SFF: Leo + F2F Fares och c/o

När alla andra gör film om hur svårt det är att vara tjej – då gör Fares motsatsen: Leos liv tar en ny vändning då hans trettioårskalas som började med pompa och ståt får ett abrupt slut med gatuvåld och jordfästelse. Titelkaraktären får ta itu med teman som våld, sorg och allt annat som inte ens ketchup kan fixa, och Fares ställer under tiden frågan – vad innebär det att vara man idag?

Filmen skiljer sig lite från Memfis-regissörens tidigare filmer genom att det är en mindre produktion med mindre budget, vilket även möjliggjorde den vanligtvis krångliga proceduren att spela in scenerna i kronologisk ordning. På Face2Face i samband med visningen berättade huvudrollsinnehavarna och manusförfattarna (Josef Fares, Leonard Terfelt & Shahab Salehi) att detta bland annat underlättade skådespeleriet och skildra händelserna så realistiskt som möjligt. De gjorde hela tiden vad de kunde för att inte inspirera eller försköna våldet, därför valde de också att puckla på varandra på riktigt.

Leo är en ganska enkel men engagerande historia där känslolivet hos karaktärerna är desto mer komplicerat. Men varför blir då inte filmen engagerande? Jag har en ledtråd till filmens regissör: STATIV!!!! Och jag kan verkligen inte ha nog med utropstecken efter. Att ha skakig kamera för sakens skull har aldrig gett någon bra effekt och det har aldrig varit hippt. Kanske lite, men då är det verkligen less is more som gäller. Jag förstår tanken med valet – filmen ska bli mer otäck och mer ”thriller”, men resultatet blir verkligen inte mer gripande – tvärtom så tappar jag intresset och stör mig mest på att kameran skakar när allt annat på planeten står still. Om Fares vågat ha en mer nedtonad form med uppställda bilder tror jag budskapet och våldet hade kommit fram i större grad och således hade filmen blivit otäckare och gått på djupet i mig.

Det finns mycket petitesser att peta på i denna film: Historien är egentligen det enda som är intressant: Skådespeleriet går lite upp och ner och jag tror faktiskt att Fares är den som spelar bäst, tillråga på det är filmen förutsägbar och jag börjar tänka på allt möjligt spännande. Som vad jag ska äta till kvällsmat. Dialogen känns dessutom lite klyschig emellanåt.

Trots detta så tror jag att Leo kan fungera i ett forum, i synnerhet ett viktigt sådant: skolbio. Leo skulle nog gå hem hos ungdomarna och en förmiddags filmstund skulle kunna plantera frön för ordentliga diskussioner. Fares själv nämnde dessutom att om vi vill hitta en utväg ur våldet så är det är ungdomarna vi ska börja diskutera de här frågeställningarna med.

Med filmen vill Fares och c/o starta en diskussion om våld vilket de absolut lyckas med. ?r det då så viktigt att paketet det levereras i inte är perfekt? Nä kanske inte…

Betyg 2 av 6

9 reaktion på “SFF: Leo + F2F Fares och c/o

  1. Då är det väl dags för det:)

    Helena: När David Lynch var där på festivalen för några år sen, var du där då? Träffade du honom?

    En sak till, träffade du Jason Shwartzman där ( eller var han där eller har han farit????)

  2. Bra text, …. men jag tycker förståss att dom flesta filmerna blir bättre utan stativ. Mer intensivt om man får säga, se t.ex. Susanne Bier och Alejandro González filmer… täta närbilder med axelkamera.. Crème de la crème!

  3. Jag fick inte tillfälle att presentera mig =(…annars var det planerat. De var på plats innan filmen och sedan var de spårlöst försunna…

    Nej, var inte uppe när Lynch var här tyvärr. Jag var fattig student…en vän åkte upp dock. Han hade mycket trevligt sa han! =)

  4. Pingback: Leo till Berlin Film Festival - Bloggywood - En blogg om film.

Lämna ett svar till Helena Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>