Recension: El Orfanato

Det ska sägas ? jag blir egentligen aldrig riktigt rädd. Men däremot lyckas El Orfanato väldigt väl med att få mitt hjärta att börja dunka i bröstet, ungefär i takt med hur jag tror att vår hjältinnas hjärta dunkar, men mer än så är det egentligen aldrig.

Så varför i hela friden delar jag ut ett högt betyg till El Orfanato?

Förklaringen ligger i min relationsstatus kan man väl säga ? alltså att jag har barn. För, tro mig, om du är någorlunda ung och inte har barn då kommer den här filmen förmodligen/kanske inte beröra dig särskilt mycket alls.

Men om du har barn kommer du att bli fullständigt emotionellt involverad och det är inte omöjligt att ditt hjärta kommer att slitas i stycken. Mer än så vill jag egentligen inte säga ? kanske har jag redan sagt för mycket ? men jag kan liksom inte låta bli.

För saken är den att det här egentligen inte är en skräckfilm, det är en film om gränslös, ovillkorlig kärlek och den vidriga plåga som kan rasera hela din existens när den du älskar tas ifrån dig.

Som du förstår gillar jag den här filmen mycket. Jag gillar att det är en kvinnlig huvudperson (det är något som spansk film gör oerhört bra), jag gillar att filmen tar tid på sig att bygga upp stämning och obehagskänsla och faktum är att jag gillar slutet också ? på något konstigt sätt.

Se den här filmen ? om du vågar utsätta ditt hjärta för det.

Betyg 4 av 6

8 reaktion på “Recension: El Orfanato

  1. El Orfanato är lätt en av de bästa filmer jag sett det senaste året. Skådespel, regi, klippning och musik är alla genialt bra.

    Tycker att Juan Antonio Bayona gjorde ett fenomenalt jobb med stämningen i filmen och Belen Rueda är perfekt i huvudrollen.

    Det kanske spelar in lite att jag är halvspanjor och förstod filmen utan textning, men många av mina kompisar tycker också att El Orfanato är riktigt bra.

    9/10 från mig!

  2. Intressant. Detta plus det där citatet från Hollywood Elsewhere på filmens affisch gör ju en nyfiken.. Trots att jag inte har några barn ;)

    El Orfanato. Vacker titel. Går under ”Barnhemmet” på svenska biografer va?

  3. Psch, att man måste ha barn för att förstå är bara struntprat. Möjligtvis blir det en extra dimension som jag inte förstår men även det ställer jag mig frågande till.

    Det är helt enkelt en riktigt bra film.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>