GIFF: Recension av Children of men

bloggywoodfilmfestival.jpgchildrenofmen.gif

Festivalen är över för den här gången och jag blickar tillbaks på ett antal underbara och inspirerande dagar och som bonus fick jag en trevlig skolbiodag med förläsningar och ännu mera filmtittning! Jag vill dela med mig av allt, men trots febrilt bloggande har jag fortfarande ett par recensioner kvar att plita ihop så här kommer början till slutet av GIFF 2007!

I framtiden är flip flops flitigt använda, ufon är fortfarande fascinerande, men vi har av någon anledning (som vi aldrig får svaret på) förlorat förmågan att fortplanta oss. Filmen utspelar sig 2027 i en värld i populationskris. Det var 18 år sedan det föddes ett barn (det är oklart om vi fortfarande har…ja du vet…ha det lite mysigt, men det antar jag ;). England är den enda staten som någorlunda håller ihop under förfallet och drabbas av massinvandring.

Children of men är en modern jesushistoria där ett mirakelbarn föds och massa dör i krig och hemskheter runt omkring det lilla livet. Pengar och kändisskap är fortfarande lockande och visas främst av en störig polis som pratar om sig själv i tredje person. Första halvan av filmen känns livlös, och det blir inte bättre i andra när mycket känns overkligt och orealistiskt, även år 2027. (Ironiskt nog precis som samhället de lever i…).

Med 8.2 på imdb, tre Oscarnomineringar och fyra stjärnor, stolar, getingar eller vad det nu kan vara i varje tidning, anser jag detta vara årets mest överskattade film. Det lät intressant med Clive Owen, Julianne Moore och Michael Caine, men resultatet blir ungefär som att hälla vatten på en vaxduk: totalt likgiltigt, allt rinner av mig. Den enda som är bra är Michael Caine, han får i sin knarkande gubb-karaktär fram precis vad jag tror filmen handlar om: nämligen att beskriva vanliga människor i en värld där saker och ting hålla på att tappa fästet totalt. Clive Owen däremot har det plattaste framträdandet någonsin. (Och så finns det ändå folk som anser att owen borde blivit nominerad för bästa skådis…titta igen!)

Till filmens fördel ligger att regissören Alfonso Cuarón inte bryr sig om att förklara saker till leda, vi får en del svar men det mesta lämnas åt vår egen fantasi. Jag vill också ge ett extra Bloggywood-poäng för settingen som känns som en trovärdig framtid något vi känner igen oss i! Gatorna i London ser ut som vanligt förutom extra neonskyldar och bilarna är snygga med en ”tillbakatillframtiden” form.

Det må vara så att detta är intressant ur ett samhälleligt perspektiv, men ändå, första halvan utlovar något som andra halvan aldrig levererar.

Betyg 2 av 6

17 reaktion på “GIFF: Recension av Children of men

  1. Va, tyckte du att den var så dålig? Jag måste nog säga att det är en de bästa jag sett hittills i år. Om inte den bästa i år. Annars så tycker jag att den är sevärd enbart för några av de verkligen vansinnigt långa och framför allt välregisserade tagningarna.

  2. Jag håller faktiskt helt med dig i din analys av filmen. Det var en bra story – på pappret, men jag tycker inte att de tog ut svängarna ordentligt. De kanske var för influerade av hollywood och tvingades därför göra ett happy ending vilket inte alls kändes bra. Jag tycker oxå att Michael Caine var bäst. Julianne Moore fick för lite utrymme.

  3. Det var ett snålt betyg. ;-) Jag är mera inne på Lillebrors spår, tyckte verkligen om den. Mestadels för det du sade om att Cuaron inte förklarade allting (kring tekniska evolutionen m.m.).

  4. Kan nog inte förstå ditt betyg, är du säker på att vi snackar om samma film?

    Children of Men, en av de bästa i år, om inte den bästa!

  5. =) Jag slutar aldrig fascineras över hur många olika filmer man kan se i en film…men ja, jag var inte imponerad av den här. Som Vickan säger ovan, kunde de kunde tagit ut svängarna mer! Det blev det ganska tunt och oengegerat i slutändan.

    Jag ser i hur recensionen om fem år fortfarande upprör läsare *s*.

  6. Jag kallar inte alls slutet för en happy ending. Hela filmen gav mig en ganska deppig känsla och det slutet gav var en strimma hopp. Eventuellt. Nu ska vi kanske inte diskutera slutet här, kanske om ett litet tag.

    Jag håller med dig Helena om att det är härligt hur olika alla kan uppleva en film. I detta fall har du dock fel! haha… ;-)

    Children of Men är en härlig start på detta filmår (Tillsammans med The Departed och Little Miss Sunshine även om det känns som om de är 2006 års filmer).

    Pans Labyrinth hr ju premiär i morgon och snart är det dags för Little Children. *gnuggar filmhänderna*

  7. Helena: Nä, vi behöver inte slåss om det. Då måste jag även ta mig ann Lillebror och Björn eftersom deras tycke om Adaptation avviker från mitt. ;-)

  8. Hehe, har vi verkligen sett samma film? Daniel har rätt, du har ofattbart fel… :-) Kan eventuellt hålla med om att Clive Owen var mer dämpad än vanligt, men det passade rollkaraktären. Dessutom är ju karln så sjukt snygg så vem bryr sig? Dregel…

  9. ?h Clive owen är bara en fulare Nic Cage kopia juh! ;) Tar hellre honom!

    Så det här rörde om lite i grytan! :D
    Ulf: Ja nu har jag ju tagit ner hypen lite ;), rätt tillfälle att se den!

  10. Jag skulle inte säga att han är en ful typ, Clive Owen, men nu när du nämner det, Helena, så påminner han mig lite om Nic Cage.

    Men Owen var asgrym som Dwight i ”Sin City”!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>