Jamal Malik är en ung man, uppvuxen i Indiens slum utan föräldrar och utan utbildning. När chansen att vara med i Indiens version av Vem vill bli miljonär ges honom är det nog få som tror att han ska kunna nå framgång i programmet. Jamal tar sig dock hela vägen fram till sista frågan och chansen att vinna 20 miljoner rupees. När programmet bryter för dagen, alldeles innan sista frågan, blir Jamal arresterad av polisen och anklagad för fusk. Hur kan en 18-åring från slummen kunna alla frågor?

Jamal börjar förklara för polisen hur han kan svaret på frågorna. Berättelsen tar avstamp i barndomen och ett ungt livsöde spelas upp för våra ögon. En berättelse om föräldralöshet, brottslighet, syskonkonflikt och framförallt kärleken till en kvinna. Jamal kan inte glömma Latika som han träffat som barn, förälskat sig i och sedan skiljts från.

Danny Boyles film är visuell Indienporr. Det är ett färgsprakande land vi möts av med starka färger, personer och ljud. Under de två timmarna så känner man nästan doften av curry, sopberg och bilavgaser leta sig från bildrutorna in i näsborrarna. Musiken är fantastisk och smälter ihop perfekt med bilderna. Modern klubbmusik blandas med mer traditionell Bollywoodmusik och resultatet blir smittande Indienpop (nej, inte indiepop).

Skådespelarensembeln består av en blandning av debutanter och rutinerade Bollywoodstjärnor. Dev Patel som gör huvudrollen som Jamal Malik har tidigare bara varit med i engelska TV-serien Skins och otroligt vackra Freida Pinto långfilmsdebuterar som Latika. Trots bristen på erfarenhet är detta inget som lyser igenom i prestationerna. Skådespelet är bra, trovärdigt och Jamals livsöde och hans sökande efter Latika är något som verkligen engagerar.

Slumdog Millionaire är en film som drar dig in i handlingen. Trots dystra ämnen blir filmen aldrig tung. Den påminner om Guds stad både visuellt och tematiskt, som vilka livsval man gör. Vig två timmar av ditt liv till denna historia och följ med Jamal Malik på en vacker resa genom hans liv. Du kommer inte ångra dig.