Recension: Perfume: The story of a murderer

perfume2.jpg
AKA: ”12 mördade och en massorgie”

Tom Tykwer är känd för sitt eminenta sätt att berätta historier på: hans filmer har inte sällan en känsla av fullkomlighet och hängivelse till historien han vill förmedla. Han hanterar helt enkelt filmen som medium, Tykwer kan bilder. Det märks även här när han berättar en saga där tanken om att vi blir förälskade i människors dofter dras till sin absoluta spets.

En pojke vid namn Jean Baptiste Grenouille föds bakom sin mammas fiskstånd i en by i 1700-talets Frankrike. Mamman tror att han är dödfödd och lämnar honom för att fortsätta sälja fisk. Det dröjer inte länge förrän det lilla livet börjar skrika och mamman blir dömd till döden för sitt misstag. Pojken sätts på barnhem där han växer upp och upptäcker att han är utrustad med världens bästa luktsinne. Utan några andra direkta talanger säljs Grenouille olyckling och föräldralös till en slavdrivare till chef, där han ensam försöker tackla sitt överutvecklade sinne. En dag hamnar Grenouille i stadens parfyrmeria där den en gång så framgångsrike parfymmakaren Baldini (Dustin Hoffman) håller till. Baldini lär honom tygla sitt sinne med läran om hur man blandar en doft och det är här som jakten på den perfekta parfymen börjar…

Den långsamma ganska småtrevande starten ger mycket utrymme för att njuta av de vackra bilderna Tykwer får till. Vare sig vi befinner oss i slummen och karaktärerna är fattigare än fattigast eller om vi är på ett slott med välbärgade människor, så är bildrutorna fyllda med skönhet. En bra utgångspunkt för att beskriva det här med dofterna som är en ganska stor utmaning vare sig man använder ord eller bilder. Med hjälp av ljud och musik borde man komma närmare sitt mål- eller? Jo närmare, men inte ända fram. Pricken över i:et saknas- vi vet att han kan förnimma lukterna- men vi blir inte inbjudna i upplevelsen. Dessutom är Whishaw i första delen lite halvljummen i titelrollen, något som iofs maskeras väl av herr Regissörs bilder.

I andra halvan tar historien fart och skådespelarna tar mer plats- inte minst Whishaw (som i mångt och mycket påminner om ”The ice-truck killer” i Dexter). Dustin Hoffman är som alltid briljant i att hitta säregna karaktärer- här med en övervägd blandning av humor, cynism och rent allvar.

Filmen är som helhet ganska ojämn. Lika ofta som jag är totalt uppslukad av bilderna och historien, är jag redo att i totalt tvivel eller brist på engagemang lämna min plats. Jag slungas mellan förjustning och skeptism. ?ven om detta i mångt och mycket är en ”saga” så går Tykwer i slutändan lite för långt lite för ofta. Det blir för mycket som jag inte köper och det blir farsartat, vilket inte passar in i känslan som etablerats tidigare med de vackra bilderna.

Betyg 3 av 6

3 reaktion på “Recension: Perfume: The story of a murderer

  1. Tack Helena, men jag måste säga att betyget ännu en gång är för lågt. Var inte så snål! :)

    Väldigt bra film, en av förra årets bästa, och bilderna är otroligt vackra. Tykwer är i min topp-lista av bra regissörer och som tur är bevisar denna film det än en gång.

    Kan ha blivit bättre, visst, men med budgeten den hade och för att vara en Tysk produktion tycker jag att den är grym helt enkelt.

  2. ?terigen så velade jag mellan trea och fyra…det här systemet med sex steg istället för fem ställer till det för mig…jag tyckte nog att 3,5 hade varit perfekt…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>