Recension: Zodiac

zodiac.jpg
Zodiac föll inte Ulf i smaken. Vad tycker du om filmen?

Regissören till ”Se7en” och ”Fight Club”, David Fincher, är med Zodiac tillbaka med en ny thriller. Filmen berättar om den tid när en seriemördare under namnet Zodiac skrämde slag i San Francisco, och bygger i stort på Robert Graysmiths bok om fallet.

Fincher har även valt att berätta historien ur den dåtida serietecknaren Graysmiths perspektiv. Zodiac-mördaren utnyttjade media för att skrämmas och att därför berätta historien som den såg ut för någon som jobbade på en lokal tidningsredaktion kan kanske verka lämpligt.

Men Graysmith, spelad av Jake Gyllenhaal, är en ytterst mesig och passiv protagonist. Han är till exempel redan från början inte så närvarande i sitt eget liv, något filmen aldrig går djupare in på. Som han framställs så undrar jag om Fincher ens har något intresse för personen Graysmith, utöver att han är en nödvändig byggsten för historien och för temat om besatthet.

När de första kodade breven inkommer till redaktionen blir Graysmith fascinerad och ser likheter med de ordgåtor och korsord han löser på fritiden. Men som en tecknare för ledarsidan är han egentligen bara med i periferin när redaktionen håller möten om Zodiac. Han försöker bidra så gott det går, men möts med skepsis av Chronicles polisreporter Paul Avery (Robert Downey JR) och polisens utredare Dave Toschi (Mark Ruffalo).

Efter flertalet plötsliga genombrott och osannolika sammanträffanden läggs dock utredningsarbetet åt sidan, och till slut är det bara Graysmith som fortsätter. Polisreportern Avery har förlorat sig själv i knark och egenkärlek, och utredaren Toschi accepterar den byråkrati och de regler som håller tillbaka utredningsarbetet.

Som polisreportern Paul Avery får vi se en Robert Downey JR lika charmig som alltid. Samtidigt är det lite som att en Downey-karaktär, vilken som helst, bara släppts ned i redaktionsmiljön. Den riktige Paul Avery var säkert färgstark, charmig och självkär, men Downey kunde ju gärna försökt ge de dragen en annan tolkning denna gång.

Där många andra ser en ytterst välspelad och intelligent film så ser jag något som mest liknar en onödigt välspelad dramatisering från Discovery Channel. Det bristfälliga samarbetet mellan olika polisdistrikt må vara en betydande detalj i historien, men bara att det uppmärksammas kan aldrig bli mer än en mindre detalj i en spelfilm. Och visst, 1970-talet har återskapats trovärdigt och med tidsenliga detaljer, men sådant är inte mer än en god förutsättning för en historia (det är ett gott hantverk, men också gjort utan någon större konstnärlighet).

Kanske hade jag imponerats mer av kameraåkningar och bilder om inte flera av de mest häpnadsväckande – golden gate-bron, taxin – bröt illusionen med tydliga spår av CGI.

Zodiac är välgjord, men utan att vara engagerande. Det är inte actionscener eller engagerande karaktärer som driver historien framåt. Vi får istället koncentrera oss på att lägga pusslet om vem mördaren är. Och med en speltid på 2 timmar och 38 minuter hade jag hellre valt att lägga pusslet utifrån wikipedia och kanske sparat några timmar.

3 av 6

6 reaktion på “Recension: Zodiac

  1. Jag är för trött för att gå närmare in på varför nu, men jag älskade Zodiac. På en Fincher-skala hamnar den strax efter Fight Club och Se7en (i den ordning, FC är en av mina absoluta favoritfilmer) med möjlighet att stiga i graderna efter omtitt och tid. Hade jag recenserat för Bloggywood, då hade det blivit en sexa.

    Eller för tusan, jag kan ju alltid citera mig själv. Det här postade jag på buffyforum.se, mitt vanliga tillhåll, precis efter hemkomsten från biografen:

    ”Zodiac borde verkligen, verkligen inte fungera. Baserat på sanna händelser, så vi vet hur den måste sluta. Den är lång. Den har ingen klassisk uppbyggnad, vare sig vad gäller akter eller karaktärarcer. Eller storyarc, egentligen. Den är 2 timmar och 40 minuter, men känns knappt som hälften. Hur tusan hänger det här ihop?

    Jämfört med David Finchers övriga filmer är den väldigt nedtonad, hans stil finns där ständigt närvarande, bara inte alls lika tydligt som de tidigare. Valet av skådspelare har varit oväntat stark, ensemblen saknar helt den svaga länken. Den är intressant, spännande och även om jag förstår varför dom som inte gillade den inte gillade den, kan jag inte starkt nog rekommendera Zodiac. Inte en film för den som väntar sig en ny Se7en eller Fight Club, defintivt en film för folk som älskar film. Som kan film.”

    Jahapp, så kände Fredrik.

  2. Alltså, jag måste bara tillägga känner jag nu, att den där sista meningen i citatet kanske kan verka oförtjänt dryg. Naturligtvis menar jag inte att alla som ogillar Zodiac inte kan film, bara att den känslan jag beskriver fanns där både hos mig och min kamrat efter bion.

  3. Conan: Jo, jag vet, det blev kanske lite väl hårda formuleringar (sparat
    några timmar blev att ta i, men jag står för den töntiga
    wikipedia-poängen). Men det är ju bara min åsikt. Och jag tycker helt
    enkelt inte att den var så engagerande.

    Jag vet att de flesta anser att den är mycket bra. Det talas ju om Oscar
    för bästa film rentav (vilket inte riktigt fanns i försnacket). Jag
    försökte också pusha Lillebror till att ge mig en mot-recension till samma
    inlägg, han älskade ju filmen, men han hade alldeles för mycket att göra.

    Jag gillar att Fincher inte bygger upp filmen som en konventionell
    seriemördar-thriller. Men det i sig gör inte filmen bra. Mer om det
    senare, måste nu ut till Solvalla av alla ställen..

    För övrigt fick filmen 78% positiva recensioner bland topprecensenterna på
    Rotten Tomatoes. Se några andra negativa recensioner på
    http://tinyurl.com/3chkex, http://tinyurl.com/2rttxb och
    http://tinyurl.com/2om6ft.

    Här är ett bra, talande citat jag läste nyss i den den där recensionen
    från Denver Post:

    /Intelligently made, the screenplay veers from the smarter ideas that
    would have made it resonate. Instead, ”Zodiac” sticks close to its
    characters.

    Unfortunately, at a time in which cold-case agonies are the stuff of
    episodic television, they aren’t galvanizing. /

    Men ja.. återkommer om det här :)

  4. Pingback: De 30 bästa filmerna 2007, del 3 av 3 på Bloggywood

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>