Recension: Death Proof

death proof

Behöver jag säga att första delen i Grindhouse är Tarantinos Death Proof? Med mycket sex, lagom våld och massiva mängder girl power är det en film vars adrenalinkick sitter kvar ett bra tag efteråt En film att bli glad av alltså.

Efter inledningen som kan liknas vid ett gammalt Hubba Bubba, (=aningen segt men som fyller sin funktion) plockas tempot upp till max med gasen i botten. Tarantino blandar skickligt nutid med 70-tal och Kurt Russel i huvudrollen blir grädden på moset. Filmreferenserna duggar tätt och spritnamnsdroppningen likaså. Som vanligt lyckas tributeregissören att välja precis rätt musik sammanhanget – även om det inte skulle spelas hemma. Death Proof för tankarna till Cronenbergs Crash (ni vet den BRA filmen, utan Oscars…) men med högre tempo, roligare klipp, snyggare tjejer, lite mera blod och ett tuffare slut.

Ta med någon på romantisk dejt och se Death Proof på en biograf nära dig!

5 av 6

5 reaktion på “Recension: Death Proof

  1. ett rent nöje, njutning från första sekund, rodguiez grindehouse film höll däremot inte lika högt standard som tarantinos, men kurt russel är magnifik!, och som sagt avslutningen är underbar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>