SFF: Breath

Efter den genialiska och oslagbara Järn 3:an (alla kategorier) var det lite pirrigt att sjunka ner i stolen för att se lillebror Breath. Jag konstaterar dock ganska snart att Kim är kung på att berätta historier på ett opretentiöst men annorlunda sätt. Han har hittat sitt filmspråk som förvandlas till vackra filmer i motsats de problem de hanterar, filmerna får ett enormt djup men samtidigt mycket humor. Man mår bra efter att ha sett en film av honom: En tillfredsställande känsla sprider sig i kroppen när jag får göra samma resa som karaktärerna.

Breath porträtterar en kvinna med man och barn i ett stort tråkigt hus. ?ktenskapet är grått och deprimerande och omgivningen är grå och deprimerande. På nyheterna (som är hennes tillsynes enda vän) hör hon flera gånger om en dödsdömd fånge som för tredje gången försökt ta livet av sig genom att sticka in ett vasst föremål (något som poängteras ;) ) i halsen. På gränsen till självförintelse tar hon en promenad till fängelset och lyckas ta sig in för att träffa främlingen och ett bisarrt möte med en än mer fascinerande fortsättning tar plats.

Filmen är inte lika bra som Järn 3:an – men näst intill. Kim blandar stora luftiga tagningar med små klaustrofobiska fängelsescener och det är som alltid mycket symbolik. Med hjälp av kontraster får han fram sin poäng och de färgsprakande scenerna från huvudkaraktärernas möten studsar mot den grå och iskalla tillvaron utanför. Jag noterar också den modigt stillastående kameran (i allafall i början) som direkt efter Fares Leo blir ännu mer framträdande och ger ett skönt lugn till filmen.

Kort och gott: Filmen är bra. Se den.

Betyg: 5 av 6

OBS! Kan ses idag 15.30!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>