Recension: Sweeney Todd – The Demon Barber of Fleet Street

Den senaste i raden av Tim Burton och Johnny Depps samarbeten heter Sweeney Todd – The Demon Barber of Fleet Street. Förra samarbetet resulterade i dockanimerade Corpse Bride. En film som helt klart gick hem hos mig och som jag dessutom rankar som bättre än Burtons största dockhit, A Nightmare Before Christmas. Tim Burton är en rätt hyllad regissör och har sin trogna fanskara. En skara jag inte direkt kan sälla mig till då jag tycker Burton är otroligt ojämn i sina filmer. Av hans filmer är det Big Fish jag tycker står ut som det absoluta mästerverket. Sedan finns det en hel del mycket tveksamma filmer på meritlistan som Batman-filmerna, Ed Wood, Kalle och chokladfabriken och nyfilmatiseringen av Apornas planet. En sak som är säker när det gäller Burton i alla fall är att hans filmer genererar intresse hos mig och det är alltid med en stor förväntan jag sätter mig för att se hans senaste film. Denna gång var det alltså Sweeney Todd som gällde. Trots min skepsism mot musikaler gick jag även denna gång till biografen med stor nyfikenhet.

Barberaren Benjamin Barker lever lyckligt familjeliv med sin fru och deras nyfödda dotter Johanna. Allt är rosor och solsken till den dagen en mäktig domare får syn på barberarens fru och genast fattar tycke för henne. Domaren åtalar Benjamin Barker för ett brott han inte begått och skickar iväg honom på straffarbete samtidigt som han försöker lägga an på barberarens fru. Femton år senare återvänder Benjamin Barker till ett mörkt och skitigt London. Väl där upptäcker han att hans fru dött och att dottern numer bor hos domaren som dömde honom för brottet han inte hade begått. Uppfylld av hat och revanschlusta har han dessutom bytt namn då Benjamin Barker enligt honom ändå dött. Numer går han under namnet Sweeney Todd och har ett enda mål, att döda domaren som stal hans liv och familj. Han slår sina påsar ihop med änkan Lovett och startar sin salong ovanför hennes konditori samtidigt som de två konspirerar för att kunna komma åt domaren.

Denna film är fantastiskt snygg. Oscarstatyetten som Dante Ferretti och Francesca Lo Schiavo plockade hem för bästa art direction är verkligen välförtjänt. Det är sannerligen en stilistisk uppvisning. Det är tyvärr också det bästa med denna film. Storyn är riktigt tunn, speciellt kärleksspåret som är lika tunt som silkespapper. Sen är det ju detta med musikaler som jag har så svårt för. Varje gång skådespelarna öppnar munnen och börjar sjunga fram dialogen tappar filmen fokus. Det som är extra svagt med just denna musikal är att den inte finns några starka låtar. Att ens kalla det som sjungs för låtar känns väldigt generöst. Jämför man med andra musikaler som Grease, Moulin Rouge och The Sound of Music så har de filmerna musik som verkligen sätter sig i skallen och som man kan gå och nynna på långt efter man sett filmen. I Sweeney Todd är det svaga trudelutter där skådespelarna sjunger samtidigt. Det blir rörigt och det känns verkligen inte som att musiken fyller någon minsta funktion.

Skådespelarna gör i övrigt ett stabilt jobb. Ibland tycker jag att agerande slår över i att bli för teatraliskt, men det brukar vara rätt vanligt med musikaler. Det är svårt att agera naturligt samtidigt som dialog sjungs fram så det teatraliska tillhör mer genren. ?r man ett stort fan av Tim Burton och musikaler kan denna film vara värd att se. Om du inte har något speciell emotionell koppling till varken Burton eller musikaler bör du se något annat med en starkare story.

Det blir ett svagt betyg till en snygg film med flortunn story och dåliga sångnummer. Jag väntade mig något mer av den hypade Burton.

För en second opinion (nåja, vi verkar ganska ense om denna film) kan man kolla in Helenas recension här.

11 reaktion på “Recension: Sweeney Todd – The Demon Barber of Fleet Street

  1. Jag sjunger fortfarande på sångerna typ 3-4 veckor efter att jag såg Sweeney Todd så de fastnade iaf i mitt huvud.

    Jag tyckte Sweeney Todd var en av de bästa filmer jag sett på länge, det enda jag saknade var ett tydligare slut på storyn med Anthony och Johanna.

    Det hänger nog väldigt mycket på vad man förväntar sig och hur öppen man är för nya intryck när man ser filmer som denna.

  2. Jag gillade också musiken skarpt! Just det att musiken inte satte sig i huvudet på en gång tycker jag är något positivt. Går ju dessutom inte att jämföra med Grease, Sound of Music och särskilt Moulin Rouge vars låtar man hört överallt även om man inte sett musikalerna/filmerna.

    Håller med om att vissa sång insatser kunde varit bättre, men överlag tycker jag det var ovanligt snygga melodier faktiskt funkade rätt bra ihop med handlingen och berättandet.

  3. Jag älskar filmen, trots att jag inte är något direkt Burton-fan, inte någon musikaldiggare heller för den delen. En del låtar är sämre än andra, men de som är bra är verkligen hur bra som helst. Storyn kanske kan kännas tam, men upplägget är ändå så jävla grymt. Miljön är dessutom svincool.

  4. Anledningen att sångerna från Grease, Sound of Music och speciellt Moulin Rouge hörs överallt kanske beror på att de håller en högre klass och helt enkelt är bättre än de i Sweeney Todd?

  5. Jag tyckte Sweeney Todd helt klart var en positiv skräll utav årets filmer som gått upp. Har en liten förkärlek till Johnny Depp men hade inga förhoppningar alls. Har faktiskt även en förkärlek till musikaler, ex. West Side Story, Hair och såklart Sound of music.

    Men får jag vara subjektiv så kan jag tänka mig att även ”vanliga” film-gestaltare dömer denna som vilken vanlig Hollywood-rulle som helst. Tyckte aldrig att musiken störde övriga manuskriptet.

    Om jag får kommentera inlägget ovan på varför låtar från Grease är kändare beror troligen inte på det musikaliska utan på att vissa utav Grease låtar figuerat i radio med mera. Sen är ju såklart smaken som baken ;)

  6. Det var inte Tim Burton som regisserade A Nightmare Before Christmas utan Henry Selick. Burton skrev manus och producerade. Tycker det är konstigt att den nämns som Burtons film när alla andra nämns filmer nämns vid regissörernas namn.
    Sweeney Todd har jag sett två gånger och låt mig säga att blodet chockar och det gör det bara en gång. Filmen var för lång och hade mått bra av lite klippning till. Särskilt vissa sångnummer kunde klippt mycket i.
    Har sett musikalen på scen och där flöt det på bättre.

  7. Pingback: The Past - Per-Anders Stenman » Blog Archive » New splendid day, same problem as yesturday..

  8. Jag tyckte filmen var hur bra som helst. Den är värd och se om man kan se den med vissa ögon. D? blir filmen en av 10-topp filmerna.

    Rekommenderas till er som gillar lite splatter.

  9. Jag tycker att filmen har så otroligt bra handling, alltså uppbyggnad, men däremot så blev jag besviken på slutet för det kändes som att de hoppade över massa saker. Alla spelar bra i filmen och den är snyggt gjord. Jag tycker att det var kul på något sätt att de sjunger i filmen också, det är inte så vanligt längre i filmer tycker jag. Mina åsikter i alla fall.

Lämna ett svar till Alex Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>