Recension: Diary of the dead

Det är väl kanske delvis mitt eget fel. Jag sätter mig nämligen med såna förväntningar och förhoppningar, trots att Land of the dead aldrig egentligen skakade om mig särskilt mycket. Samma sak är det med Diary of the dead.

För trots att George A Romero i princip är ensam ansvarig för att ha skapat en hel genre av filmer så är känslan numera att han inte kan göra något annat än upprepa sig i all oändlighet.

Om det nu beror på att en zombie ätit hans hjärna låter vi vara osagt, men den sociala kommentar som var så omåttligt briljant i framför allt Dawn of the dead är här som bortblåst. Det känns som att han bara gör samma film om och om igen ? att han till och med använder samma nyhetsbilder för att försöka måla upp bilden av kaos och det blir bara tröttsamt.

Tanken med Diary of the dead är i alla fall god, att filosofera över vårt numera ibland fanatiska behov av att filma det vi ser, eller (som också nämns i filmen) inte stanna för att hjälpa till vid en bilolycka utan stanna till för att titta.

Därför är det ju lite dumt att filmen inte är gjord som en dagbok. Det känns som att Romero började med en vision men sen insåg halvvägs igenom att han inte klarade av det utan istället fegade ur och började låta rollfigurerna klippa sitt material och dessutom lägga på musik och tillbakablickar. Bedrövligt! I alla fall för en film som utger sig för att vara något helt annat.

Att han dessutom mot slutet försöker göra komedi av det hela gör inte saken bättre. Lägg därtill halvdassiga skådespelarinsatser med alldeles för klyschiga repliker som levereras stolpigt och brist på bra zombieaction så sjunker skeppet ytterligare.

Det ska sägas att det finns en sekvens i filmen med en stum Amish-bonde som är på gränsen till Romeros forna glans men det räcker inte på långa vägar. Jag vill ha nattsvart, välspelad och välregisserad zombieskräck vilken dag som helst istället för den här sörjan.

Se hellre den mer nyskapande och smått geniala [Rec] istället, om du vill kan du läsa min recension av den.

Diary of the dead lyckas inte stappla sig till mer än

Betyg 2 av 6

En reaktion på “Recension: Diary of the dead

  1. Håller med om betyget. Det fanns några ögonblick där Romeros gamla samhällskritik kikade fram, men fastnade i nåt buskage på vägen och slutade i intetsägande skit, liksom resten av filmen dessvärre. Tråkigt skådespeleri och händelseförlopp och inget nytt under solen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>