

Gimme Kudos är välregisserad med den ena vackra bildkompositionen efter den andra. Ibland drar skådisarna ner helheten men det är charmigt och det är svårt att inte ryckas med i den lättsamma tonen. Minut för minut känner man något puttra under ytan, och man väntar på upplösningen! När denna väl kommer blir det en liten endast en liten poff jämfört med den stora smäll man väntar sig, Men vid närmare eftertanke är budskapet en stor bomb- alla goda handlingar ska krediteras!

Betyg 4 av 6

GIFF: Recension av D.O.A.P

bloggywoodfilmfestival.jpgdoapmindre.jpg
Någonsin funderat på möjligheten att George W. Bush kan bli mördad? Så här kunde det ha gått till! Utsagor av Secret Service-människor, Bush närmaste rådgivare, kriminaltekniker mm varvas med bilder från övervakningskameror och arkivbilder. Det är välgjort till den grad att det är omöjligt att veta efter en första visning vad som är äkta och inte. När vi får se stillbilder från Bush operation med stora kirurgredskap i sig kan jag inte hjälpa att le. Idén är ju helt enastående.

Vad jag inte kan reda ut är vad Michael Range faktiskt vill ha sagt med filmen. Vi får en god bild av Bush genom hans medarbetare- att han är en sann ledare med gåvan från Gud (! haha) och å andra sidan jämförs han med hitler genom arga demonstranter som tycker han begått lika mycket folkmord som diktatorer världen över. Till exempel så har misstänkta mördare med muslimsk bakgrund inte mycket att säga till om – de råkar bara vara födda med fel utseende. Samma skrot och korn som en viss herr H alltså. Naturligtvis får vi också Irakkriget kommenterat: Som sagt vi får väldigt många olika vinklar och vrår- kanske är det menat så- men det känns lite…hm…halvhjärtat?

Ett plus för humorn som ligger och puttrar i botten. Vad sägs om plakattexten: ”Like a rock only dumber”, eller som Bush ska ha sagt: ”I don´t mind them having opinions, I just wish they could demonstrate peacefully”. Ironi definierat!

Första halvan är helmysig bara på grund av just den roliga idén. Mitten är underbar på grund av alla de politiska budskap som vävs in. Slutet är något segdraget och träsmaken där bak gör sig ideligen påminnd. (Det var första filmen jag såg under dagen!) Stundtals känns det fantastiskt och man börjar fundera på vad det är som är en presidents död- kulor eller hybris-politik? Ibland är det också tråkigt och totalt stiltje. D.O.A.P påminner mycket om en Moore-film, med skillnaden att det är påhittat (eller? ;). I slutändan är det en ganska småkomisk mockumentary som bitvis fastnar i en halvtråkig loop. Men det är välspelat och behagligt! Något jag rekommenderar.

Betyg 3 av 6

Oldboy-remake försenas

Det verkar som maskineriet kring Hollywood-remaken av Oldboy har lite grus i sig. Efter visningen av regissören Justin Lins Finishing the Game på Sundance festivalen passade Bloody Disgusting på att fråga honom vad det är för status på remaken. Enligt Justin så ser det nu inte ut som om det kommer att hända något på ett tag. Lin säger att han har ett antal andra projekt på gång.

Detta betyder dock inte att remaken inte blir av. Någon annan regissör skulle kunna ta över pinnen. Jag ställer mig dock frågande till Justin Lin, kanske är det bra om han står över? Den enda filmen av honom som jag sett var The Fast and the Furious: Tokyo Drift och den sög hårt. Annapolis är en annan film som inte fått särskilt goda betyg. Kollar man dock hans IMDB så har hans tidigare filmer snittat på över 7 i betyg. Någon som sett något av honom än de ovan nämnda filmerna?

Nu tycker jag att vi tar och castar Oldboy-remaken i kommentarerna. Om vi har makten att välja, vem regisserar? Vem är Oldboy? Vem är skurken? Vem är kvinnan?

Johan Renck långfilmsdebuterar


Maria Bello är aktuell för huvudroll i Johan Rencks långfilm.

Sveriges egen Johan ”Stakka Bo” Renck långfilmsdebuterar med Downloading Nancy. Filmens inspelning påbörjas nästa vecka och handlingen kretsar kring en olycklig fru som istället för att ta sitt liv hyr en yrkesmördare som hon hittat på nätet för att mörda henne. Huvudrollen som Nancy kommer spelas av Maria Bello, känd från bland annat A History of Violence och Thank You for Smoking. I rollen som yrkesmördaren kommer vi få se (ständigt dessa bad guy-roller) den ärrade Ray Liotta. Problem uppstår dock när de två inleder ett förhållande.

Enligt IMDb står Holly Hunter listad för huvudrollen och Stellan Skarsgård återfinns även han i rollistan (oklart i vilken roll dock). Nu återstår att se vad det är som egentligen stämmer då Production Weekly rapporterar att det är Bello som ska göra huvudrollen.

Ska jag vara helt ärlig så tycker jag inte projektet låter så upphetsande, men det kan ju vara bättre än förväntat och kanske starta en lång Hollywoodkarriär för Johan Renck.

Faramir rider norrut med Baz

David Wenham

David ”Faramir” Wenham är klar för att medverka i Baz Luhrmanns kommande film, Australia. Wenham gör då sällskap med Nicole Kidman och Hugh Jackman. Nu fattas bara Eric Bana så har Baz samlat de nu största australienska skådespelarna i den generationen (har jag missat någon?).

Australia utspelar sig i, duh, norra Australien strax innan andra världskrigets utbrott. Kidman ärver en stor ranch och anlitar Jackman för att driva den och att skydda den från att bli övertagen. Wenhamn ska spela antagonisten som vill ta över ranchen. Filmandet börjar i april i år.

Vad är dina tankar kring detta projekt? Jag kan inte riktigt min Baz Luhrmann då min erfarenhet av honom är Moulin Rouge (Läcker film, helt okej) och Romeo + Juliet (bara sett en kvart av den). Det känns dock som ett steg ifrån de Luhrmannianska filmerna som brukar vara ganska speciella.

Via Hollywood Reporter.

Livet leker för Jackie Earle Haley

Jackie Earle Haley firar med en cigarr.
Jackie Earle Haley firar med en cigarr.

Den gamle barnskådespelaren Jackie Earle Haley är superglad över sin oscarsnominering för sin roll som pedofilen Ronnie i Little Children. Ulf skrev tidigare om hans comeback här, och från att inte ha jobbat med film på 13 år, hans senaste var Maniac Cop:3 Badge of Silence, till en oscarsnominering måste kännas som en skön och välförtjänt comeback.

Hollywood Reporter:
”this wonderful sense of validation. It makes me want to give every Academy member a big hug … I’m just going to walk around high as a kite, on cloud nine. No matter what, it’s going to be a good day.”

Grattis säger jag och all lycka i framtiden. Vinner inte Haley över Djimon Hounsou, Alan Arkin, Eddie Murphy och Mark Wahlberg blir jag faktiskt väldigt ledsen. Arkin känns som den tuffaste konkurrenten för sin roll som fafar i Little Miss Sunshine. Wahlberg var även han bra, men han ska tacka William Monahan som skrev suveräna dialoger åt honom.

Haleys agerande i Little Children är fenomenal, likaså filmen som är min personliga favorit från 2006 (Jag såg den på Stockholms Filmfestival, recension). Anse alltså peppmaskinen® vara startad och i full gång för Little Children som har premiär den 12:e februari på svenska biografer.

The ‘snubbees’ – De som blev bestulna på sina nomineringar

rockybalbo1.jpg
Sly spred sina bets (författare, regissör, skådis) men ändå ingen nominering..

I Hollywood har det snackats mycket om Oscar-bloggarna i vinter. En av de mest inflytelserika av dessa – LA Times Tom O’Neil – visade sig nu vara helt fel ute som fanbärare för Dreamgirls chanser till bästa film.

I en reaktion mot Oscar-nomineringarna har han därför satt samman en lista med de som enligt honom blev bestulna på nomineringar (”snubbed”). Givetvis toppas listan av Dreamgirls, men United 93 och Little Children är också noterbart saknade för bästa film, Almodovar för bästa regissör.

Och Rocky ..förlåt, Sylvester Stallone, han var inte ens nära någon nominering. Det är tacken för att man till slut går och gör en kvalitativ film igen..

Who Oscar Snubbed : Dreamgirls.. (The Envelope.com)