Att göra en kråka

The Crow, av James O'Barr

Ni kan historien. Om man tillsammans med någon man älskar dör en våldsam och orättfärdig död, kan man något år senare åter väckas till liv av en liten kråka för att utkräva rättfärdig och våldsam hämnd på gärningspersonerna. James O’Barr skapade konceptet i en episkt bra serietidning som finns samlad i ett album alla bör äga, Alex Proyas gjorde den första filmen som är nästan lika fin, myten har fortsatt leva på film, TV, i böcker och serietidningar, och nu ska Stephen Norrington sätta sitt märke på The Crow.

Men kalla det inte en remake.

Det var vad det hette efter att nyheten släpptes i slutet av förra året, och det är vad som korrigerats nu. Enligt källor till Mania.com handlar det om helt ny historia, med helt ny karaktär, med en helt ny version av mytologin kring återuppståndelse och hämnd. Enligt Norrington ska det skildras med mindre gotik och stilisering än tidigare, och på ett mer realistiskt, tufft och mystiskt, nästan dokumentärt vis.

Här är var jag blir konfunderad.

När man ser till myten kring kråkan, vad finns det för anledning att kalla det en remake, reboot, relaunch eller reinvention, när själva konceptet inbjuder till så många olika variationer och skildringar? Jag kan komma på tre och ingen av dem är speciellt bra.

  1. Att göra om Eric Dravens historia som kråka. Även om man skulle kunna ha invändningar om hur det känns respektlöst, är det inte ens en fråga, eftersom Norrington sagt att hans film kommer behandla en helt ny karaktär. Vilket är helt i linje med mytologin, såväl i tryck som i rörlig bild, det har funnits och kommer finnas olika kråkor och en ny gör ingen re-någonting. Okej, kanske en rehash, men det är ett annat inlägg.
  2. Ändra konceptet i grunden. Det är förstås en solklar möjlighet, att Norrington vill ändra i O’Barrs mytologi så mycket att det inte kan anses vara bara en film i samma serie. Vilket för det första känns ganska onödigt, en bra filmskapare torde kunna nyttja mytologins begränsningar till sin fördel och skapa någonting fräscht utefter det. För det andra, är det ändå onödigt. Mytologin har inte varit helt statiskt och konstant i alla sina instanser, att utnyttja det till sin fördel, att göra ändringar utan att frångå den vedertagna mytologin, borde vara första prioritet.
  3. I marknadsföringssyfte.

Vilket jag tror är att slå huvudet på den berömde spiken. Det handlar inte så mycket om att göra någonting nytt, att göra om, som att ge sken av det. Att starta en helt ny serie, en franschise som kan konkurrera med Christopher Nolans Batman och med Iron Man och andra filmer i den nya vågen av superhjältesuccéer.

Jag har egentligen inget emot tanken på Stephen Norringtons The Crow. Han är en kapabel filmmakare, jag gillar hans Blade och även om The League of Extraordinary Gentlemen ännu är en av de största styggelser som har kommit ur helvetesgapet i Hollywood misstänker jag att det är mer filmbolagets fel än Norringtons. Ännu viktigare är, att jag egentligen gillar i vilken riktning han tänker, eftersom jag själv efterfrågat den. Ett av de största problemen med uppföljarna som varit, är att det varit för mycket av samma sak. Att göra berättandet mindre gotiskt och mer realistiskt låter som ett utmärkt steg att ta. Varför inte göra hämnaren kvinnlig den här gången, när ni ändå är på gång. Det skulle jag tycka om.

Saken är den, summan av kardemumman och hummerns kärna, att det är väldigt trist om (och jag säger om, för inget är satt i sten, och kanske blir det bara en re-någonting endast i yta) de väljer ta den här vägen, att förändra sådant som fungerar enbart i promotionellt syfte, istället för att bygga vidare på det som finns. Det existerar redan en rik mytologi i kråkans värld, nyttja den. Ge oss någonting nytt utan att göra om.

4 reaktion på “Att göra en kråka

  1. Max: Bra fråga. Jag tänkte skråla ett nej men frågan är nog inte så enkel. Jag ser The Crow som goth, medan mycket av förlagan härstammar från emo, i och med att serietidningens skapare inspirerades en hel del av (och för all del citerade) exempelvis Joy Division. Det kan betyda att The Crow är mer emo än goth, fast det betyder inte att vad som är emo nu kallades någonting annat tidigare.

    Samma sak med goth. Vad som var goth nu är goth då, och jag tror varken gothare eller emo-kids vill bli kallade någonting dom inte är (och jag tror goth har, även om det är marginellt, större generell respekt idag än vad emo har, fast nu drar jag iväg med ett stycke text som antagligen lämpar sig bättre för bloggdiskussion någon helt annanstans).

Lämna ett svar till Martin Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>