Oscar 2007: Recension av Apocalypto


Alfahanne numero uno.

Apocalypto handlar om ett mayarike i förfall. I en civilisation där undergången flåsar i nacken härjar dessutom en hemsk sjukdom som tar sina offer ett efter ett. Ledarna beslutar i ett försök att blidka gudarna att offra mer människor under stora rituella fester. Det är med andra ord upplagt för ond, bråd död i Mel Gibsons senaste film.

I Mayarikets djupa skogar får vi följa Jaguar Paw, en jägare som lever ett rätt lugnt och skönt liv fram till den dag han och innevånarna i hans by blir tillfångatagna med målet att bli offrade till gudarna. Under kampen i byn lyckas han dock undsätta sin familj i en djup grotta. När Jaguar Paw och byfolket senare förlorar kampen och blir bortförda ser det rätt eländigt ut då hans höggravida kvinna och hans son sitter i grottan utan mat, vatten eller möjlighet att ta sig därifrån.

Det här med autencitet verkar viktigt för Gibson. Om filmen utspelar sig för tvåtusen år sedan under Jesus sista dagar ska banne mig alla snacka arameiska och latin. Om filmen utspelar sig i Mayakulturen för en herrans massa år sedan SKA alla snacka Mayaspråk. Filmen är fantastiskt bra i den synvinkel att den känns autentisk. Mayaindianerna känns verkligen som äkta Mayaindianer och deras djungel känns verkligen som en äkta djungel från Mayariket. Man köper verkligen vad man ser i filmen och inte en endaste gång slungas jag ur illusionen av att det vi nu får se äkta Mayakultur.

Filmens svaghet är att Gibson ägnar lite för kort tid till att bygga upp karaktärerna. Visst tycker man det är hemskt det de utsätts för, men på ett djupare plan är det ändå svårt att helt engagera sig i dem eftersom man inte riktigt får känna dem. I början är det lite buskisvarning, sen blir det otroligt blodigt och våldsamt. Något som sedan övergår i en ren hämnd/jaktfilm.

Stort plus till fotot i filmen. Allt är otroligt vackert. Stort plus ska även delas ut till filmens smink och kostymavdelning som också gjort ett grymt jobb. Allt är otroligt snyggt på ytan. Det är bara det att det skulle behövts mer arbete med story och karaktärer. Det är synd att i en film om mayaindianer får man ändå veta lite för lite om mayaindianer. Oavsett detta tycker jag filmen är bra och är nyfiken på vad Gibson kommer hitta på härnäst på vita duken.

Apocalypto är nominerad till tre Oscars i kategorierna smink, ljudklippning och bästa ljud.

3 reaktion på “Oscar 2007: Recension av Apocalypto

  1. Jag har varken sett Apocalypto eller Passion of the Christ, men trots mina blandade åsikter kring Mel måste jag ändå få säga att jag håller med honom om det här med autencitet.

    Så länge som jag har sett film har jag alltid stört mig när man tar genvägar och låter tyskar prata engelska med varandra bara för att slöa jänkare inte orkar läsa textat. Ska man göra en film ska man allra minst ta hänsyn till att spanjorer talar spanska med varandra när den symboliska engelsktalande personen lämnat rummet och inte fortsätter bräka på ?äänglisch.

    Så visst, kanske en smula extremt att ta upp språk som varit döda i tusen år eller mer, men ändå – kudos för noggrannheten.

  2. Autencitet hit och dit. Det är ju ändå en illusion – föreställande konst. Visst kan det finnas en charm eller ett ”skapande av känslan av något äkta” när t. ex den tyska karaktären talar tyska. Men att kräva något sådant – då tycker jag att man har missat hela poängen. Du skulle (förhoppningsvis) aldrig ställa motsvarande krav på teater, dans eller för den delen måleri.

    Föreställande konster är just föreställande. Och om det föreställer en tysk – är det verkligen nödvändigt att han talar tyska, för att ge ett konkret exempel? Jag tycker verkligen inte det.

  3. Tänk vad smaken kan vara olika. Personligen tycker jag Apocalypto var en av de särklass sämsta och vidrigaste filmer jag sett. Utdraget, meningslöst våld och evigt blodsplatter i sämsta skräckfilmsklass. Storyn är värdelös och hade med enkelhet rymts på baksidan av biobiljetten. När det andra hjärtat slitits ur kroppen och det åttonde huvudet studsat, blodsprutande i slow-motion nerför pyramiden, då höll min mage på att vända sig och jag, min sambo och hennes 15-åriga dotter reste oss och gick. Vilken sagolik dynga. Vore jag recensent skulle jag ge filmen ett klockrent bottenbetyg. Låter jag upprörd? Det är jag. Och tro mig, jag har anledning att vara det. Nej! Spara dina pengar. Sätt på dig den stickade tröjan, toppluvan och ta en lång, uppfriskande långpromenad under stjärnorna istället. Det kommer att göra dig gott. Den här filmen gör det absolut inte. Tro mig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>