SFF: The Darjeeling Limited

Innan vi dyker rakt på Wes Andersons senaste film vill jag nämna Hotel Chevalier, en kortfilm och prolog till historien i The Darjeeling Limited. Vi får en småkul, filosofisk och vacker redogörelse för de sista 13 minuterna i karaktären Jacks förhållande. Precis som Anderson påpekade vid Face2Face så bör denna film ses i samband med långfilmen för att komma till sin fulla rätt. Eller rättade sagt, långfilmen blir ännu fylligare om man har kortfilmen i bakhuvudet. Inte mycket till medryckande historia egentligen, men små detaljer i skådespeleriet och lite extra vågade pauser och klipp här och där gör det spännande.

Nu så. Ni som är trogna te-drickare känner igen namnet Darjeeling som är en Indisk region där man tillverkar just bladdryck: Läs mer

SFF: Prisutdelning av Stockholm Visionary Award

Antirödaögonen-funktionen på min skräp-kamera är visst inte till så stor nytta. Ni får hålla till godo tills Bloggywood tilhandahåller tjänstekamera ;).

I en kombinerad prisutdelning, Face2face och filmvisning av senaste filmen The Darjeeling limited rullades i fredags röda mattan ut för årets Visionary Award-vinnare Wes Anderson och skådespelaren Jason Schwartzman (som varit med och skrivit manus till ovannämnda film). Emma Gray Munthe var moderator och vi bjöds på en trevlig och givande diskussion. Anderson, som för övrigt ska göra en animerad film härnäst, berättade bland annat om inspelningen av The Darjeeling Limited som kom till genom en annorlunda men tidsbesparande arbetsprocess: Det var ett mindre projekt och istället för att få allt exakt som det stod i manus försökte de, som han sa: ”surrender to the whole experience” och använda det som kom i deras väg. Ett arbetssätt som de båda tycker är mycket mer spännande än det sedvanliga.

Läs mer

SFF: Summer Rain


Filosofi och sommarsex i ett regnigt Spanien för länge sedan

Antonio Banderas gillar att hålla i taktpinnen och nu har hans andra film sett dagens ljus. Här presenterar han Summer Rain, ett romantiskt drama mellan några ungdomar i Spaniens ömsom soliga ömsom regniga sommartid i slutet av 70-talet: Unge Miguelito har just opererat bort en njure och drömmer om att bli poet, på sin fritid hänger han mest med gänget men när amors pilar träffar honom blir livet mer komplicerat. Han slits mellan kärleken och poesin i flera bemärkelser.

Läs mer

SFF: Quiet City


En ”Like-orgie” i det stora äpplet

I en halvfylld salong möts två ungdomar på en öde tunnelbanestation i New York: Jamie ska hälsa på en vän och behöver lite hjälp med vägbeskrivning: räddaren i nöden heter Charlie som dock inte är särskilt bra på att förklara och följer med henne i stället. När Jamies vän visar sig ha försvunnit från jordens yta förbarmar sig Charlie över främlingen och tycker det är bättre att hon besöker hans soffa istället för att sitta ensam en hel natt på en restaurang.

Läs mer

SFF: Chapter 27

I hate movies, they’re phony!

Vad än all världens filmtittare säger om Jarrett Schaefers debutfilm så anar jag prisregn. Det är ett välkänt faktum att om en skådis ändrar sin kroppsform på ett eller annat sätt och sedan gestaltar en ”psykologisk” karaktär så ska det belönas, särskilt med en guldgubbe. Titelrollen innehas av en Jared Leto som förmodligen hade ganska trevligt under förberedelserna av denna film: jag misstänker en hel del föda med hög fetthalt. Hur som helst så är han helt enastående och använder hela sin kropp för att ge oss en bild av en mycket fascinerande man med alla möjliga typer av issues och ångestar. Hollywoods egen partyprinsessa Lindsay Lohan är med på ett hörn som en av Beatles fans, en roll som med fördel kunde innehas av någon mindre (ö)känd – jag kan inte sluta undra hur det resonerades för att ha just henne i den rollen? Svaret är förmodligen publikmagnet. Hon utmärker sig inte jättemycket dock, men hon gör ett bra jobb.

Läs mer

SFF: L Y N C H

If you don’t enjoy the doing – do something else…

I mitt stilla sinne undrar jag hur ofta David Lynch istället för att röka sin cigarett låter den förvandlas till aska där den ligger alldeles stilla i mungipan. En fråga bland många andra som filosofiskt dyker upp när vi i denna dokumentär kommer närmare auteuren än vi någonsin gjort. Regissören till LYNCH – som föredrar att vara anonym och har antagit artistnamnet blackANDwhite – ger oss den första filmen av tre som öppet och ärligt observerar Lynch i hans vardag.

Läs mer

SFF: regissörsbesök, asiatisk film, skräck och klassiker!

Stockholm filmfestival kommer att äga rum mellan 15-25 november och det finns ett par tänkbara godbitar på menyn: Som invigningsfilm rullas röda mattan ut åt Josef Fares Leo, som då har världspremiär. Regissören kommer även besöka festivalen och du har chans att möta honom vid ytterligare en visning av filmen ett par dagar efter invigningen. ?r du inte lockad av vår svenske filmskapare så finns det fler auteurer att stå ansikte mot ansikte med: bland annat Wes Andersson och Paul schrader. Den förstnämnde kommer att tilldelas Stockholm Visionary Award och finns på plats vid en röda-mattan-visning av The Darjeeling Limited: På med kostymen eller den lilla svarta och gå på en lite lyxigare biovisning! Om du gillar Paul Schrader, som får Stockholm Lifetime Award, så kan du se ett antal av hans filmer, bland annat Taxi Driver (1976) och Cat People (1982).

I det asiatiska temat visas bland annat Breath av Kim Ki-duk. Mannen har gjort en del konstigheter i sina dar (The Isle, 2000) men på sistone har han kommit upp sig, i synnerhet med Järn 3:an (2004) men också i viss mån med Samaritan girl (2004). Vi lär med all säkerhet få historien som berättas serverad på ett originellt och säreget vis. Apropå annorlunda: med den mest intressanta titeln i startfältet återvänder Park Chan-wook (Old Boy (2003) och Lady Vengeance (2005)) till hämndtemat med sin I’m a Cyborg, but that’s ok. Den handlar om Young-goon som är övertygad om att hon är en Cyborg. Följdaktligen har hon tagits in på mentalsjukhus där hon möter Il-soon som tror sig kunna stjäla personlighetsdrag. Enligt festivaltexten mynnar det ut i en annorlunda kärlekshistoria. Förmodligen, ja ;).

Själv måste jag hoppa upp och ner några gånger för att dra uppmärksamhet till Lynch: dokumentären om min egen personliga husgud. Läs mer

Wes Anderson får årets Stockholm Visionary Award

Wes Anderson

Stockholm Visionary Award 2007 tilldelas regissören Wes Anderson. Anderson kommer personligen till Sverige och Stockholms filmfestival för att motta utmärkelsen och möta publiken vid ett särskilt Face2face den 16/11 under festivalen.

Motiveringen lyder:

Wes Anderson erhåller Stockholm Visionary Award för sina humana och humoristiska porträtt av den solitära människan. I sina filmer skapar han ett unikt och stiliserat universum bebott av människor som letar efter något att leta efter. Wes Anderson har genom sitt visionära filmskapande gett begreppet auteur ett modernt ansikte.

Wes senaste film The Darjeeling Limited kommer att visas under festivalen och en av skådisarna, Jason Schwarzman, kommer även att besöka Stockholm.

SFF: Recension av Old Joy

Stockholms Filmfestival
oldjoy.jpg

Två gamla kompisar åker ut i skogen tillsammans. Mark ska snart bli pappa, och har, på sin höjd, kvar meditationsteknikerna från det gamla hippielivet som Kurt fortfarande lever. Deras helg i skogen tillsammans med hunden Lucy är filmen.

Regissören Kelly Reichart berättar sin historia avskalat och minimalistiskt. Skådespelarna, kamerans sätt att fokusera mer på små detaljer än vida panoramor, replikerna, att hunden Lucy heter Lucy också i verkligheten ? allt bidrar till att filmen känns nästan som på riktigt.

Vi får följa med in i den lilla värld Mark och Kurt delar bara den helgen. Endast genom radiorösten, som pratar om demokraterna, om Lyndon Johnson, om familjernas budget, gör sig världen utanför påmind. Och kanske ibland i något av det Kurt säger, som; Jag vet inte om det är så stor skilllnad på staden och skogen. Jag menar, det finns träd i staden och skräp i skogen.

Det enda problemet ? men det är ganska stort ? är att filmen aldrig riktigt berör. Jag sitter mest och fascineras av hur verkligt allting känns, och att Will Oldham, som annars producerar lågmäld musik från sitt hus i skogen under namn som Bonnie ?Prince?? Billy och Palace Brothers, spelar en av huvudrollerna. Det är sjuttio angenäma minuter. Men jag kommer ut ur salongen i exakt samma sinnesstämning som när jag gick in i den.

Betyg: 3 av 6 (Bra!)

SFF: Sherrybaby vinnare av bronshästen på årets filmfestival

Stockholms Filmfestival
Maggie Gyllenhaal i Sherrybaby
Maggie Gyllenhaal i Sherrybaby

?rets jury har gjort sina val och presenterar nu vinnarna på Stockholms 17:e Internationella Filmfestival. För andra gången i festivalens historia kan en kvinnlig regissör kliva fram och ta emot det åtråvärda hederspriset för bästa film.

2006 års Bronshäst för bästa film går till Sherrybaby av Laurie Collyer.

I filmen får vi följa Sherrys (Maggie Gyllenhaal) väg tillbaka efter att ha avtjänat ett treårigt fängelsestraff för ett brott hon begått som heroinberoende nittonåring. Sherry gör allt för att bevisa för sig själv och sin omgivning att hon klarar av ett liv utanför fängelsemurarna. Drogproblem och djupa ärr från barndomen står dock emellan Sherry och det hon helst av allt vill ? att återigen bli förälder åt den dotter hon en gång tvingats lämna. Sherrybaby är Laurie Collyers spelfilmsdebut.

Bästa film: Sherrybaby av Laurie Collyer
Juryns motivering: ”En ren och hjärtskärande berättelse om överlevnad och värdighet. Collyer tar oss med på en desperat jakt på kärlek, genom ett landskap av kamp, skuld och krossade drömmar ? en resa som är svår att betrakta och omöjlig att glömma”.

Bästa regidebut: Daniel Sanchez Arévalo för Darkbluealmostblack
Juryns motivering: ”En djupt humanistisk film som berättas med otrolig värme, lätthet och elegans. Detta är historieberättande när det är som allra bäst, med rörande skådespelarinsatser och utsökta visuella egenskaper”.

Bästa skådespelerska: Maggie Gyllenhaal för Sherrybaby
Juryns motivering: ”Sårbar. ?kta. Kompromisslös. Gyllenhaals bländande framträdande träffar åskådaren hårt och kommer att sätta en ny standard för skådespelare världen över”.

Bästa skådespelare: Ryan Gosling för Half Nelson
Juryns motivering: ”Med ärlighet, charm och ett sorgset leende balanserar Gosling på avgrundens brant. Han ger ett nytt ansikte åt drogberoende och mänskligt värde åt ett förlorat jag”.

Läs mer