Snabbrapport från GIFF


Efter en långhelg på Göteborgs internationella filmfestival har jag tio blivande recensioner på jäsning i hjärnan. I väntan på dem, kan jag erbjuda en aptitretande snabbrapport över de tre heltidsdagar jag spenderade på festivalen, bortsett från min smygstart med skolbiodagen och ungdomssnyftaren I taket lyser stjärnorna.

Dag 1 sammanfattas via en dokumentär om en galen fransman på lina (Man on Wire), en småknäpp dansk familjefar på anti-depressiva piller (Fear me not) och ett schweiziskt pervo som vill bli journalist (Another man). Däremellan blev det festivallunch på Netto (!), middag på BK och kändisspotting i form av Anna Blomberg och Leonard Terfelt (dock ej tillsammans).

Dag 2 börjar med en skymt av Janne Josefsson med barnvagn på avenyn, tätt åtföljt av en brittisk deppigare variant av Gökboet (Poppy Shakespeare), en fakedokumentär sammansatt av gamla filmklipp (Empire state building murders), och barnförbjudet tecknat (Best of Bill Plympton). Dagen avslutas med Greklands repliklösa dramatiska Oscarsbidrag (Correction). Den senare fascinerade mig en hel del till skillnad från mitt sällskap som snarkade i stolen bredvid mig ;).

När det gäller dag 3 vågar jag nästan säga att den inleddes med årets bästa festivalupplevelse: 30-åringen som har ett förhållande med sin gifta professor men gör sitt bästa för att ordna upp sitt liv (Borderline). Denna åtföljs av en munfull kolasnören och en misslyckad filmproduktion (Filmen jag inte pratar om längre), samt en fånig, spretig dokumentär om Black Metal vs. kyrkbränningar i Norge (Until the light takes us). (Tack gode gud för choklad i form av center!)

Avslutningsvis vill jag passa på att kommentera årets festivaltrailer (finns i två variationer) som är halvkul första gången man ser den, aningens påfrestande andra och tredje gången och resterande visningar lämnar mest en olustig känsla av rastlöshet i kroppen. Det ligger en konst-pretto-slöja över vinjetten som jag inte köper riktigt. Jag gäspar mest.

Så här med facit i hand saknade jag den där riktigt gnistrande festivaldiamanten. Visst såg jag intressanta och sevärda filmer i år också – men ingen som blev grädden på mitt mos. Jag längtar således genast efter nästa års festival – kanske blir det då en hel vecka med film?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>