Twilight-fan till Universal: Er Wolfman är en skamlig ripp på Twilight

wolfman-lol.jpg

Avdelning komik. Ett Twilight-fan skriver ett öppet brev till Universal Studios angående deras senaste film The Wolfman. Brevet skickades till Latino Review som har publicerat det hela i sin helhet:

This movie was a complete waste and I feel that it offends ALL Twilight Fans around the world, that including myself. For one, it was a COMPLETE remaking of the Wolf Pack from the Twilight Saga: New Moon. It gives the werewolves a bad name and makes them look like some deformed mutation of a rabid dog.

I actually started to like werewolves after seeing Jacob Black and all his awesomeness on the big screen at the movies. That was until I saw your crappy remake of what you call to be a ”were wolf”. I don’t see how you live with yourself for making it the way you did. If I made this movie, I would be ashamed to even admit that I owned it.

How can a werewolf be killed with a silver bullet? Better yet, have you saw the transformation of the man that is ”supposed” to be the wolf? He sits in some chair and his entire body turns in to some mutated freak. If you would watch the transformation of Jacob Black, (Taylor Lautner) he doesn’t come close to looking as fake, cheap and or mutated as the wolf man…

Läs hela brevet hos Latino Review. Det är hilarious!

Poster till nya Nightmare on Elm Street

Vi bjuds på en ny poster till remaken Nightmare on Elm Street och Freddys ansikte ”börjar ta form”. Vad jag kan se så är hans ansikte något annorlunda från den första teasern vi såg i september. Efter att den teasern släpptes så kom reaktionerna kring Freddys utseende. Något som fick filmbolaget att säga ”Freddys utseende är inte riktigt klart ännu”.

Är detta den nya Freddy? Närmare Robert Englunds version än den vi såg i teasern.

A Nightmare on Elm Street Poster.jpg

/Film har även ett antal bilder från filmen.

Bruce Willis om Die Hard 5 och Unbreakable 2

Die Hard 2

MTV tog ett snack med actionhjälten Bruce Willis, som ses i Kevin Smiths nästa rulle Cop Out (Pepp förresten!), om vilka projekt han hoppar på härnäst. Det ser ut att bli en femte film om polisen John McClane. Men hur ser Bruce Willis han på McClanes framtida äventyr?

It’s got to go worldwide. That would be my contribution to it.

Projektet är fortfarande i väldigt tidigt stadie, ingen regissör är färdig men Bruce är av åsikten att Len Wiseman, regissören av den fjärde filmen, borde anlitas.

Herr Willis avslöjade också att han nyligen pratat med M. Night Shamalamadingdong och spånat kring en uppföljare till ”Unbreakable”.

Jag är inte helt oäven till en femte McClane och/eller en andra Unbreakable. Bring it.

MovieZine träffar Martin Scorese

Martin ScorseseMartin Scorsese, regissören som gett oss klassiker som ”Goodfellas” och ”Taxi Driver”, behöver knappast presenteras. Efter framgången med ”The Departed”, när han äntligen vann en Oscar för bästa regi efter att ha nominerats inte mindre än sex gånger tidigare, är han nu tillbaka med en ny film – det psykologiska rysardramat ”Shutter Island”.

På hotellet Le Parker Meridien i New York får MovieZine en möjlighet att träffa mästarregissören. Han pratar förstås varmt om sitt samarbete med Leonardo DiCaprio, nu är det deras fjärde film i rad ihop. Och lika gärna berättar han om den speciella stil han använt sig av just i den här filmen, en stil som skiljer sig rätt rejält från det vi är vana att se i Scorseses tidigare verk.

Det märks också tidigt i intervjun att det är svårt för honom att inte avslöja för mycket av de vändningar ”Shutter Island” tar. Både han och Leonardo har nämnt vilken utmaning det är att prata om arbetet med filmen utan att säga för mycket.

Kan du berätta lite om ditt samarbete med Leonardo DiCaprio i filmerna ni gjort ihop?

Jag tror att det var vid den andra filmen vi gjorde, ”The Aviator”, speciellt i den scenen där han är fast i visningsrummet i tolv dagar och nätter, ensam och pratar med sig själv. Det var då jag kände att vi började hitta saker tillsammans och att det var ett samarbete värt att utveckla. I de allra flesta fallen var vi helt eniga om hur vi ville göra saker. Jag märkte också att om jag bad om något så fick jag det – och mer.

Max von Sydow då? Hur hamnade han i ”Shutter Island”?

Jag har varit en stor beundrare av hans arbete under åren, men det har varit svårt med den typen av filmer jag har gjort att få jobba med alla jag har beundrat. Ibland passar helt enkelt inte rollerna eller ämnena, men här fanns helt plötsligt en chans att få honom att spela Dr Naehring så den tog jag. Det går ju tillbaka till en bit före ”Sjunde Inseglet”, alla hans filmer med Bergman under 50- och 60-talet och förstås hans amerikanska filmer. Han är ikonisk och har stor betydelse för hur vi ser på film idag, han har en stor del i filmens historia. Så det var verkligen ett nöje att få jobba med honom.

Läs vidare på vår intervju med Martin Scorese på MovieZine »

Dublin – Dag 4

img_6073

Vår sista dag i Dublin ägnades helt åt sightseeing på egen hand och med tanke på de tre tuffa dagarna med späckat schema kändes det riktigt skönt. Efter en stadig irländsk frukost gav vi oss ut för en shoppingrunda, men vi blev snart varse om att irländarna var ett morgontrött folk. Det var först efter lunch som gatorna fylldes med folk och butikerna slog upp portarna, förutom någon enstaka butik.

img_6049

img_6052

img_6054

img_6056

img_6069

Vi lämnade hotellet vid 14 och vinkade adjö till Dublin för att lite surt inse att planet tillbaka till Stockholm skulle bli en timma försenat. Till slut så anlände vi i alla fall till ett kallt och vintrigt Arlanda runt 21.30 på kvällen och det blev en kontrast till våra våraktiga dagar i Dublin.  Avslutningsvis kan jag avslöja att Dublin helt klart gav mersmak. Men nu tillbaka till verkligheten i Stockholm.

Dublin – Dag 3 (Del 2)

Dressed for success

Dressed for success

Efter en paus på hotellet med klädombyte var det dags att åka tillbaka till Burlington Hotel för att installera oss inför den stora galakvällen. Vi fick en kortare genomgång hur planerna såg ut för press och var vi skulle placera oss. Märkligt nog var det bara ett fåtal internationella journalister på plats och förutsättningarna var därför väldigt goda för bra intervjuer. I vår grupp av utländska journalister fanns Chris Hewitt från Empire som var på plats för att intervjua Ronan och Voight, men nu syntes han inte till, så troligtvis hade han åkt hem till London igen.

Alan Parker

Alan Parker

Alla journalister fick placera sig bakom ett staket och framför det skulle alla kändisar ställa sig för att fotograferas och bli intervjuade. Runt 17 började lokalkändisarna dyka upp och helt plötsligt kom Jon Voight i vanliga kläder och skrek till oss att nästa gång vi fick se honom lovade han att han skulle ha kläder på sig.

Familjen Ronan: Pappa Paul, Saoirse och mamma Monica.

Familjen Ronan: Pappa Paul, Saoirse och mamma Monica.

Saoirse Ronan var den första av de mer heta kändisarna som dök upp och givetvis blev både fotografer och journalisterna ganska uppeldade och speciellt de irländska medierna. Förutom Ronan kom Brendan Gleeson, Ciaran Hinds, Aidan Quinn och givetvis Irlands stora internationella stjärna Colin Farrell. Dessutom kom de utländska gästerna Matt Dillon, Josh Hartnett, Juliette Binoche och den specialinbjudna John Boorman som skulle få ta emot hederspris av IFTA.

John Boorman

John Boorman

Josh Hartnett

Josh Hartnett

Aidan Quinn och Ciaran Hinds

Aidan Quinn och Ciaran Hinds

Colin Farrell

Colin Farrell

Matt Dillon

Matt Dillon

Brendan Gleeson

Brendan Gleeson

Sist men inte minst kom Jon Voight och denna gång med galakläderna på, precis som utlovat. Han såg lite fundersam när han stod vid ingången. Det såg nästan ut som han antingen hade glömt något eller som han letade efter något. Sedan helt plötsligt fick han ett väldigt glatt ansiktsuttryck och gick raka vägen fram till mig och skakade min hand och hälsade mig varmt välkommen. Det som kändes aningen märkligt var det att han verkade ha planerat att göra så. Lite kul var det att han valde att gå fram till just mig bland de 100-150 journalisterna som stod bakom staketet. Självklart fick jag ögon av de andra journalisterna. Voight är en otroligt kul och underhållande människa. Nej, honom kommer jag inte glömma i första taget :)

Här hittar Jon Voight mig i folkmassan.

Här hittar Jon Voight mig i folkmassan.

img_5504

Voight passade även på att berätta om att Dublin var inte enda resmålet i Europa för honom, utan han skulle även passa på och hälsa på sina barnbarn, dvs Angelina Jolies och Brad Pitts barn. Om jag inte är helt fel ute har de något flott ställe i Frankrike, så herr Voight lär nog vara där nu.

Jag passade även på att prata med en del filmmänniskor som var inbjudna. Först pratade jag med Josh Hartnett, John Boorman och sist Colin Farrell. Planen var även att prata med Matt Dillon, men han kände sig ganska mediaskygg och ville knappt tala med något media. Men gjorde ingenting för min del. Ärligt talat var jag inte så peppad att tala med honom. Jag har aldrig gillat honom så värst mycket, varken som person eller som skådis.

När alla kändisar hade kommit var det dags för oss att sätta oss i salongen där galan skulle sändas ifrån för att käka middag. Det serverades både god mat och dryck under alla satt och åt började man att dela ut de mindre priserna innan TV-sändningen drog igång. Hela tillställningen påminde väldigt mycket om vår egen Guldbaggegala och det hela var över strax före midnatt.

img_6014

En kul anekdot från galan var när vi skulle gå ut i en av reklampauserna och ta ett snabbloss blev jag stppad på vägen ut av en riktig surkart till vakt. Han ifrågasatte min närvaro där och hävdade med bestämdhet att press skulle banne mig inte sitta i stora salongen. Jag vet inte hur många gånger jag försökte förklara för människan att jag minsann hade biljett till salongen, men det ville han aldrig ta in i sin tröga skalle. Kan det relatera till den något sega drycken guiness? Skitsamma vilket, dum i huvudet var han iaf :) Slutligen gav han med sig och lät oss gå ut och även komma tillbaka in.

Som brukligt blev det också en efterfest och i ärlighetens namn är det inte så ofta man får gå på efterfest med Colin Farrell och grabbarna, men Farrell är ju en ny människa numera och nyttjar varken alkohol eller droger, så det blev ingen action från hans sida.

Förbereder mig för intervjun med Colin Farrell

Förbereder mig för intervjun med Colin Farrell

Tiden går väldigt fort när man har roligt och därför var vi nog inte tillbaka på hotellet förrän in på småtimmarna. Men vad gör det, en kul och oförglömlig kväll blev det absolut.

Dublin – Dag 3 (Del 1)

Jag som alltid har trott att bacon och ägg var synonymt med engelsmännen, men enligt alla irländare man har pratat med så beskriver de alltid en sådan frukost som en traditionell frukost här på Irland. Högst oklart om det var engelsmännen eller irländarna som började med den först, men det spelar inte så stor roll. Frukosten smakar inte sämre för det.

Det blev taxifärd till Burlington Hotel där galan och även intervjuerna skulle äga rum. De höll på för fullt att förbereda festen när vi anlände till lyxhotellet. Vi letade upp pressmänniskan som var ansvarig för intervjuschemat för att äntligen få reda på vilka intervjuer som skulle bli av. Men nyheterna hon hade till oss var inte direkt goda…

Det visade sig att det skulle bara bli två intervjuer för oss under dagen, men att chansen skulle ges att kunna prata med dem på röda mattan och efter galan. Det tragiska var dock att Kate Walsh, Burt Reynolds, och Jim Sheridan inte skulle dyka upp.

Däremot skulle vi i alla fall få enskilda intervjuer med Saoirse Ronan och Jon Voight och det var definitivt inte fy skam. Vi fick dock frågan om vi kunde tänka oss att göra intervjun med Londontidningen Irish World och vi bestämde oss för att låta vår intervjutid med den irländska tidningen. Det skulle ju vara intressant och se hur Saoirse pratade till irländska journalister. Trots att deras tidning var baserad i London var en av tjejerna irländska, närmare bestämt född i Belfast som nu är verksam i London.

Första intervjun blev med Saoirse som för övrigt uttalas Surshu enligt henne själv. Hon hade sina föräldrar med under intervjun som var väldigt enkla människor. Hela intervjun kändes mer som ett familjesamtal än en intervju med journalister. Det märktes att Saoirse inte var så mediatränad utan hela samtalet låg på en mer personlig nivå. Hennes pappa som också var skådespelare hade verkligen sinne för humor. Så fort pojkar kom på tal försökte han alltid skoja till det genom att säga han måste hämta jackan eller något annat för att slippa höra talas om det. Ordet boys förvrängde han med lätthet till toys, då han tyckte att det var mer lämpligt för sin snart 16-åriga dotter. Det blev en mysig liten intervju med en skådespelerska som har framtiden framför sig.

voight

Nästa intervju blev med Angelina Jolies pappa Jon Voight och vi blev även där de första som intervjuade honom. Eftersom vi kom så bra överens med tjejerna från Irish World gjorde vi även här intervjun tillsammans med dem. Men jag måste helt klart säga att denna intervju blev en som jag sent kommer att glömma. Oh boy.

Jag kom in först i rummet där Voight satt och väntade på oss och så fort han fick syn på mig utbrast han:

- Jag känner dig!

- Jaså?

- Jag glömmer aldrig en frisyr! Kul att träffa dig igen.

Med den inledningen insåg jag att Voight var en man med stort sinne för humor. Han var väldigt pratsam under hela intervjun som ägnades mycket åt John Boorman och ”Deliverance”. Dessutom fick vi även ett scoop av honom. Han hade nämligen fått ett manus av Boorman kvällen innan och planen var att de återigen skulle göra film tillsammans och vi var de första han talade om det för. Intervjun avslutades med lite fotografering där vi tog kort tillsammans med Voight. Självklart skulle han verkligen att peka ut min frisyr på bilden riktigt ordentligt. Vad ska man säga. Han var verkligen en glad överraskning. Mysigare människa får man leta efter. Jag har nog aldrig haft så roligt under en intervju. Att sedan Voight skulle bli så fascinerad över mig var ju definitivt en glad överraskning. Jag kommer aldrig att glömma honom och det verkade som att han inte skulle glömma mig heller. Det märkte jag senare på galakvällen, men mer om det i nästa inlägg.

Dublin – Dag 2 (Del 2)

Efter lunch drog vi vidare mot Wicklow och där väldigt kända inspelningsplatserna för ”Braveheart”, ”King Arthur” och ”Excalibur”. Vyerna var enastående och det är inte alls svårt att förstå att det är en attraktiv plats för många filmmakare. Framför allt finns det inga tecken på modern tid. Inga el- eller telefonstolpar så långt ögat kan nå.

img_4998

img_5010

img_50171

img_5016

img_5035

img_5046

img_5050

img_5051

img_5053

Vår guide Tony berättade även att platsen var en av Michael Jacksons favorit att koppla av vid. Området är privatägt och det är ett perfekt ställe att komma undan den moderna stressen sig för en tid.

Tony berättade en kul anekdot under resans gång att det finns ett ställe i Wicklow som heter Hollywood och att det är därifrån dagens Hollywood i Los Angeles har tagit det nu väldigt inarbetade namnet. Där fick man reda på det!

På hemresan till Dublin stannade vi till vid den lilla gemytliga puben Johny Fox’s Pub där Tony instisterade på att var och en av oss skulle prova på varsin Guiness. Väl tillbaka i Dublin så fick vi en exklusiv inblick i den nya teatern Grand Canal Theatre som invigs 18 mars. Teatern ska bli en av Europas största med 2100 platser och genom det hålla kvar de kultursugna irländarna istället för att tvinga iväg dem till London. Man hade även bra utsikt till Colin Farrells privatvåning som ligger granne med teatern. De två översta våningarna ägs av Farrell.

img_5071

img_5091

img_5097

img_5150img_5198img_5179

Senare på kvällen blev det middag på lyxhotellet Merrion Hotel där många kändisar har som tillflyktsort. Bl a Britney Spears, Bruce Springsteen, Bono m.fl. Den lyxigaste sviten kostar 2600 euro (ca 26 000 kr) natten och hotellet jobbar även hårt att låta gästerna få vara anonyma om de önskar det.

Dublin – Dag 2 (Del 1)

Vår andra dag i Dublin såg på förhand ut att faktiskt kunna bli ännu mer intressantare än föregående dag med tanke på de inspelningsplatser vi skulle besöka. Vi blev upplockade på hotellet på morgonen av vår nya guide Tony Kelly, ja här byter vi guide lika ofta som man byter underkläder. Första anhalten blev Ardmore Studios som ligger Bray utanför Dublin där ännu en guide anslöt sig, Philip Byrne som visade sig vara expert på Ardmore Studios och framförallt Bray.

Byrne berättade mycket intressant historia om Bray, men även om hela Irland. Hur engelsmännen i alla tider har varit rädda att andra europeiska länder skulle använda Irland för att kunna invadera England. På Ardmore Studios har det spelats in många kända filmer, såsom ”The Comitments, Me Left Foot”, Henry V” och nu senast TV-serien ”The Tudors”.

img_4791

img_4790

Efter lite kortare sightseeing i Bray styrde vi kosan mot Kilruddery House där många periodfilmer och tv-serier har spelats in. Den nyaste är TV-serien ”The Tudors” som nyligen har avslutat sina inspelningar.

killruddery450

Vid lunchtid var det dags för att åka till guiden Tonys familjepub och käka lunch som låg i den lilla mysiga byn Avoka. Tony berättade att Bram Stoker hade bott där i många år och givetvis kunde vi med lätthet relatera byborna till Stokers inspiration till Dracula och andra vampyrer. Kan han måhända rent av tyckt att byborna var ena riktiga blodsugare?

img_4977

img_4972

På puben serverades det Irish Beef Stew med, hör och häpna Irish Coffee! Ja, den blandningen kändes aningen udda, men man får ju ta seden dit man kommer. På puben väntade en tjej som var från Wicklow Film Commission som hade hand om alla inspelningar som skedde på Irland. Skulle någonting spelas in på Irland var det hon som såg till att det blev av.

Andra delen av dagen kommer lite senare idag. Nu fort iväg till festivalen för intervjuer!

Dublin – Dag 1

img_4656Nu är äntligen första dagen över i Dublin. Jag påbörjade resan 7.30 imorse och landade i Dublin kl 13 (12 lokal tid) och där väntade vår pratglada chaufför på oss.

Jag pumpade honom på så mycket information jag bara kunde om Dublin, eftersom jag kände mig som en novis på området. Drygt 1.2 miljoner invånare bor i staden och är nu ockuperat av festivalintresserade människor mellan 18-28 februari. Irland som även kallas den gröna ön är tvåspråkig (engelska och gaeilge). Dessutom pågår en Texas Holdem Tournament i staden, men trots mitt envisa påstående att han själv minsann borde vara pokermästaren avfärdade chauffören det med ett gemytligt irländskt skratt.

Chauffören lämpade av oss vid Hugh Lane Gallery där vi bjöds på lunch och guidad tur av Francis Bacon Exhibition. Därpå fortsatte vi till Dublin Writers Museum där guiden berättade om bl a de kända irländska författarna Bram Stoker och Oscar Wilde. Nästa stopp blev Trinity College för att bevittna Book of Kells som skrevs år 800 av irländska munkar. Vi fick även se Old Library med 200 000 böcker som faktiskt såg ut vara tagen från en Harry Potter-film. Tyvärr var fotografering förbjuden på alla dessa platser, så det var lite surt.

Runt kl 17 kom vi så slutligen fram till hotellet, men som tur var hade vår eminenta privatchaufför redan lämnat av vårt bagage där. Upp till rummet för att pusta en kort stund innan det var dags för middag i hotellrestaurangen där jag avnjöt en Grilled Rib-Eye Steak. Men knappt hade vi fått i oss maten förrän det dags att dra till biografen för galapremiären av ”Ondine” av Neil Jordan och med Colin Farrell. Filmen är för övrigt nominerad för 7 priser på IFTA.

img_4708

Filmen i sig var dock ingen höjdare, seg och oinspirerande. Men det var intressant att se och höra Farrells irländska accent i en film. Förutom Farrell och regissören Jordan var även Brendan Gleeson på plats för att se filmen.

img_4713

img_4719

Nära Colin Farrell-upplevelse

Regissören Neil Jordan

Regissören Neil Jordan

img_4758

Efter filmen var det sedvanlig efterfest på ett av Dublins inneställen där en av guiderna ville testa mina irländska skådespelarkunskaper. När jag hade rabblat upp 7-8 st irländska skådisar fick jag med beröm godkänt och kunde fortsätta att njuta av den sena kvällen med hedern i behåll.

På hotellet gav jag hotellmanagern i uppdrag att luska reda på vilka kända gäster som fanns på hotellet. Han hade dålig koll på vilka som bodde där just nu, men berättade att Steven Soderbergh hade nyligen bott där i sex veckor för att han hade spelat in en film i Dublin och hade då hyrt en hel våning för sitt filmteam. En annan celeber gäst var Samuel L. Jackson som hade bott där i helgen och hade nyss åkt hem, men även gruppen BoyZone hade nyligen också hade bott där.