Recension: Body of Lies

Body of Lies

Skulle Body of Lies verkligen vara kritisk mot Bush-regimen? Det är vad jag fått veta i förhand. Filmen skulle visa på inkompetens, anspela på den gråskala som finns och slutligen vara kritisk mot framför allt de brott mot de mänskliga rättigheterna USA gjort sig skyldiga till under sitt krig mot terrorismen.

Jag måste verkligen ha sett fel film.

Roger Ferris (DiCaprio) är CIA-agent i Irak. Uppdraget är att spåra terrorister och likvidera dessa innan de hinner uträtta sina dåd. Mitt i kriget mot terrorismen får dock Ferris allt svårare att skilja på terroristernas och sina egna metoder. Ferris är dessutom hela tiden motarbetad av sin egen maktgalna chef Hoffman (Crowe).

Mitt i allt det här befinner sig storskurken Al-Salim. Jakten på den här skygga terrorledaren är stommen i filmen. Vi hamnar snart i ett Jordanien som befinner sig under säkerhetstjänstens chef Salaams (en alldeles fantastisk Mark Strong) stenhårda nypor, och en hyfsad kulturkrock mellan Salaam och Hoffman leder till rätt omfattande komplikationer.

Problemet med Body of Lies är annars bristen på ambition. För att vara en så kallad kritisk film haglar fördomar och generaliseringar rätt tätt. De onda är skäggiga araber i smutsig dishdasha. De goda araberna är alla slätrakade, den ena har hästsvans, den andra klär sig i märkeskostym. Och Ferris arabiska kärleksintresse Aisha (Farahani) är dessutom egentligen av persiskt ursprung.

Men visst, låt oss lägga politiken åt sidan. Som arab kan jag ändå irritera mig på detaljerna. Ett av dem är bristen på riktiga araber. För att vara en så pass påkostad film förstår jag inte varför man inte hyr in arabiska skådespelare till de arabiska rollerna. Att höra fonetiskt uttalade arabiska repliker som påminner om dagisspråk är ett rätt bra sätt att bringa mig ur illusionen.

Som värst blir det när agent Ferris ska låtsas lura i ett par terrorister att han är en vilsen arab från Bagdad. Den dialekten går inte ens en kamel på. Vad värre är så funkar inte hans tricks ändå, men inte på grund av språket, bara det att han befinner sig på fel plats vid fel tidspunkt. Hur mycket smartare hade inte filmen varit om den hade vågat avslöja Ferris på dialekten? Jag ser ju dialogen framför mig.

– Skulle ni kunna hjälpa mig? Min bil gick sönder en bit bort.
– Vem är du? Var kommer du ifrån? Och varför i helsike pratar du arabiska med en amerikansk brytning?
– ?hh?? jag är från Bagdad.
– Jo, och när jag slår ihop mina tofflor så hamnar jag i Kansas.

Självklart låtsas Body of Lies inte om det här. Ett par scener senare avslöjar Ferris Aishas ursprung genom hennes dialekt. Det är bara för mycket.

Mot slutet hinner Scott i alla fall få till lite spänning. Det räcker kanske inte för att bära upp hela filmen, men när man suttit och väntat på att få upp pulsen i 90 minuter är det ett välkommet inslag.

Tyvärr är slutscenen väldigt fadd. Här vinner The Kingdom med hästlängder.

Betyg 3

2 reaktion på “Recension: Body of Lies

  1. Bra notiss det där med accénter och utseeande, är some Valkyere eller hur det stavas. En bra film i grunden enligt mig mend engelska accénter och Cruise är inte bra för filmen ( filmiskt altså, skulle inte tjäna ett öre med enbart en grupp okända tyskar och östeuropéer )

  2. Pingback: Alla pratar arabiska | Se till vänster, där går en arab

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>