Recension: I Am Legend

Will Smith i I Am Legend

Robert Neville är en lysande vetenskapsman, som kommer till korta när ett fruktansvärt virus sprids utan att kunna vare sig stoppas eller botas. Neville, som visar sig vara immun, blir den sista överlevande människan i New York City, kanske även i världen. Helt ensam är han inte förstås…

Jag kan börja med att nämna att jag kommer att dra en del paralleller med boken som filmen baseras på. Boken skrevs 1954 av Richard Matheson och rekommenderas starkt. Filmen I Am Legend är från 2008, regisserad av Francis Lawrence (Constantine) och med Will Smith i huvudrollen och är uppdaterad ganska rejält.

Skulle jag rekommendera filmen lika starkt som boken? Nej, inte på långa vägar. Och visst, det är alltid orättvist att jämföra en film med boken den baseras på. Det finns så mycket saker som talar för att göra en ruggigt spännande film av I Am Legend, men filmen saknar hekt känsla och spänning. Jag lyckas räkna till två scener i filmen som byggde upp någon form av spänning.

På dagarna går Robert Neville någorlunda säker på gatorna i New York. Det som skulle kunna hota honom ute i det fria och i solljus är lejon, något som han stöter på när han jagar rådjur mitt i Times Square. De två läskiga scenerna jag nämnde tidigare, och detta är spoilerfritt, är när Neville väl tar sig in i ett övergivet och väldigt mörkt hus. Här byggs den stämning upp som man efterlyser när Neville tar sig igenom huser och det enda man ser är skenet efter hans ficklampa. Den gången, och när Neville beger sig in i olika lägenheter för att proviantera, är de gånger som man skruvar på sig något nervöst i stolen. Det är stämningsfullt och man trissar upp sig om att något kommer att hända.

Det som inte fungerar i filmen är dess manus, och jag antar regissören, som inte lyckas bygga upp stämningen. Förrutom problemet med stämningen så finns det också ett antal scener där vi ska få en känsla av hur ensammen Neville är. Detta har de löst genom att låta honom gå till den lokala videobutiken och prata med skyltdockor. And it’s baaaad. När Neville väl försöker ragga upp en av skyltdockorna så är det så fruktansvärt dåligt att du försöker leta upp en skämskudde så att du kan gömma dig bakom den.

Detta är inte Will Smiths fel. Will har visat i flertalet filmer, tex Ali, att han behärskar skådespeleri. Nej, detta får nog Akiva Goldsman, som här senast misslyckades kapitalt med Davinci-koden, och Mark Protosevich (Poseidon) ta på sig.

Ett annat gott recept på att göra en läskig film är läskiga monster. De smittade människorna, som är ute efter Robert Neville, är faktiskt inte det minsta läskiga. De är dessutom till 90% i fallen helt datorgjorda. Ett val som jag har svårt att förstå, eftersom realismen är så svår att få till. Se på 28 dagar senare där riktiga skådisar användes för de smittade människorna, och de var fasiken skitläskiga.

Ett fåtal fungerande scener och ett välgjort övergivet New York, tillsammans med foto från Peter Jacksons samarbetspartner Andrew Lesnie (LOTR-filmerna, King Kong m fl) gör att du ändå kan bli smått underhållen i biosalongen.

Betyg: 3 av 6

13 reaktion på “Recension: I Am Legend

  1. Alla recensioner jag läst hittills om filmen har varit lika måttligt imponerande, men det får nog bli ett biobesök nån dag likväl. Om inte annat har jag tre besök kvar på mitt halva-priset-rabattkort som måste utnyttjas :)

  2. ja, det är helt sjukt vad dålig denna film är.. det kunde kanske ha blivit bra men det fumlas bort totalt, inte minst på de dataanimerade människorna. det är något som ALDRIG kommer se varken otäckt, verkligt och speciellt coolt ut.. SE INTE!

  3. Jag håller INTE med Er fullt ut.

    Det sammanlagda betyget från mig är en svag trea…MEN… Jag tycker filmen börjar ruskigt bra och tycker tvärt emot; scenerna med skyltdockorna är GENIALISKA, som ett avstamp till filmens höjdpunkt, Ni vet vad jag menar när ni sett filmen. Jag hade gåshud över hela kroppen efter den scenen…

    Men det är också här allt faller som ett korthus, hela den kusliga stämning som byggts upp under 45 minuter raseras totalt när man som alltid i amerikansk film måste grotta ner sig i detaljer. Monstren fungerar helt enkelt inte, det är alldeles för lite människa kvar. Se på Omega Man, där monstren är otroligt otäcka, tack vare att de fortfarande är just människor. Organiserade människor
    som är ute efter Neville på grund av tekniken han står för. Detta missas totalt i filmen.

    Will Smith tycker jag är ok, scenerna när han jagar hjort är riktigt häftiga.

    Det börjar som en 4 men faller till slut till en riktigt svag trea.

  4. Omöjligt att inte dra parallellen till tidigare filmatiseringar och framförallt boken. Boken är ju klockren. Nevilles smått schizofrena monologer, hans paranoia och fältmässiga lab försvinner fullständigt i 2000-talets tekniska innovationer som de senaste filmatiseringen bjuder på.

    Gör om, gör rätt.

    Underhållande, men tyvärr fastnar den inte.

  5. Såg filmpremiären idag, och har blandade känslor efteråt. Will Smith som har gjort liknande filmer tidigare som I robot med animerade varelser och överdrivna effekter ,som även väntade till den här filmen.
    Filmen i sin helhet var helt ok enligt mig, men det kändes som det fattades något hela tiden. Filmen var för vanlig, typiska ”jag-är-sista-människan-på-jorden-och-ska -rädda-världen” På plussidan gör ändå Will Smith ett bra jobb, och räddar på sätt o vis filmen och gör den underhållande… och vissa scener är riktigt bra gjorda.
    På minussidan: Filmen är alldeles för kort för att omfatta den här storyn, och det bidrar starkt till det plötsliga och mer nu vanliga slutet, där huvudpersonen dör. Filmen är ca 1,20h lång och detta förstör. Man får ingen känsla för personerna kring Neville(Will Smith) och hans återkommande flashbacks är inte tillräckligt som plåster på såren.
    Nåväl, filmen är ändå värd att se, den har sina ljusa stunder och du kommer drivas med oavsett om du är en sciene-fiction fanatiker eller inte.

  6. Kom just hem från biografen. Tyckte filmen var rätt bra men slutet levde inte upp till början. Det berodde förhoppningsvis på att det slut som visas på bio inte är filmens orginalslut utan ett slut som filmbolaget bestämde sig för att filma då de inte gillade orginalslutet. Ser fram emot att se hur filmen var tänkt att sluta.

    Will Smith gjorde ett riktigt bra jobb tyckte jag. Scenerna med honom och hunden var klockrena. Riktigt snyggt filmat med och NY utan folk var mycket välgjort.

    När det gäller monstren kan jag bara hålla med. 28 Weeks later löste det bättre även om den filmen inte heller var perfekt i det avseendet.

    7.5/10 från mig.

  7. men snap, har du inte sett den redan så gör det inte heller! ..du har ju redan blivit varnad, varför se skiten då?

  8. *SPOILERVARNING*
    De skulle lagt ner mer pengar på musiken, för jag tror det är det som drar ner mångas betyg, jag riktigt kände att det saknades musik vid väldigt många tillfällen.
    Annars tyckte jag att filmen var skitbra, men om man ska vara lite petig så kändes det som om att den slutade för tidigt, dom kunde klämt in några fler scener efter den tidpunkt där hans hund dog, som på något sätt visar att han inte kan klara sig själv. För sen kommer ju ungarna (tjejen och pojken) som ”räddar” honom från ensamheten.
    Och där har han den mest falska reaktionen jag någonsin sett. Har man varit ensam i över 3 år så är man VERKLIGEN inte så lugn som han var, (och han kunde iaf kramat tjejen..)

    Och när hunden dog fick jag en ”wilson” känsla (Cast Away) xD
    (scenen gjorde det inte lättare för mig som är djurälskare >.<)
    !!OCH DET VAR ETT J?VLA SKITSLUT!! (på ett sätt)
    Att avsluta med den jävla tjejen som har en hemsk brytning
    !WHAT THE FUCK!

  9. Pingback: Recension: I am Legend (Tagning två) - Bloggywood - En blogg om film.

  10. Pingback: Daniel Feldt » Statistikfrossa med Bloggywood

  11. Det råder helt klart delade meningar om denna film.
    Helt förståeligt, alla har rätt till sin åsikt. Men jag anser att man får ställa om sig när man ser en film.

    T.ex, ser jag en dramafilm, kan jag inte förvänta mig spänning eller en uppföljare till King Kong. Ah, du/ni förstår poängen.

    De delar i filmen när man följer Will, aka, Robert genom New Yorks gator är nog tanken att ge dig en känsla om hur han har det. Så otroligt ensam, och eftersom människan är flockdjur, skapar man sig den där tillvaron att underhålla sig själv. Detta inbillar jag mig i alla fall. Du får se dessa bitar med glimten i ögat, inte att du önskar att Zombierna är överallt hela tiden. För det låter så när du recenserar filmen.

    Tack och bock!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>