Recension: Sex and the city

Feelgood movie of the year!

Så enkelt är det nog. Jag har skrattat, gråtit, smålett och hållit tillbaka känslorna. Jag har helt enkelt känt mig som en i gänget, en av tjejerna igen och det är ju härligt.

På samma sätt som det var nödvändigt för rollfigurerna Carrie, Samantha, Charlotte och Miranda att växa upp så har också sättet att berätta om dem gjort det. Det märks att filmen har en helt annan budget än ett TV-serie-avsnitt och det är bra. Bara bra.

Alla tillåts sväva ut och handlingen, händelserna, ges mer tid och plats. Så även klänningarna, skorna och all annan glamour. Det enda som slår mig är funderingen

??Finns det såna här människor på riktigt???. Det gör det kanske, dock inte på en punkt.

Hur mycket vår kära kvartett än har vuxit upp så tror jag inte riktigt på att de kan ha riktigt den mängd självinsikt som behövs för att knyta ihop säcken. Men, hej, serien ? och därmed också filmen ? har ju alltid haft ambitionen att vara en munterhet mer än något djuplodande. Det är helt okej.

Nä, det är mer än okej. Det är riktigt bra. ?verraskande bra. På alla håll och kanter. Kostym, skådespeleri och framför allt staden New York. Jag måste verkligen åka dit någon dag! Bäst av allt är ett par partier i filmen där (utan att avslöja för mycket) Miranda använder exakt samma ord som Steve för att urskulda sitt beteende. Snyggt som attan!

Betyg 5 av 6

4 reaktion på “Recension: Sex and the city

  1. Jag tycker S.A.T.C. the movie var en riktig besvikelse,tv-serien är klockren,filmen var ett sömpiller.Men visst,Carrie och hennes vänner(som är själva ramen runt henne på samma sätt Kramer,Elaine och George är hos Seinfeld) var en trea,en medelmåttig film.Mamma Mia var bättre.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>