Scener vi minns: Malkovich, Malkovich!

Charlie Kaufman gjorde sig ett namn med det otroligt skruvade manuset till I huvudet på John Malkovich. En film där John Cusacks karaktär hittar en gång in i skådespelaren John Malkovichs huvud. Malkovich är med som sig själv och parodierar sig själv lysande.

Filmens absoluta guldklimp till scen är när John Malkovich själv går igenom gången in till sitt huvud och konstaterar när han kommer ut ”I have seen a world that NO man should see!”

    Trivia

  • Steppenwolf-teatern där John Malkovich var en av dom första medlemmarna har faktiskt en halv våning! Den används som lager.
  • Schwartz, John Cusacks karaktär, upptäcker att den finns en våning 7 1/2… gissa när!? 7 1/2 minuter in i filmen!

14 reaktion på “Scener vi minns: Malkovich, Malkovich!

  1. Ah, den där filmen är klassisk. Jag minns när jag såg den på bio första gången och det kändes som att få ett baseballträ i huvudet. Va? Vad är det här? Får man göra så här!
    Underbart. Och all heder åt Malkovich som spelar sig själv med en rätt stor skopa självdistans.

  2. Malkovich är den enda sevärda personen i hela den här filmen, annars var den rätt irriterande.

    Jag gillar annorlunda och bisarra filmer, men när det gäller Charlie Kaufman så får han aldrig riktigt till det.

  3. Jag gillar också annorlunda och bisarra filmer, och allt Kaufman spottat ut sig tycker jag verkligen han har fått till. De är lagom bisarra och annorlunda i mitt tycke.

    Någon får gärna hjälpa mig med en filmtitel. På Sthlms filmfestival 1998 (1997?) såg jag en en högst bisarr japansk rulle. DEn började någorlunda normalt och handlade om några ungdomar och slutade med att ungdomarna befann sig ute i någon skog vid ett övergiviet hus. I en scen, egentligen den enda jag kommer ihåg, så sitter en flicka och gräver i sin kompis hjärna och skrattar hystreriskt/galet. DEN filmen var bisarr och annorlunda.

    Mårten? Kommer du ihåg den? Vi såg den ju tillsammans…

  4. But åf kårze,

    Kichiku dai enkai och ja, hela den där blåsa-av-toppen-av-skallen-med -en-magnum-och-gräva-i-resterna scenen var ju smått bisarr men fan vet om det inte toppades av den smått perverterade slutscenen(?) där den galna tösen trär upp sig själv på ett hagelgevär som, vad jag förmodar är, den sista återstående studentstackaren avfyrar. Hej och hå – Japan i ett nötskal.

  5. Och då såg du ändå inte D#1 på första Popcornfestivalen – inte lika mycket gore men ack så sjuk. Har försökt jaga tag i den på internet lite då och då under åren men inte funnit så mycket som ett spår av den. Mitt enda bevis för att den faktiskt existerar är det sparade programmet från festivalen… En obscen mängd bjudsprit utlovas till den som fixar fram den.

  6. Och dessutom så är alla Kaufmans karaktärer så sorgliga.

    Och försök inte jämföra det med några av Lynchs karaktärer, dem har åtminstone stake och vilja till det de vill uppnå, även om det slutar olyckligt för dem.

  7. Filmnörden: Men Kaufman har ju inte regisserat nån film än. Han har ju bara skrivit manus och sen har regissörerna tolkat därefter.

  8. I huvudet på John Malkovich är en kanonfilm. Eternal Sunshine of the Spotless Mind är ett mästerverk och helt fantastiskt bra. Adaptation är en bättre idé på pappret än vad det är en bra film. Human Nature har jag tyvärr inte sett än.

    Av det jag sett av Kaufman-filmatiseringar har gjort att jag håller honom mycket högt som manusförfattare, otroligt originella storys. Något som man inte precis är bortskämd med från Hollywood nuförtiden.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>