Recension: The Dark Knight

Foto: Stephen Vaughan
Jag försökte hitta en bild som kunde koppla filmen till Heat (1995). Foto: Stephen Vaughan.

En av de många skillnader som jag misstänker mellan mig och de bättre filmkritikerna är att jag i rätt tidig ålder köpte in i en slags mytologi som för dem är främmande, löjlig eller iaf inte bör gestaltas på film med alltför stort allvar.

Det innebär t ex att för mig så kan det rentav vara en förhoppning att i slutet av en superhjälte-film få höra en bov i neurotiskt allvar dra paralleller mellan sig själv och hjälten medan han hänger upp och ner utanför en skyskrapa. Och jag förväntar mig att vissa sorters karaktärer står ut, påverkar handlingen, råkar ut för mer än vad som kanske är helt rimligt.

Såna stående ingredienser – verklighetsfrånvända beståndsdelar som man inte kommer undan – de finns ju i alla genrer. I såväl deckare som franska relationsdraman som amerikanska indiefilmer. Troper, tror jag de kallas (men rätta mig gärna i kommentarerna om jag har fel).

Och dessa beståndsdelar slår ju an strängar, ger resonans olika beroende på vilken bakgrund och preferenser man har.

Jag har ju redan erkänt att mytologin med maskerade hjältar ligger mig nära om hjärtat, och min bakgrund är i övrigt ganska popkultur och serietidningsnörd. Och jag misstänker också att de känslolägen och stämningar jag vill åt i filmer är jäkligt mainstream.

Så när The Dark Knight i ett magnifikt filmat stadslandskap vänder ut och in på sig själv för att skaka om och förtjusa – levererar innovativa dilemman, såsom Jokerns alla olika sociala experiment – klär upp gamla superhjälte-teman i ny skrud genom utsökt redigerade repliker och trovärdiga skådespelarinsatser – ser till att bovarna överraskar publik och hjälte med förfinade schackdrag – har en mycket, mycket bra Heath Ledger som Jokern – allt klippt och regisserat med en fantastisk musikalitet, lyhördhet och ton – då är iallafall jag helt såld. Helt jäkla såld.

Men.. i Sverige har The Dark Knight nu officiellt fått ”blandad kritik”. Jag tycker det är lite tråkigt. ?ven om mina personliga preferenser spelar in, så har ju t ex emottagandet varit ett helt annat i USA.

Där har kritikerna varit unisont hyllande och detta har drivit på biljettförsäljningen mest av allt. 95% på Rotten Tomatoes vet ni vad det betyder. 90% blev det i kategorin Top Critics, vilket verkligen visar på att de mest respekterade kritikerna gillar den.

Och kanske är det för att man i USA känner igen det här med kaoset eller den lätt ångestdoftande hungern efter hjältar och goda krafter, och att därför det livar upp dem i scener där svenska kritiker bara trummar på anteckningsblocket.

Nånstans vill jag ändå se att storheten i The Dark Knight erkänns, även i Sverige. Ah well, give it time..

När jag kom ut från Rigoletto i torsdags natt var jag lite omskakad efter min bästa bioupplevelse ända sen Fight Club nån gång under förra guldåldern (1999-1999). Jag är nog inte klar med att smälta filmen, men jag skrev ihop en ekvation på twitter efteråt och hittills tror jag att den bäst förklarar de höjder som filmen nådde för mig.

Så ursäkta engelskan, men: ambition x excellent tone x lots of inventive plot points x only a few mediocre ones x heath. Vad blir det? Det blir

32 reaktion på “Recension: The Dark Knight

  1. Ikväll ska jag iväg och se den. Ska bli fantastiskt kul.

    Dessutom måste jag också påpeka att det var en riktigt bra recension. Personlig och otroligt välskriven! Kul med ännu ett toppbetyg. Vi har väl bara delat ut två sexor på Bloggywood va?

  2. Jag hade fel. Vi har delat ut ett gäng sexor ändå. Fick för mig att det bara var The Dark Knight och Stranger Than Fiction som fått toppbetyget hos oss.

  3. Superbra recension. Ibland hatar jag Sverige. Speciellt när det gäller film. Vi har för tusan ingen smak.

  4. Bra betyg där Ulf. Jag håller med om allt i recensionen.

    OM man nu ska vara en ett moln på en klarblå himmel så har jag några saker som jag hade ”problem” med. Men man kan nog inte kalla det problem ens. Jag återkommer med dessa… :-)

  5. Tack tack, kul att ni uppskattar recensionen!

    Björn: Kom ihåg att inte ha för höga eller specifika förväntningar nu bara :P

    bravedave: Jag gillade den jungianska analysen av Batman Begins, mkt intressanta tankar.

    Angående sexor så e detta min första och vi har nu haft sju stycken totalt. Varav tre från Helena ;)

    Tanken är ju att Betyg 6 ska bara ges för riktiga klassiker. Vi gick från en tidigare skala på 1-5 till 1-6 just för att kunna skilja ut såna filmer.

    Vi upptäckte att det var lite synd att de riktiga klassikerna inte hade möjlighet att lyftas fram, och att en skala på 1-6 likt SVD borde vara the way to go.

    Toppfilmer som är bara är oerhört bra ger man 5 eller 4.

    Jag menar alltså att TDK bör bli en modern klassiker, likt t ex Michael Manns Heat eller Pulp Fiction. Detta trots filmens 2 mindre tillkortakommanden: spellängden samt makeupen på en viss person. (Inte nämnt i recensionen, eftersom tidigare kom jag faktiskt inte på hur jag skulle beskriva det här utan att försämra bioupplevelsen för nån.)

    Det finns verkligen massor att uppskatta i TDK, så jag ser fram emot att få läsa fler recensioner, analyser, tyckande, kanske tillochmed någon torr, akademisk filmkritik :) Just alla olika teman och de öppna, obesvarade frågorna om våld, hjältar, fruktan.. Filmen kommer leva vidare ett tag.

    Ska se om den på bio när jag får tillfälle.

  6. Nu har jag sett den och håller med om att den var riktigt bra. Jag tänker inte dela ut något betyg här i kommentarsfältet, men det är ett riktigt givet DVD-köp i framtiden!

    Jag fick dessutom ett ruskigt sug att se Heat efter att du nu nämnt den filmen. Det var riktigt länge sedan jag såg den och när jag dessutom har haft den i cirka ett år på DVD så finns det ju inget som egentligen hindrar mig. Så, framtida projekt: Se Heat!

  7. Jag tyckte filmen var helt suverän! Såg den också i torsdags och den uppfyllde de förväntningar jag haft sedan lång tid tillbaka.

    Som du skrev fick den bättre mottagande i USA än i Sverige och tyvärr är det så att Batmanfilmer aldrig gått hem bland recensenter i Sverige. Vet inte varför, men tyvärr är det så.

  8. Jag instämmer med föregående talare: en bra recension Ulf! Jag håller dock inte med om det höga betyget. [Ajjj slå mig inte!!!] Den lyfter inte riktigt på det sätt som Batman Begins gjorde och mycket är alldeles för övertydligt och förutsägbart. Dock är det ju precis som du skriver ögongodis så det förslår: ett filmtekniskt hantverk med allt vad det innebär med fantastiska skådespelare dessutom (jag är glad att Katie Holmes blev utbytt). Men som sagt, det når inte samma himmelska höjd som Batman Begins.

    :D jag står för mina sexor!

  9. Känner att jag verkligen behöver uttrycka mig lite här om ”recencenter”, ”hobbyrecencenter” och diverse filmnördar som verkar missa de kraftfulla poängerna med nya Batman.
    (Inget riktat till er, men till de blandade recensionerna jag läst på nätet).

    De recensioner som jag läst är antingen 1. som Svd’s : Uttråkad och hajar inte alls utan väntar på nästa kritikerporrfilm som vilken trycker på alla rätt knapper och följer systemet t.ex. ”there will be blood”.

    2. fanatiker som är helt blown away, upphajpade och kissnödiga.

    3. diplomaterna som tror att de är coola och har förstått det hela.. de säger ”jaja, den var ju bra men inte såå bra”. sen räknar de upp några detaljer som de anser vara missar och tycker att de är smarta.. de tror att de kan kombinera den trötta, intelligenta anti-usa, anti-hype kritikern med sitt ”inte barn” som just lärt sig att gå på toa och att batman och jultomten inte är på riktigt..

    4. sen har vi de som upplevt den stillsamt tysta storheten bakom allt skjutande, all hype och allt annat. de såg och kände kraftfulla sanningar tala till dem från Nolans geniala själ.

    Hur kan de som inte en kan stava till ”sanning” med gott samvete och några fåniga ord försöka sig på att sammanfatta eller bortförklara ett filosofiskt mästerverk som detta.

    Dark Knight visar upp den uråldrigt mytologiska konflikten mellan ordning och kaos: Ordning, eller illusionen av ordning som människan strävar efter för att slippa att vara rädd, är egentligen ondskefull eftersom den håller människor i schack. Vi trodde den skulle skydda oss men den lurar in oss i ett känslomässigt fängelse som distansierar oss från oss själva så vi glömmar vilka vi är. Det är ur kaoset som sann ärlighet, utveckling och den nya verkligheter skapas. Det är i kaoset som vi upptäcker oss själva, överraskar oss själva, och får känna på livets sanna rikedom. Jokern är på så sätt den sanna hjälten..

    Nolan leker med dessa begrepp och visar upp dem på alla möjliga sätt. Han lyckas jonglera djupa genialiska tankar, oerhörda skådespelarinsatser och fet action som ingen annan film har gjort tidigare.

    I min mening har filmkonsten uppdaterats tack vare Dark Knight. Tyvärr verkar det som att många inte hänger med..

    bravedave

  10. Bravedave, jag håller fullständigt med dig om det du skriver om kaos och Nolans skicklighet. Filmen har ett oerhört djup och själv var jag helt betagen.

    Jag tycker att vi alla borde skriva och protestera till SVD:s recensent. Han har sakfel i sin recension. Bland annat skriver han att det inte ligger någon familjetragedi bakom Jokerns beteende. Men det är ju tvärtom, Jokern berättar ju själv om hans pappa som var alkoholist och misshandlade dem. Den recensenten måste halvsovit under filmen.

  11. vrede runt spöktimmen kan lätt kortsluta den bästes förmåga att stavningschecka sin slarviga text innan man skickar den.. (särskilt när man själv angriper folk som inte kan stava till sanning) – uppdaterad version av kommentaren finns på min blogg.

  12. Frösunda – det är inget sakfel, Jokern berättade flera versioner av sin bakgrundshistoria och sa emot sig själv. Han var en rätt extrem mytoman/vilseledare, som bekant. Sen håller inte jag heller med om recensentens åsikter, men han har väl rätt till dem ändå?

  13. Ja, alla har väl rätt till sina åsikter men den där SVD recensenten var pinsam. Det fanns ingen större tidning som gav ett så lågt betyg. Han har missuppfattat filmen.

    Men SVD kommer få skämmas, läste idag att filmen ser ut att kunna bli den bästa någonsin i USA, att den är på väg att passera Titanic.

  14. Personligen tyckte jag Dark Knight var bland det bästa jag sett (är dock serietidningsfreak), helt klart bästa bioupplevelsen.

    Ang SvDs recension så får recensenten ha sina egna åsikter, men om man ger en film två av sex i betyg borde man kunna motivera det med mer än tre korta rader.

  15. Pingback: The Dark Knight | Kulturbloggen

  16. Skulle jag ha skämts fram till nu isåfall, eftersom jag tycker Titanic är en stinkande skräphög till film? Fast det är klart, det är ju kul när publiken och kritikerna är överens!

    Förresten, kolla in Dark Knight-inlägget inne hos mig! Intressant läsning/karaktärsanalys utlovas…

  17. Jag är väll i minoritet då jag säger att filmen är aaaaaalldeles för överhypad.

    TDK är en bra solid actionfilm men med för många stickspår. Lite som i Batman Begins väljer man att berätta för mycket på för ”kort” tid.

    Scarecrow i början var ungefär lika genomtänkt som Count Dooku i Episode III. Suck.

    Stark början och slut, men segt mittenparti med för mycket frågor utan svar. Sure, nitpicking, men det är alla desa detaljer som gör att jag petar ned den från tronen.

    Heath Ledger… Spelar över! En av de bästa scenerna i filmen är då Batman-vigilanten hängs utanför borgmästarens kontor. Kusligt, obehagligt. Klipp till då Jokern förhör honom med handkamera och obehaget försvinner direkt. Hans fnittrande och gagglande är patetiskt och påminner om ett barn som försöker vara gullig iställt för att faktiskt vara gullig.

    Men, helt klart sevärd film med välgjord klippning och spektakulära ljudeffekter!

  18. Död Skörd: Du skriver ”Scarecrow i början var ungefär lika genomtänkt som Count Dooku i Episode III. Suck”.

    Ursäkta men vad menar du? Att ha med Scarecrow i början på filmen var helt utmärkt, det blir en snygg återkoppling till den förra filmen. Det visar att Scarecrow fortfarande är en aktiv skurk som inte bara försvinner för att den första filmen är slut.

    Batmanvärlden är full av berömda skurkar, att låta tidigare skurkar dyka upp lite kort i kommande filmer gör bara Batman-världen mer levande. Det sämsta man kan göra är att bara använda sig av tex Scarecrow en enda gång för att sedan låtsas som att han inte existerar i Gotham längre.

  19. Frösundakillen: Jag tycker just genom att ha med honom en kort sekund i The Dark Knight mer känns som en nödlösning än något planerat. Visst han var säkert jätteaktiv, men det upplever inte jag i TDK. Han är en idiot med mask . Varför har den överhuvud taget på sig? Ingen annan är maskerad, har han något att dölja? ?r inte masken till för att förstärka skräck i sina fiender och patienter då han drogat dom?

    Han vart ju helt galen i slutet av Begins, vad hände? Fick han i sig något botemedel? ”I dont need any help” – Batman ”Not my diagnose!” – Scarecrow… Där satt den… inte.

    De kunde gjort mer med honom, haft med han längre in i filmen. Istället slängs han direkt åt sidan, just då han började bli intressant.

  20. Död Skörd: Ja, jag kan hålla med om att de borde utvecklat Scarecrow men det skulle ha gjorts i första filmen. Jag minns att jag blev besviken efter Batman Begins eftersom han var med så pass lite. Därför blev jag glad över att han i alla fall var med i en scen i början av TDK. Men han borde inte ha varit med mer i TDK, däremot borde han som sagts utvecklats mer i Batman Begins.

    Att han hade mask på sig beror väl på att han identifierar sig som Scarecrow nu. Han blev ju galen i förra filmen så det är väl inte så konstigt att han har Scarecrowmasken. Utan mask, ingen Scarecrow.

  21. Frösunda: Då är vi ungefär på samma plan ändå :P

    Han verkar inte särskilt galen i början av TDK, så det är därför det känns som hans maskering känns så konstig. Det är väll tänkt att han inte ska ta för mycket eftersom han är med sådan kort tid, och just därför som jag blev besvien. Ge mig något galet, eller låt han inte vara med överhuvud taget, damn it!

    Det blir lite ”Jaja, låt han ha masken på sig så fattar folk att han är scarecrow. Vi har viktigare saker att ta hand om i den här filmen”. Dont want him to steal the show.

  22. Haha, håller med din sista kommentar:

    ”Det blir lite ?Jaja, låt han ha masken på sig så fattar folk att han är scarecrow. Vi har viktigare saker att ta hand om i den här filmen??.

    Förmodligen ville de inte ha med Scarecrow längre tid eftersom filmen kunde blivit rörig då. Minns Spiderman 3 som inte riktigt funkade eftersom de skulle hinna med tre skurkar samtidigt. Det blev väldigt stressigt och man hann inte riktigt sätta sig in i de nya skurkarna som var med där.

    Balansen mellan Joker och Two-Face i TDK var alldeles perfekt.

  23. håller med om att Svds recention av denna var bara en recention full av skit! ”the dark knight” är kavlité!

  24. Pingback: Why so serious? | Se till vänster, där går en arab

  25. The Dark Night är en av de tre bästa filmerna som jag sett sedan jag började gå på matiné 1964. Heat Ledger är perfekt som Joker.

  26. Alltid kul att läsa en recension såhär långt i efterhand (när jag äntligen sett filmen) och finna att den säger EXAKT det som jag kände.
    Miket, miket, pra!

  27. Pingback: De 30 bästa filmerna 2008 på Bloggywood

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>