Recension: The Happening


Hur många sätt kan en människa ta sitt eget liv på? I M. Night Shyamalans senaste långfilm får vi en studie av bristen på libido i oändlighet.

När amerikanska ostkusten drabbas av ett underligt fenomen som slår ut stad efter stad flyr High School läraren Elliot (Mark Wahlberg) med sin fru Alma (Zooey Deschanel) och deras bekanta (John Leguizamo mfl). Här gäller det att hålla sig borta från händelsernas centrum – annars dör man.

Efter 75 min av detta rännande och dividerande blir det lite långtråkigt. För all del, Shyamalan presenterar ett kusligt fenomen avskalat och opretentiöst som emellanåt skapar sköna rysningar i ryggraden, men mellan dessa rysningar går det mest på repeat. Kom igen, ge mig nåt mer! En av de berömda twistarna skulle sitta fint mot slutet eller vad sägs om ett faktiskt slut?

The Happening är under första halvan engagerande och spännande, mot mitten blir det nedförsbacke och när slutet kommer med ett halvhjärtat lättköpt försök att förklara vad det är som orsakar ”attackerna” blir det ingenting – ingen tillstymmelse till belöning för att jag varit så intresserad tidigare och till och med hoppat till i stolen. Filmen har en början tätt följd av en oändlig mitten…Shyamalan!

Skådespelarna lyckas inte lyfta filmen heller tyvärr: Mark ”marky mark” Wahlberg är stundtals helt lysande som Elliot men i andra lägen spelar han över, Zoey Deschanel likaså. Om någon fungerar bra i sin roll så är John Leguizamo som kompisen Julian, men det inte leder till några fyrverkerier på min himmel heller direkt. Karaktärerna har ganska intressanta egenskaper men vi får inte lära känna dem mer än på ytan. (Som också är en rättvis beskrivning av filmen i sig.)

Första delen av filmen njuter jag, men sen stiger besvikelsen och betyget sjunker tyvärr.

10 reaktion på “Recension: The Happening

  1. Jag blev riktigt besviken av The Happening. Den såg rätt intressant ut i trailers men som du skriver så höll varken handling eller skådespeleri. Tycker både Wahlberg och speciellt Deschanel var sämre än amatörskådespelare.

    Det bästa med filmen är James Newton Howard’s soundtrack! =)

  2. Ja hans musik är fantastisk! Jag brukar älska newtons soundtrack- både lady in the water och The Village var fantastiska, men här tyckte jag t o m musiken var tam ;)…

  3. Håller med fullständigt. Hade relativt stora förväntningar både efter tidigare verk av Shyamalan och trailern till denna. Men satt mest besvken när texterna började rulla, och jag inte blivit imponerad av vare sig skådespelare eller sköna tvister…

  4. Kan någon förklara för vad som precis hände?
    What just happened?
    Hur kan regisören och manusförfattarn lyckas med bedriften att skapa en av världens sämsta filmer ever? Var han hög när han skrev manuset (dialogen i filmen är under all kritik)? Var det ett ”practical joke” mot allmänheten för att kolla om det var nån som var tillräckligt korkade för att faktiskt tycka den här filmen är bra? Eller är han helt enkelt såhär dålig. Wahlberg ger intrycket av att vara efterbliven, liksom resten av skådespelargänget (speciellt de yngre).
    När självmorden är det roligaste i en film, då har det gått för långt..

  5. Det här är inte underhållning trögpellar, det är politik. Det är inte meningen att ni ska må bra, eller få en ”kick” av den, det är meningen att ni ska bli obehagligt berörda (verkar ju ha lyckats). Och kanske börja ta livet på allvar. Om man kan en del om ekologi och psykologi (bl a beteendepåverkan) fattar man hur dj-skt genomtänkt den är.

  6. Filmen känns som att bli avsugen utan att komma till själva utlösningen.
    Finns en slags njutningsfull förväntan på något större mäktigare eller mer raffinerad förklaring till dessa liv som släcks en efter en.
    Men det kommer aldrig.
    Kärleksdribblet mellan huvudrollsinnehavarna fäster inte eftersom man inte hunnit få någon längre presentation av dom båda.

    Rent amatörmässigt och så fjärran från den geniala ”Sjätte Sinnet”

  7. konseptet kan man ju ifrågasätta, hade höga förväntningar på m. nights film efter signs osv. besvikelse..

  8. Håller helt med dig Helena, förutom på Wahlberg-punkten. Fast å andra sidan kan jag inte se något med Mark utan att skratta högt för mig själv efter Andy Sambergs ”Mark Wahlberg talks to animals-sketch”.
    Kände att filmen hade sån enorm potential men att den fullständigt slösades bort på fullständigt onödigt övertydliga bilder av hur folk tog livet av sig. Det var också för mycket frågetecken – exempelvis drabbades alla i ”zonen”?
    Tror också det hade varit mer intressant om rollerna varit ombytta, att John Leguizamos mattelärare hade varit den som vi fått följa, hans karaktär var bättre skriven.
    Sån besvielse!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>