Recension: Cloverfield

Cloverfield Poster
Filmposter

Jag bestämde mig tidigt att inte leta efter information om Cloverfield, utan lät mig lindas in i de slöjor av mystik som filmskaparna trollat fram. Det är handhållet, det skakar, folk är panikslagna och det är något där borta – men vad är det? Så fort filmen börjar rulla inser jag att det här kommer bli större än trailern. Det är boom, booom, bombastiskt.

Ett gäng polare drar ihop en överraskningsfest åt Rob (Michael Stahl-David) som fått jobb i Japan. Hud (T.J. Miller) får i uppdrag av Jason (Mike Vogel) att dokumentera festen och med det rullar allt igång. Strömmen går, saker exploderar (salongen vibrerar märkbart kan jag lova), något vrålar och naturligtvis är festen förstörd. Hud får med sig kameran när ovan nämnda, Lily (Jessica Lucas) och Marlena (Lizzy Caplan) lägger benen på ryggen för att fly. Det visar sig att Robs stora kärlek Beth (Odette Yustman) ligger fastklämd i en lägenhet i en annan stadsdel och flykten blir en räddningsexpedition när entouraget vänder på klacken och ger sig in i stormens öga.

Jag hade lite svårt att sluta tänka på The Blair Witch Project första minuterna, men Cloverfield sänker den – hands down, det gick över när damm-molnen rullade in över manhattan. Jag drog upp axlarna och tänkte 9/11 – panik-känslan infann sig. Jag upplevde filmen i två lager. Först och främst den grandiosa, audiovisuella kampen för överlevnad, men inte minst den spröda kampen för kärleken och de uppoffringar som görs i allt det hopplösa.

The Blair Witch Project hade inte riktigt samma budget (22 000 $ mot 25 000 000 $) och min avsiktligt dåliga research inför visningen gjorde att jag smällde hakan i golvet över vilken produktion det är frågan om. Det är horder av infanterisoldater, stridsvagnar, stridsflygplan, helikoptrar, vältande skyskrapor och dekapiterad frihetsgudinna. Allt är snyggt presenterat, hur nu det går till med den utrustningen man använt för fotot (ja, ja, datorer). Och det är det som gör regissören Matt Reeves till lite av en hjälte för mig – att han vågar filma på det viset är grymt. Skådespeleriet är fint och fotot glider över i lite dolda kameran-stuk ibland och där skiner några av skådisarna.

Jag är ingen sucker för monster och slime och vrål och King Kong, men damnit, den här gick rakt in i hjärtat. Lite för uppenbar produktplacering gav mig lite fadd eftersmak, men Cloverfield är en kommande blu-ray gotta have.

15 reaktion på “Recension: Cloverfield

  1. ja jag har sett den men jag säger bara så här att det var en av de sämsta filmer jag någonsin sett det är pinsamt att se den för den var dåligt inspelad för han gick runt med kameran själv hela tiden så man såg inte ett piss men mitt betyg blir 2 av 10 monstret var bra gjort och den hade karaktär.

  2. Det här var den bästa filmen jag sett på förbannat länge. Jag kan inte jämföra den med någon annan film. Jag hade otroligt höga förväntningar på filmen, vilket brukar leda till att filmen inte kan hålla måttet. Men det H?R filmen höll verkligen måttet. Jösses. Man fick verkligen känslan av att se nåt som skett på riktigt. Ruskigt bra film. Gå och se den, men läs inte för mycket om filmen, det enda ni behöver veta är att den är bra. Man ska inte veta mer detaljer innan man ser den.

  3. Såg Cloverfield idag, den var sjukt cool! Det är mer en upplevelse än en film. Typ ”Cloverfield: The Ride”.

    Verkligen glad att jag såg den på bio, det var en riktigt häftig upplevelse!

  4. Jag såg filmen ikväll, och att det redan finns King Kong, Godzilla & Day After Tomorrow osv där alla människor springer ifrån Manhattan börjar kännas samma sak.
    Personligen somnade jag nästan i slutet. Vem fan får den idéen att en jävla monster attackerar NY, okey det funkade med Godzilla men det här monster var otroligt tråkigt.

    Hatar filmen! peace…

  5. Jag tyckte filmen var det bästa jag sett på länge, Och att andra säger något annat än det har jag svårt att förstå. Visst man tänker lite det här har man sett så många gånger förut godzilla och sådär. Men det här är något helt annat ett mästerverk helt enkelt, Se den så fort du kan du kommer inte att ångra dig.

  6. Henrik: Bra recension av en bra film, tycker du summerar mina intryck av den också (jag såg den igår).
    Faktum är att jag i början fann mig plötsligt bli alltmer intresserad av vad som hänt mellan Rob och Beth och att jag blev nästan irriterad över det faktum att det avbröts av att monstret attackerade…men, men. Helt gedigen måste jag säga – hade viljat haft en lite tydligare förklaring över vad som hände med Marlena bara, annars – toppen!

  7. Som svar till Henrik B, om du tittar på Marlenas mage så ser du att den sväller upp och exploderar såg en documentär om filmen och dom funderade ett tag på om det inte skulle vara så att dom skulle låta det se ut som om militären sköt hene pga att det som infekterar folket via dom dära parasiterna är mycket värre än själva Cloverfield monstret för överigt kan jag faktiskt hålla med dom flesta en grymt bra film, en av dom bästa jag faktiskt har set sen slutet på 90 talet

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>