Recension: Mumien – Drakkejsarens grav

För överdriven, för larvig och för lång. Plus att Maria Bello inte skulle kunna komma undan med att låta brittisk om det så gällde hennes liv. Så kan man väldigt snabbt summera den tredje Mumien-filmen.

Men visst, grundmytologin är välbyggd och Brendan Fraser verkar helt klart (återigen) trivas i rollen som Rick O?Connell. Och sanningen att säga så kan man inte förvänta sig några mästerverk ifråga om manus eller något annat när man ska se en sån här film.

?ndå kan jag inte komma över det här med Maria Bellos värdelösa försök till brittisk accent, vilket ökar på känslan av att den här filmen är en imitation. Att den försöker vara den första filmen i serien men inte lyckas och därför fläskar på med tonvis av special-effekter och (försök till) spektakulära actionscener.

Problemet är bara att det dras ut på det i onödan. Här hemma räknade vi till runt tio tillfällen då man kunnat sätta stopp för den onda mumien, men såklart inte gjorde det eftersom det inte hade varit dramatiskt nog.

Under det hela försöker de dessutom slänga in två separata historier om att växa upp och klippa banden med sina föräldrar ? för att sen jobba tillsammans i kampen mot den gemensamma fienden ? samt en kärlekshistoria för den son som måste kommit till när huvudpersonerna var 15.

Visst, om du redan sett alla andra filmer som innehåller levande döda och lider av mumiefetischism eller bara tycker det är coolt att se allt med Jet Li så…då kan du sträcka dig efter den här i hyllan, men själv tycker jag det bara blir godkänt.

Betyg 2 av 6

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>