Vem behöver hjältar?

heroeslogo.jpg
Detta inlägg är skrivet mitt i knarkruset och kan vara något uppe i det blå…

Vart man än går nuförtiden så pratar folk om detta fenomen: denna tv-serie som tagit hela världen med storm. Själv har jag upp till nu vägrat att se en enda sekund. Jag har envist haft på mig skygglapparna, satt händerna på öronen samtidigt som jag mumlat tyst för mig själv att jag har tillräckligt med serier att följa och att det inte är sunt att späda på sitt missbruk. Och ärligt- den bästa serien har ju redan gjorts! [Twin peaks]. Jag har vänt min nyfikenhet till förakt, tänkt tankar som ”ännu en kommersiell storserie, vad kan den tillföra mig?”.

För er som lever under en stor sten kan jag berätta att Heroes handlar om ett gäng ”vanliga” människor från olika delar av världen som upptäcker att de har förmågor utöver det vanliga; de kan flyga, läsa tankar, sia framtiden, teleportera sig etc. Ingen vet vad det är som händer med dem eller vad de ska göra med dessa krafter. Samtidigt finns det individer som inte vill att de ska lyckas och gör allt i sin makt att stoppa dem…

En superförkylning och två dagars sjukskrivning senare sitter jag här, fast i Heroes- träsket och vill bara ha mer och mer och mer. Som Heroin ungefär. I morse såg jag fem avsnitt på raken. När jag säljer min själ till NBC kan jag inte hjälpa att undra: Vad är det då med Heroes som är så fascinerande? Vad är det som är så unikt?

Kan det vara att tillbakablickarna i början av varje avsnitt ibland visas ur en annan kameravinkel än vi först såg scenen? Kan det vara den lite fåniga voice-overn i början och slutet av varje avsnitt som känns som en sämre variant av Grey’s anatomys? ?r det såpaupplägget som osar X-men och Medium uppblandat med känslan och humorn från Twin Peaks? ?r det att ALLA skådisarna i sina rolltolkningar är så otroligt vackra att ögonen vill hoppa ut ur sina hålor? Eller kan det vara de småköttiga inslagen som smygs in lite här och var?

Jag tror det beror på många saker: Det pratas i medierna om att serien kommer i precis rätt tid, en tid där vi behöver hjältar som slåss för att rädda vår krigshärjade planet och mänsklighet. Helt klart! Det är som en skön uppmaning att sätta ner foten! En självförtroende-boost för mänskligheten när vi går in i apati för att orka överleva. Det kan också vara seriens mångbottnade handling: Sci-fi inslagen läggs ner på en existentiell nivå som berör oss alla (ok flygsekvenserna är på gränsen…) detta blandas i sin tur upp med politik, kärlek och humor. En annan aspekt (man stulit från Grey’s anatomy) som också ligger helt rätt i tiden är att man kommenterar frågan om hudfärg genom att inte låta den spela någon roll.

Bortom skadeglädjen att amerikanarna äntligen får öva sig på att läsa text tror jag populariteten av Heroes kan finnas i alla lager av identifikationsmöjligheter man får som tittare. Karaktärerna är uppbyggda av gråzoner, det är svårt att säga att någon är helt igenom ond – precis som i verkliga livet.

Alla ovannämnda aspekter tillsammans resulterar i en USP bestående av summan av tvs alla uspar de senaste 10 åren. Detta i kombination med komplexiteten av karaktärerna och handlingen som gör det hela mer intressant samt hoppfullheten i att vi människor själva kan förändra den domedags-situation som enligt medierna närmar sig med stormsteg. Detta genom en andlighet som inte blandar in religion och gudar – utan helt enkelt:

”We are all connected…”

20 reaktion på “Vem behöver hjältar?

  1. Jag delar inte din entusiasm över den här serien. Tycker den är något av det mest överskattade som sänts på TV. Sämst tycker jag om Masi Oka som spelar Hiro. ?verspel, slapstick och fjanteri kryddat med asienrasism som gränsar till fascinerande i sina dumma fördomar.

    Nej de bästa TV-serierna som går nu är Dexter, Battlestar Galactica och Lost. Där har vi kvalitets-TV!

  2. Ja från vårt håll sett kan masi okis karaktär, med kompis, ses som lite påfrestande. Insatserna kan ses som överspelade och innehållet rasistiskt, men samtidigt, om man ser på filmer gjorda i Japan för Japaner (komedier) är de karaktärerna inte sällan likadana, med samma fjanteri, slapstick och självironi- så jag skulle inte nödvändigtvis se det med de glasögonen. Jag tycker det känns som olika typer av humor som blandats i en serie.

    Men du, Lost? ;) Den serien är väl utspädd till vatten vid det här laget?

  3. Snappade upp Heroes ganska snart efter den började sändas i staterna, och man får inte nog :) Men kan absolut hålla med om att det är svårt att sätta fingret på vad som är så fängslande med serien. Särskilt då det osar vääldigt mycket X-Men över det hela ;) (En av de bästa punkterna i säsong 1: Stan Lee som busschaufför)

    Dexter, som Björn nämner, verkar också väldigt lovande efter två sedda avsnitt.
    Men Lost känns som de borde gett upp, förljde serien slaviskt fram till förra säsongens avslut, men tror inte jag pallar med att ta upp tittandet igen.

  4. Word! Vägrade se Heroes väldigt länge, påtryckningarna från omgivningen blev till slut för stora och jag fick ge efter. Första säsongen tog mig 2 dagar att ta mig igenom, satt dag och natt. Serier är inte särskilt hälsosama, men förbannats härliga att pressa. Ha det.

  5. När det gäller Dexter håller jag med er helt och fullt. Det är min drog nummer 1…fast jag ligger före =( så nu får jag vänta lite ;)…det är nog en av tidernas mest briljanta och genomtänkta karaktärer.

  6. Heroes är för mig mest bara skön lunchunderhållning på tisdagarna. Precis som Prison Break och Lost.

    De serier jag däremot är entusiastisk över (och som går nu) är Weeds, Dexter, Pushing Daisies och South Park.

    Sen är jag halvsåld på Reaper också, mycket skönt stuk på den serien, typ som The Cronicle och sånt :)

  7. pushing daises verkar helt klart intressant! Har bara sett piloten men den var verkligen annorlunda. Det märks att det är sonnenfield som är inblandad…

  8. Jag älskade Heroes i början, men det gick över. Väldigt mycket bortkastad potential. Börjat kolla på S2, det är habil underhållning, men om dom inte vågar ta några större risker snart lär jag inte hålla säsongen ut.

    Lost suger lika hårt som sjön i det gamla ordspråket.

    Jag är vädligt dålig på att följa SP, men annars verkar stef vara ha lite samma typ av smak som jag. Baserat på andra stycket, alltså. Av höstens nya och återkommande serier är det, utöver dom, Friday Night Lights jag mest ser fram emot. Första avsnittet lovar ruskigt gott.

    Sommar serierna, som avslutats eller håller på att avslutas, och dom som börjar efter årsskifter ska vi inte bara börja tala om.

    TV har gått och blivit oförskämt bra de senaste åren.

  9. Alltså, jag måste stryka under – för jag glömde göra det i förra kommentaren – att kollar ni inte på Friday Night Lights, då gör ni något väldigt fel med era liv. Väldigt fel.

  10. Vad gäller Lost måste jag säga att de enda som är lost i den serien är manusförfattarna. Istället för att föra serien framåt hittar de bara på nya förvirrande saker för att lura tittarna att följa skräpet. Jag har försökt sluta se skiten, men eftersom min nyfikenhet är så himla stark kan jag inte låta bli att se den.

    Men den står ändå bara och stampar på samma grund som den gjort i två säsonger. Flera avsnitt är bara transportsträckor inför nästa avsnitt, medan i Heroes så händer det massor med saker i varje avsnitt.

  11. Efter några av de senare avsnitten av heroes har jag känt mig liiiiite liiiite lurad. Bara lite…som om stämningen långsamt långsamt byggs upp för att avslutas med en cliffhanger större än livet som gör så att jag bara måste se ett avsnitt till. Sen upprepas samma procedur…

    Men det är likväl spännande och fascinerande ;)…

  12. Jag älskar lost. Säsongsavslutningen föregicks av en sån uppbyggnad att jag börjar bita på naglarna bara jag tänker på nästa säsongsstart.

    Några miniavsnitt av Battlestar Galactica följt av ett två timmar långt avsnitt som inleder nästa säsong får mitt hjärta att slå.

    The Unit har precis dundrat igång med ett intensivt dubbel-avsnitt.

    Dessutom älskar jag Grey’s Anatomy. Har inte titta något på aktuell säsong ännu.

  13. Jag förvånar mig över att ingen nämnt Prison Break, det är väl en serie som tagit världen med storm om någon?

    Angående Friday Night Lights så måste jag hålla med Fredrik, fan vad bra den serien är!

  14. Jag slutade titta på Heroes i och med säsongsövergången. Mjäkigheten och deras ovilja att ta drastiska beslut bakom kameran och faktiskt gå hela vägen med historieberättandet tog död på mitt intresse.

    Friday Night Lights, Weeds, Dexter och Pushing Daisies — som jag tycker doftar mycket mer Bryan Fuller än Barry Sonnenfield — står för mitt höstdrama.

  15. Jag bara väntar på att Hiro skall blomma ut. vilken fantstisk framtids figur. Harn är nog den jag väntar mest på att se i en siriösare tappning så som han kommer bli i de framtids scenmer vi sett.

    Helt klart är det att Heroes är STORT!
    Fick min flickvän att titta på ett avsnitt och hon är nu fast =)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>