Recension: Star Trek

star_trek_poster1

Tack JJ Abrams.
Tack för att du blåst nytt liv i den franchise som alltid legat mig varmast om hjärtat.
Tack för att du återställt mitt förtroende för framtiden, både filmens och världens.

Star Treks bästa ögonblick har, för mig, alltid inneburit någon form av tidsresa/paradox.
Och här har vi ”a doozy” kan man lugnt säga, hela den verklighet och den canon vi trekkers
så stenhårt nött in i våra nördighetsvalv formligen skjuts skiten ur och det är alldeles fantastiskt.

Jag har några små invändningar;

  • När man ändå bestämt sig för att göra om, hade vi inte kunnat förskonas en (visserligen väl utförd) ryskt dialekttalande Pavel Chekov?
  • Det var nästan för mycket action. Jag hade kunnat tänka mig att ta bort två, kanske tre, actionsekvenser – särskilt den med Kirk på en isplanet kändes inte nödvändig alls. Detsamma gäller biljakten i början, den hade inte behövt vara så…frenetisk.
  • För mitt största problem med filmen krävs en SPOILERVARNING! Faktiskt…besegrar de ju inte skurken. Visst, de lyckas spränga hans skepp, men i och med att han var från framtiden och lyckas ändra det förflutna så har de inte ställt saker till rätta. Det var det enda som INTE kändes Star Trek i hela filmen.

Men på det stora hela – tuffare, skönare, roligare, bättre Star Trek – mycket väl värd att se.

Betyg: 4 av 6

Recension: Monsters vs Aliens (svenskt tal)

monstersvsaliens
3-D är the shit.

Ett tag i alla fall. Det är riktigt, riktigt, kul/häftigt/spännande att få ett HELT annat djup i bilden i biofåtöljen (En fåtölj som dessutom gick att luta bakåt! Najs! Tack Filmstaden Sergel salong 5). Men, det hela går över. ?ven för kidsen som sitter i salongen. Det skriks till och Oh:as och Ah:as till en början men ebbar så småningom ut.

Tids nog slår det mig också ? blir inte bilden lite suddig när det är 3D? Jag menar, när man tittar på en ??vanlig?? datoranimerad film så är ju bilden så abbans knivskarp rakt igenom. Här känns det som att det blir lite blurrigt här och där och detaljerna inte är fullt lika krispiga. Har jag fel? ?r det någon annan som upplevt samma sak?

Nåväl. Filmen. Filmen, filmen, filmen… ?hm… Tja… Sanningen att säga är faktiskt filmen inte särskilt mycket roligare än sin trailer. De bästa gagsen kläms också in redan i trailern. Allra roligast är förstås Bob, den oformliga gelemassan, det obligatoriska glada puckot, men det ska sägas att de försökt klämma ut för mycket humor ur honom genom att han projicerar andras problem på sig själv och det faller lite platt till marken.

Jag hade önskat att man skojat mer med monstertemat, fler sköna gliringar och parodier på klassiska filmer men, ja, det hade ju gått rakt över huvudet på barnen som den här filmen är avsedd för. Och kidsen gillade den. Jag också ska sägas, jag kanske låter överdrivet negativ men visst skrattade jag högt flera gånger.

Kanske inte minnesvärd, men sevärd.

Betyg 3 av 6

Recension #2: Benjamin Buttons Otroliga Liv

??Ska den här vara nominerad till 13 Oscar!? Vilken djävla skitfilm!??

Citatet ovan är av en 14-15-åring efter att ha sett Benjamin Buttons otroliga liv.
Jag förstår hans åsikt.

Själv vill jag summera min upplevelse i ett ord, ett engelskt ord ? Profound.
Direktöversatt till svenska blir det djup eller innerlig, vilket jag inte riktigt tycker gör den rättvisa. Med Profound vill jag säga att det här var en film som skakade om mig i mina grundvalar. En som fick mig lida och le, skratta och gråta – den andra filmen i mitt liv som fått mig att gråta.

Jag grät hela vägen hem faktiskt. Och hemma när jag smög in för att ge min sovande son en puss. Och när jag låg och pratade med min fru om filmen i sängen. Nästan nu också, när jag skriver min recension.

Benjamin Buttons otroliga liv är nämligen en film med så många lager, så många nivåer. Den ger ett unikt perspektiv på hur det är att åldras men handlar lika mycket om hur lätt vi slösar vår ungdom, samtidigt som vi vet att det hör ungdomen till att slösa den.

Jag tycker också filmen är ett inlägg i debatten om hur vi vill bli gamla och hur vi vill dö. Hur vi ska vårda våra gamla och hur otroligt smärtsamt det är för dem som blir kvar att se sina nära och kära vittra bort av demens.

Det är också en film om att fånga dagen och att alltid försöka fokusera på det som är viktigt i livet ? inte slösa tid på sånt som bara är slöseri med tid eller som upprör dig. Att resa, att upptäcka, att leva och framför allt att älska. ?lska dem du älskar ännu mer och alltid, alltid, stå vid deras sida.

För, eftersom du aldrig vet vad som väntar så är det heller aldrig för sent att börja om.

Det här är helt enkelt en av de bästa filmer jag någonsin sett. Fotot är förtrollande, skådespeleriet är superbt, jag har aldrig förr varit med om en film där ALLA känns helt perfekta i sina roller. Regin har såklart gjort sitt till, David Finchers fingertoppskänsla som Fredrik beskrivit så väl.

Det här är en film som du måste se ? och råkar du vara 14-15 eller yngre så gå och se den med mamma och/eller pappa. Då, och först då, kommer du kanske att kunna förstå filmen. Om inte annat kommer ni ha något att prata om. Länge.

Betyg 6 av 6

Reds.anm. Läs även Fredriks recension av Benjamin Buttons otroliga liv.

The Ultimate Preacher Wish-List Showdown


Jag har nyligen börjat läsa (om) Garth Ennis och Steve Dillons episka grafiska-roman-mästerverk Preacher – som varit ett av/på TV-/Filmprojekt i många år i Hollywood.

Det senaste budet är att det kan bli film i regi av Sam Mendes, vilket gjort det omöjligt att inte drömma. Så de senaste dagarna har vi på bloggywood slängt käft och mejl fram för att diskutera vad som vore Drömrollistan för Preacher, oavsett om det nu blir en långfilm eller TV-serie.

Det här är vad vi har kommit fram till, men din åsikt är naturligtvis också välkommen (fast egentligen inte, vi vet ju bäst och hör sen).

Läs mer

Recension: Doomsday


Vilken film är det egentligen jag tittar på?

Den börjar som Dawn of the dead – ett dödligt virus sprider sig och skapar kaos och panik. Visst, folk blir inte zombies men du fattar vad jag menar.

Sen övergår den till att bli Flykten från New York när en jättelång mur reses för att isolera de sjuka. In i denna karantänzon måste såklart våra hjältar. Väl där har alla blivit punkare och kannibaler, som såklart alltid gillar när deras ledare kör ett litet shownummer till en gammal Fine Young Cannibals låt (jojo, vitsigt så det förslår).

Sen förvandlas den plötsligt till…tja… Evil Dead 3, när våra moderna hjältar på sätt och vis hamnar i medeltiden, för att sen hoppa till avslutningen som är vääääldigt Mad Max.

På vägen dit hittar jag en massa pantade saker. Som ett ??ointagligt?? pansarfordon med vanliga glasrutor till fönster. Eller en mobiltelefon som inte behöver ett SIM-kort för att funka. Eller…äh. Allt det där är egentligen petitesser.

Det här är nämligen inte avsett att vara en intelligent film. Den är avsedd att sparka stjärt och det gör den. Vår hjältinna gör det i alla fall. Med sin i närbild flertalet visade tajta stjärt.

Det är blodigt, skitigt och smärtsamt på det där härligt bra sättet med mycket traditionella specialeffekter. Inget datoranimerat slafsande alltså. Me like.

Så eftersom jag är den gamla film-nörd-räv jag är så föreslår jag att du som gillar bra action ser den här filmen. Eller så ser du först tre av dom fyra filmer jag nämnde ovan (du kan skippa Evil Dead 3 om du inte sett ??ettan?? och ??tvåan?? först) och sen se den här, det är bara en fråga om hur mycket tid du vill lägga.

Jag vill lägga ett betyg och egentligen är det väl synd att vi inte kör med halv-skala här på Bloggywood för jag skulle vilja lägga den smack dab in the middle, som någon sa i en låt en gång. Men bara för att jag skulle älskat den lite mer om jag bara varit lite yngre och bara för att du ska bli lite mer intresserad av att se den så säger jag en svag…

Betyg 4 av 6

Recension: Eagle-Eye

Hur ska jag någonsin kunna undvika att ordvitsa om Shia LaBeoufs namn? Nä, innan jag börjar själva recension är det bäst att få det här ur vägen:

LaBeouf klarar biffen!

Så. Tack.

? andra sidan är ju det en summering av filmen, fast det visste du redan innan du började läsa den här recensionen. Låt oss istället glädjas över att det är just Shia LaBeouf som har huvudrollen i Eagle Eye, precis som i Disturbia eller Transformers/Transformers 2 för den delen.

Biffen är nämligen på väg att ta över helt från det gamla gardet, och det med all rätt. Han kan spela med en underbar intensitet men pallar även med att hålla ner tempo, humör och manér när så behövs. Visst krävs det att han även i framtiden får bra manus och rollfigurer men jag kommer utan tvekan att känna att en film med Shia LaBeouf ? det är en bra film det!

Så även Eagle Eye alltså. Den känns väldigt mycket som en uppdaterad Enemy of the State (och man kan dra en hel del paralleller mellan Will Smith och Shia LaBeouf och deras respektive karriärer men det skulle ta lite för mycket plats).

Eagle Eye är actionintensiv, klurigt skriven och rakt igenom mycket välspelad. Precis lagom patriotisk också. Du vet, sådär som gör att man nästan vill flytta till USA bara för att få chansen att rädda världen.

Storartad Hollywood-action av bästa snitt.

Ryggbiff.

Betyg 4 av 6

Recension: Dead Space – Downfall


Harrejavvlar!

Det är vad jag kan säga efter att ha sett Dead Space: Downfall. En film som fungerar som prequel till vad som är ett (sägs det mig) riktigt bra spel till PC/PS3/Xbox360. (Jag har ingen konsol och ingen kraftig PC. Nån som vill ge mig en?)

Det här är såklart i mångt och mycket ett klassiskt upplägg och hela filmen igenom så har den såklart lånat mycket, väldigt mycket, från kanske främst Alien/Aliens eller The Thing, men det funkar. Oj, vad det funkar.

Storyn är också djupare än bara rymdvarelser som attackerar, det finns en specifik mekanik bakom deras beteende och varför dom gör som dom gör med sitt byte ? vi människor. Vad gäller oss människor emellan så har man också fått till en rätt intressant konflikt med religiösa undertoner (eller kanske övertoner).

Det är dessutom bitvis riktigt actionintensivt och trots att det är animerat så blir det rejält obehagligt och ruskigt emellanåt. Det är ju såklart ibland en stor fördel att det är animerat eftersom man då kan ta ut svängarna. Rejält.

Roligast av allt var nog ändå att jag sett en del av spelet i diverse speltrailers
och annat och bara råkade snubbla över att det också gjorts en film. Dom som spelat spelet säger dock att man inte ska ha gjort det innan man ser filmen för då tas udden av lite.

Så det kanske är bra att jag har det magert på hårdvarufronten hemma. Nä, det kan det väl ändå aldrig vara?

Nästan en fyra. Nästan.

Betyg 3 av 6

Ps Det finns en prequel till prequeln, faktiskt. En grafisk roman som lagts upp i stillbildsfilmform på dutuben såklart. Första delen finns här och är inte heller så dum faktiskt. Ds

Recension: Mumien – Drakkejsarens grav

För överdriven, för larvig och för lång. Plus att Maria Bello inte skulle kunna komma undan med att låta brittisk om det så gällde hennes liv. Så kan man väldigt snabbt summera den tredje Mumien-filmen.

Men visst, grundmytologin är välbyggd och Brendan Fraser verkar helt klart (återigen) trivas i rollen som Rick O?Connell. Och sanningen att säga så kan man inte förvänta sig några mästerverk ifråga om manus eller något annat när man ska se en sån här film.

?ndå kan jag inte komma över det här med Maria Bellos värdelösa försök till brittisk accent, vilket ökar på känslan av att den här filmen är en imitation. Att den försöker vara den första filmen i serien men inte lyckas och därför fläskar på med tonvis av special-effekter och (försök till) spektakulära actionscener.

Problemet är bara att det dras ut på det i onödan. Här hemma räknade vi till runt tio tillfällen då man kunnat sätta stopp för den onda mumien, men såklart inte gjorde det eftersom det inte hade varit dramatiskt nog.

Under det hela försöker de dessutom slänga in två separata historier om att växa upp och klippa banden med sina föräldrar ? för att sen jobba tillsammans i kampen mot den gemensamma fienden ? samt en kärlekshistoria för den son som måste kommit till när huvudpersonerna var 15.

Visst, om du redan sett alla andra filmer som innehåller levande döda och lider av mumiefetischism eller bara tycker det är coolt att se allt med Jet Li så…då kan du sträcka dig efter den här i hyllan, men själv tycker jag det bara blir godkänt.

Betyg 2 av 6

Recension: Sex and the city

Feelgood movie of the year!

Så enkelt är det nog. Jag har skrattat, gråtit, smålett och hållit tillbaka känslorna. Jag har helt enkelt känt mig som en i gänget, en av tjejerna igen och det är ju härligt.

På samma sätt som det var nödvändigt för rollfigurerna Carrie, Samantha, Charlotte och Miranda att växa upp så har också sättet att berätta om dem gjort det. Det märks att filmen har en helt annan budget än ett TV-serie-avsnitt och det är bra. Bara bra. Läs mer

Recension: Wanted

En enkel kontorsslav tycker att det måste finnas något mer i livet än att sitta i sitt bås och bli utskälld av sin chef. Nej, det är inte den första Matrix-filmen som ska recenseras här men OJ vad Wanted skulle vilja vara det.

Wanted är bara yta. Det finns ingen som helst substans. Visst, det kan vara helt okej med en sån film (ta bara Shoot ?em up som exempel) men när en film försöker vara djup och inte lyckas ? det är då det blir riktigt dåligt.

Det finns liksom ingen tanke med Wanted. Ingen anledning till att den utspelar sig där och när den gör. Det är bara en massa actionscener staplade på varandra, på platser som ska ge maximal explosiv effekt. Som jag var inne på med Matrix och Shoot ?em up ? de filmerna hade ett syfte med sina platser och utnyttjade dessutom miljö och scenografi på ett sätt som inte alls är närvarande i Wanted.

Tre saker fullkomligt hatade jag med den här filmen;

1. Att stackars James McAvoy?s rollfigur är så fenomenalt dåligt skriven att han tvingas spela (över) honom så otroligt överspänd.

2. Det här med att genom en släng med handleden kunna skruva kulor runt hörn och sånt ? det är faktiskt lite coolt. De första två gångerna. Men efter den femtioelfte gången förtas effekten av det fullständigt.

3. Varför i hela friden skulle ett broderskap som påstår sin filosofi att vara ??Döda en för att rädda tusentals?? överhuvudtaget ens riskera att tusentals oskyldiga tågresenärer möter en fasansfull död i en bottenlös ravin?

Och, förlåt mig, 4 (som också är en spoiler). Det är jättefiffigt att rigga tiotusentals råttor med sprängämnen. Det är otroligt märkligt att alla de tiotusentals råttorna lyckas spränga i princip en hel byggnad i luften men ändå lämna SAMTLIGA människor inne i byggnaden helt oskadda.

Så jag är hemskt ledsen. Det här är så långt ifrån bra eller spännande det kan bli. Det enda sättet du kan tycka att den här filmen är bra är om du är tokig i Angelina Jolie, eftersom du får se halva hennes nakna rumpa.

Jag är inte särskilt förtjust i Angelina Jolie men halva hennes rumpa var nog det bästa med den här filmen.

Betyg 1 av 6