Recension 2: Resident Evil: Extinction

Resident Evil: Extinction är redan recenserad på Bloggywood. Henrik B tycker i motsats till mig att filmen inte är särskilt blodig alls!

I salongen bakom mig sitter en 13-åring som uppenbarligen lurat med sin mamma på filmen. Hon förstår dessutom ingenting: när en zombie käkar ur tarmområdet ur en kille brister hon ut i ett klingande ”men vad göööööör han?!” Du är på en zombie-film – kom över det. Vilket hon till oss övriga biobesökares förtjusning gjorde väldigt snabbt!

Nåväl, som om Resident Evil och Resident Evil 2 inte fått oss att inse hur cool och övermäktig Alice/Milla Jovovich är- nu kommer Resident Evil: Extinction, och vi tvekar inte längre. Alice är på flykt från Umbrella corporations satelliter och försöker samtidigt klara sig från elaka zombies och andra galna som vill slita henne i stycken. Allteftersom hennes lätt övernaturliga förmågor blir mer och mer utvecklade stöter hon ihop med vad som verkar vara de sista överlevande, men maten och bränslet börjar ta slut och gänget bestämmer sig för att åka till Las Vegas…

Jag kommer nu låta som en trasig skiva men denna film är som alla andra treor i år: storyn är så tunn att den är obefintlig och på nåt sätt tror man att en overload av action, ljudeffekter och cool musik kan balansera upp det hela. Det gör det väl på sätt och vis eftersom jag sitter kvar: färgerna är riktigt riktigt snygga, det är grym musik, grafiken är välgjord, effekterna regererar och allt detta är estetiskt sammansatt till en rejäl påse ögongodis! Jag ska dock tillägga att detta är den köttigaste, slashigaste film jag sett på hela året. I kombination med ljudet kan jag knappt titta emellanåt. Ställ detta mot till Millas tillfluffade hy: alla andra ser ut som kratrar i ansiktet men hon, hon är så airbrushad att hon ser ut som en ängel – en mördarängel med heroes-krafter.

Sammanfattningsvis känns det som om jag har en hemsk mardröm där filmernas del III har kommit för att äta upp mig. Filmerna är själlösa transportsträckor till ingenting. Ingen riktig början och inget riktigt slut. Det känns som en förlängsningssladd som bara skarvas till att bli längre och längre och längre. Sen hjälper det inte att filmen är snygg och tuff. Det håller bara så länge. Trots att filmen har en ”lagom” längd på 1,35 blir det inte särskilt spännande. Det är Milla som håller uppe intresset. (Så därför ska jag inte ens kommentera de andra skådisarna…)

Av det klyschiga slutet att döma dröjer det inte länge förrän fyran kommer. Då får vi nog mer Alice än vi kan hantera.

Betyg: 2

En reaktion på “Recension 2: Resident Evil: Extinction

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>