Recension: 1408

Det börjar bra, det gör det, men Mikael Håfströms 1408 håller inte hela vägen.

Vad värre är – Samuel L Jackson funkar inte alls. Han känns felplacerad, ungefär som i Star Wars-filmerna. Sam Jackson ska vara cool, säga saker som ??Ma niggah?? och knäppa folk, men att spela en verserad och elegant hotelldirektör kan han inte. Det hade varit bättre med någon annan skådis i rollen eftersom det faktum att det ?R Sam Jackson bara blir något man retar sig på.

Men filmens största problem är detta: Jag blir inte ett dugg rädd. Inte en enda gång. Hallå? Skräckfilm?

Däremot förstår jag varför John Cusacks rollfigur blir det. Tyvärr räcker inte det för att höja behållningen. Inte ens det faktum att John Cusack är asbra, faktiskt.

Det finns fler saker jag retar mig på, men det kan jag inte gå in på utan att avslöja för mycket. Låt mig istället avslöja mitt betyg.

Betyg 2 av 6

1408 har svensk biopremiär den 26:e oktober.

14 reaktion på “Recension: 1408

  1. ?ven jag blev besviken på denna filmen. Men tycker den iaf är värd en 3:a. Jag störde mig inte så mycket på Sam Jackson som jag gör i Star Wars.

  2. Henrik B: Redan innan hade man ju målat upp filmen som skrämmande, och den skrämseln lyckades lätt fånga mig. Filmen fångade upp den här kusligheten som skapade känslan av att ”oo den situationen skulle jag fan inte vilja infinna mig i”, och då har man enligt mig lyckats, lite Hostel-känsla på något sätt. Samtidigt fanns det några moment som verkligen fick en att hoppa upp ur stolen, vilket man både hade förväntat sig och hoppades på. Och att slutet var hur bra som helst och John Cusacks skådespelarprestation var enastående gjorde inte saken sämre.

  3. Håller med Henrik B..
    Börjar schysst men sedan händer inte mycket. Förväntade mig också en grym ”rysare” där man skulle bli rädd, men inte ens EN enda gång rycker man till det minsta. Trist och förvirrande, Cusack är väl enda behållningen, men inte ens han orkar lyfta en svag story.
    Förstår faktiskt inte varför den är så hypad?

  4. Bästa rysaren jag sett sedan The Others!

    Kända skräckfilmer som Saw, The Ring och The Grudge känns parodiska i kontrast till denna storhet. Redan en klassiker!

  5. Jag blev J?TTEBESVIKEN. Precis som någon redan sagt var början jättebra. Intresset fångades direkt och man förstod genast vad det gick ut på, sen brakade helvetet löst. Lösa trådar och inget sammanhang. Kunde de inte hittat på någon röd tråd som följde genom hela filmen? Det var bara ett parallellt universum med noll verklighetsförankring, då svävar man lätt bort. Hoppas det blir bättre presterat från Håfström och King i fortsättningen!

  6. Jag tycker faktiskt lite synd om de som inte förstått sig på filmen, eftersom den är så brutalt bra.

    Stämningen byggs skickligt upp till ett crescendo ca 45 minuter in i filmen där verkligheten och ödet hinner ikapp huvudrollsinnehavaren. Den påtagliga skräcken som råder avtrubbas efter ett tag till ett defust och drömlikt tillstånd. De övernaturliga krafterna som rummet besitter har satt sina djupa spår hos hotellgästen som nu förlorat det mesta av sin kontroll och förnuft. Han har ”lost it” och hallucinerar horribla hemskheter på löpande band.

    Helt plötsligt vaknar han upp på stranden och det visar sig, tror han, att allting var en dröm. Men han är inte övertygad och flera gånger ifrågar sätter han sitt tillstånd. Var hotellrummet en dröm eller drömmer jag nu och är kvar i hotellrummet?

    Filmen drar ut denna frågeställning mycket snyggt och ju längre man får följa honom i sitt ”normala” liv, desto mer tror man att det bara var en dröm. Men likförbannat känner man att något stort är på väg att hända i filmen efter denna radikala förändring i handligen.

    Filmens i mitt tycke grymmaste sekvens äger rum när han kliver in på sin arbetsplats och upptäcker till sin förvåning att den inte ser ut som den ska. De tre byggarbetarna på plats ser misstänksamma ut och när de från ingenstans med sin utrustning river ner rummet slår de även sönder drömmen. Han är tillbaka i rummet! Wow!

    Han som trodde rummet var en dröm!

    Förtvivlad inser han, när 60 minuter gått och på nytt börjat ticka ner, att there is no way out of this. Han samlar dock ihop sitt mod och beslutar sig för ansluta till hans 56 döda föregångare MEN inte utan en fight och med hjälp av flaskan han fått av hotelldirektörn bjuder han upp till dans…

  7. Måste tillägga att jag är inte förvånad att många inte gillar den eftersom det är en psykologisk rysare av den svårare sorten att begripa. Där inget tal om blod och motorsågar här inte.

    En delikat skräckfilm mao.

  8. Henke E snackar om att ”rycka till” och att inte EN enda gång gör han det….

    Den här filmen bygger på något större och djupare än billiga överaskningsmoment som får en att ”rycka till” i salongen…

    Hyr ungdomsfilmen Scream om det är att ”rycka till” du eftersträvar…

  9. 789: Som sagt – det börjar bra, men håller inte hela vägen. I det påståendet finns också med det faktum att jag med en gång förstod att rummet inte var en dröm – att det istället var en illusion som rummet skapade. Kanske allt detta beror på att jag läst väääldigt mycket Stephen King och därmed ”känner igen” hur han bygger upp sina stories.
    Dock har jag märkt, dels av kommentarer här och dels av andra recensioner (som jag läst i efterhand) att 1408 är något av en vattendelare. Antingen tycker man den är superb eller så tycker man den är usel. Det finns liksom inget mellanläge i alla fall. Bara det är väl en bedrift för en film.

  10. 789, bra beskrivning av filmens storhet och jag håller med till fullo. Själv har jag aldrig höga förväntningar på skräckfilmer då de flesta skräckisar man sett får en att fundera på om regissören har autism och lider av diverse psykiska problem, amerikanska filmer i allmänhet brukar vara så ofantligt dåliga på att förmedla någon psykologisk spänning att man ifrågasätter om det verkligen är människor man tittar på, att titta på film från hollywood är ofta som att titta på teater -boring.
    Hursomhelst, just denna psykologiska nervkittling tycker jag filmen lyckas med och Cusack är övertygande. Själv tyckte jag först det verkade lite billigt med att han helt plötsligt skulle vakna upp på sjukhuset och att han bara skulle ha drömt alltihop men när han sitter på restaurangen och ser spöket från rummet skymta förbi började jag ana att han fortfarande var kvar på rummet -filmens höjdpunkt, fatta vilken berg och dalbana känslomässigt!, som att först återvända från döden, få ny livskraft igen, känna eufori, lite som när man drömt en mardröm och sen vaknar och kommer på att man bara drömt, fast 1000 ggr värre, för att sedan upptäcka att mardrömmen inte alls var någon dröm utan verklighet.
    Dessutom, att förvänta sig att man ska bli skrämd av en skräckfilm är väl ändå ganska korkat, och ”skrämd” på vilket sätt? Själv hoppar jag till nästan varje gång något plötsligt hoppar fram men det är inte det som gör en film sevärd utan filmens förmåga att kunna förmedla vad karaktärerna känner, rädsla och en bergochdalbana av hopp och förtvivlan. Vilket den här film gör riktigt bra.
    Sen det där med vattendelare låter bara så himla klyschigt och från de recensioner och kommentarer jag läst om filmen har de flesta varit positivt överraskade och du själv gav den en tvåa så usel vill jag inte ta i min mun. :D

  11. Förresten, en sak som störde mig och som kändes lite absurd var att det var väääldigt många som hade dött på rummet, minns inte antalet men det känns som att hotellägare i verkligheten hade låst ett sånt rum för gott långt innan siffran kommit upp i 30-50st?! Säkert för att höja mystiken kring rummet men det blev bara löjligt, rummets historia kan väl knappast ha undgått besökare, jag hade iaf övervägt att checka in på ett rum som massvis med personer hade dött i av en eller annan orsak.
    Bara jag som tycker att det förstörde en gnutta och som kändes out of proportion?

  12. rainman babbit: Att filmen blivit något av en vattendelare kan du avläsa enklast även i de kommentarer som lämnats här på bloggywood. Patrik, Henke E och Emma tycker filmen var dålig. Du, 789, Alex och Bruchaga tycker att den är helt suverän. Det kallar jag vattendelare. ?ven om det är klyschigt. Klyschor är ibland tillåtna.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>