Recension: Fredagen den 13:e

Med fjortisar, nallar och några andra enstaka 30+ individer blickar jag nyfiket upp mot duken och vad många felaktigt tror är en remake av originalet från 1980. Fredagen den 13:e är snarare en uppföljare/hyllningsfilm som bakar ihop det bästa från film 2 och uppåt. En ny fredagen den 13e del 2 helt enkelt.

Det blir en mysig stund i Jasons Vorhees marker 29 år efter att mamma hämnades syndiga lägerledare och sedermera satte igång förbannelsen vid Crystal Lake. ?rets slakt börjar med att campande ungdomar i jakt på marijuanaodlingar lite plumpt återberättar för de i publiken som inte var med när det begav sig, om hur allting började. (Men vi får inte veta mer om Jasons bakgrund än de tidigare filmerna vilket känns skönt!) Sen är äventyret igång och med massor av humor, självironi, slashing, Jason, tuttar, sprit och skrik är det inte mycket som fattas.

Den inbitne Fredagen den 13:e fantasten lär känna igen trevliga små trademarks i form av kameravinklar, sceneri, vapen och avrättningsmetoder. Vissa scener och sekvenser gav mig både gåshud på armarna och ett fånigt leende på läpparna, då jag mindes originalbilderna från tidigare filmer.
Marcus Nispel lyckas fint med att återskapa känslan av 80-talet genom små detaljer i kameraarbetet och sin personregi. Och då menar jag känslan i filmen, inte modet (eftersom filmen utspelar sig i nutid vore det fånigt). Visst inger detta en viss förutsägbarhet om man kan sin Jason-historia, men jag tycker det är övervägande trevligt att se projektet producerat av Mr. fredagen-den-13:e-själv: Sean S. Cunningham, och allas vår Michael Bay (=garanterad kvalité!!).

Det är gott om tajta bilder som med sin brist på information om vad som händer runt omkring får nerverna på helspänn. Jag hade dock gärna sett att man dröjt lite med att visa hela Jason i bild, men ok då, jag kan leva med det då man verkligen lyckats med att få till honom och hans kroppsspråk och ljussättningen gör mig vid flertal tillfällen lyrisk!

Annars får vi lagom mycket ”k k ha ha ha ha” och ett upphottat soundtrack som funkar. Jasons hjärna har fått evalvera aningens också – det känns som att han blivit lite smartare? ?ven om han förvisso fortfarande blockeras av mamsens befallningar ;).

Det är ju såklart nödvändigt att ha sprängfyllda silikontuttar i en slasherfilm gjord 2009 – det blir ju extra syndigt – men jag hade gärna sluppit dem.

Sammanfattningsvis är det en ljuvlig nostalgitripp med övervägande glädje och slafs, vissa planteringar är tyvärr uppenbara men det här är kort och gott en snygg uppföljning på Fredagen den 13:e från 1980.

Betyg 4 av 6

Jag kommer härmed sätta igång en omfattande kampanj som yrkar på IQ-tester av publiken vid biljettköp!

11 reaktion på “Recension: Fredagen den 13:e

  1. Underbart, måste se! ?ven om man som inbiten fan fått stå ut med mycket
    skitfilm på sistone (t.ex. Jason X och ”jason vs freddie”)

  2. Om man drar bort nostalgin skulle jag nog ge den en trea, för storyn är inte det som engagerar utan allt runt omkring. Men som inbiten Jason-fan fick jag lite gåshud emellanåt ;).

  3. Skyhögt betyg på en medioker film vilket får mig att bli helt ointresserad av att läsa fler recensioner från er i fortsättningen. Men som nyhetsportal inom film är ni bra, kanske det ni ska koncentrera er på.

  4. Torbjörn: En recension är en personlig åsikt och gäller för den personen som skrivit den, oavsett om det är på Bloggywood, DN, SvD eller någon annan blogg. Trist att du inte väljer att läsa fler recensioner. Så länge man tycker som du så är allt tydligen bra.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>