GIFF: Låt den rätte komma in

Tomas Alfredson (Fyra nyanser av brunt) blandar snö, blod och Ika i rutan (!) i ett svenskt, småsött drama med inslag av vampyrer.

Tolvåriga Oskar blir mobbad av kamraterna i skolan och lever ut sina aggressioner genom att knivhugga träd och klippa ut tidningsartiklar om mord samtidigt som han diggar till Gyllene tider (!). En karriär i Jason Vorhees fotspår verkar dock kunna undvikas då han finner en bästa vän i nyinflyttade grannen Eli. Vissa aspekter komplicerar sedermera deras kamratskap – till exempel att Eli har varit tolv år väldigt väldigt länge och lever på blod.

Låt den rätte komma in
går ifrån den stereotypa genrefilmen och använder sig av en dramabas (Oscar och hans vedermödor) där vampyrdelen fungerar som ett fördjupande lager i historien. Filmen har en fridfull känsla över sig och lyfter fram de våldsamma sekvenserna utan klassiska planteringar eller skräckmusik. Resultatet blir följdaktligen en lågmäld film som är stilfull och vacker men samtidigt ganska otäck.

I rollerna som Oscar och Eli ses de duktiga debutanterna Kåre Hedebrant och Lina Leandersson: Att spela en karaktär som pendlar mellan offer och massmördare eller oskuldsfull flicka och blodtörstig vampyr kan vara nog utmaning för de flesta skådespelare, men av resultatet att döma tror jag inte att varken Hedebrant eller Leandersson behöver äta nudlar i framtiden. Ika Nord – skaparen av min barndoms mardrömmar – dyker upp vid sidan av och är väldigt olik sin karaktär i rutan under 90-talet (tack och lov). Perr Ragnar är trevlig i en biroll, men jag kan inte sluta tänka på dåliga dåliga dåliga KG (Fyra små filmer: ”En liten film om döden”) vilket ger honom en komisk effekt som inte borde vara där.

Med Låt den rätte komma in motbevisar härmed regissören Tomas Alfredsson tesen att svenskar inte kan göra vampyrfilm: jag njuter till fullo i det svenska åttiotalet bland snö, a-lagare, mobbare och sist men inte minst vampyrer. Det är en välkomponerad film rent tekniskt med väl genomförda effekter – minus vissa datoranimerade element som sticker lite ögonvrån. Men resten av scenerna är visuellt ögongodis och filmen är en direkt hälsning till SFI: sluta lägg filmstöd på fåniga ogenomtänkta komedi-uppföljare och halvtaskiga riddarmanus och ge allt till Alfredsson.

Att tilläggas bör, att jag saknade förförståelse för historien eftersom jag inte läst boken, i kombination med att blotta tanken på en film om vampyrer får mig att mysa…

9 reaktion på “GIFF: Låt den rätte komma in

  1. Håller på att läsa boken just nu (3 pocket för 99 på cdon ;) ) och den är helt ok, blir alltså snart till att se hur filmen står sig emot grundmaterialet vilket ska bli spännande. Tomas Alfredson känns lovande som regissör

  2. Såg filmen igår och gillade den verkligen. Tyckte att den funkade som komplement till boken i större grad än en urvattnad version av den… Vilket ju är svårt att åstadkomma.

    Bra recension, fast jag gillade verkligen Per Ragnar i filmen!

    Kul sida! I’ll be back!

  3. Jag läste boken (eller rättare sagt romanen) innan jag såg filmen och det rekommenderar jag inte. Trots att jag inledningsvis försökte att inte jämföra de olika medierna, var en sådan oundviklig – till filmens nackdel, givetvis…;)

  4. Pingback: Låt den rätte komma in får lite kärlek, och en engelsk remake? | Bloggywood

  5. Pingback: Tomas Alfredson gästar Filmcast | Bloggywood

  6. Pingback: Bloggywood i pappersformat! | Bloggywood

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>