Topp 5: Filmer från Quentin Tarantino

Topp 5 filmer från Tarantino

1994 var jag 14 år och såg ”Pulp Fiction” för första gången. Det är, vad jag kan minnas, den första gången jag klev ut ur en biograf och var mållös men ändå sprittande inspirerad på en och samma gång.

Jag antar att detta är exakt vad som hände andra generationer när de gick ur biograferna 1977 efter att ha sett ett magiskt rymdäventyr eller när de 1975 såg en haj terrorisera en liten hamnstad i USA.

Så ”Pulp Ficton” är min ”Jaws”. Tarantino är min ”Spielberg”.

Ett problem uppstår när man ska ranka sju stycken filmer som i mitt tycke är 5:or hela bunten. Vissa svagare 5:or än andra, men ändå sjukt svårt att ranka.

Lösningen på problemet blev att alla som skrivit på Bloggywood fick mejla mig de fem filmer som de tyckte var bäst av de sju. Sedan fick de placera ut tre extrapoäng på de filmer som är deras favoriter av dessa. Om de spred ut sina extrapoäng på tre filmer eller alla tre på en och samma film var helt upp till dem. Detta sammanställdes sedan och blev Bloggywoods Topp 5. Listan gäller alltså på de filmer som QT själv regisserat. Inte filmer där han regisserat enskilda segment eller tv-serier.

Så här blev den listan.

5. Inglourious Basterds

”Death Proof” ansågs vara för snackig av många. ”Inglourious Basterds” är precis lika snackig, men skillnaden denna gång är att all dialog för handlingen framåt. Förvänta dig ingen actionfilm i andravärldskrigsmiljö. Tempot är sjukt långsamt på sina ställen men varje mening får dig att vilja ha mera, varje mening får dig att undra vad som händer härnäst. Och vet du redan vad som händer så väntar du med nöje på nästa mening.

”Inglourious Basterds” slogs sig in på denna lista trots att bara hälften av de tillfrågade hade sett den och kunde tycka till. Det är möjligt att den delen av redaktionen skulle placerat ut sina poäng annorlunda om de hade hunnit se filmen (som har premiär nu på fredag den 21 augusti).

Läs mer

Topp 5 bästa scenerna från Tre Amigos (1986)

topp5_threeamigos.jpg

Filmen ”Tre Amigos” från 1986 är speciell. Den är speciell på det sättet att det mycket möjligt var höjdpunkten på karriären för både regissör (John Landis) och de tre huvudrollsinnehavarna Martin Short, Steve Martin och Chevy Chase.

Några av dem har klarat tidens tand bättre än andra. Men tack och lov finns ju allting från 1986 och bakåt kvar att skratta åt och vi kommer alltid att minnas Chevy som Griswold (pre-1986 så klart) och Fletch. Inte Chevy från ”Hjälp” här i fjol… Brrr.

Här är de fem bästa scenerna från ”Tre Amigos”.

5. Excuse me, are you the singing bush?

Läs mer

Topp 5: Långa tagningar

topp5_longtakes.jpg

Plötsligt händer det det, nej inte en Triss-vinst. Vi pratar om en lång jäkla tagning. Du sitter i godan ro och glor på en film hemma i soffan eller kanske i biografen och plötsligt händer det. Du tänker: Har de klippt ännu?

Det är lika imponerande varje gång du snubblar över en sådan stund och det kändes givet att göra en Topp 5 på detta på Bloggywood.

Tyvärr visade det sig att det var sjukt svårt då listan på filmer med långa tagningar bara blev längre och längre. Hur fanken rangordnar man detta?

Vi gör i alla fall ett försök och beaktar koreografi, logistik, blod, svett och tårar och försöker här ge er ett antal härliga minuter. Ta en titt i slutet för att se vilka som är bubblare och vilka andra filmer som fanns på vår lista.

5. Goodfellas (1990) / Boogie Nights (1997)

Vi öppnar upp med en delad 5:e plats. Originalet och homage:en skulle man kunna säga. Martin Scorseses ”Goodfellas” från 1990 är inte bara sjujäkla maffiarulle, utan även känd för sin långa tagning med Ray Liotta och Loraine Braccos färd från bilen på gatan och in i nattklubben via köksingången. Varför? Jo, det är lättare att göra en sådan här långtagning än vänta i kön… Sedan så ser det ju helt fantastiskt ut.

Boogie Nights öppnar upp en liknande scen, från gatan och in i nattklubben. Skillnaden som Paul Thomas Anderson gör är att han tar huvudingången. Som han själv berättar i klippet ville han fånga känslan av att gå in på en natklubb och lära känna alla personerna.

YouTube har dock plockat bort alla klipp som innehåller originalljudet på Boogie Nights-tagningen. Ovan är tagningen men med PT Andersons kommentatorsspår inlagd.

Läs mer

Topp 5: Bästa remakes

Topp 5 Remakes

Du är inte helt ute och cyklar om du säger att det de senaste tio åren ”blivit modernt” med remakes. Det är praktiskt med remakes tycker filmbolagen. Grundmaterialet finns där och har testats. Oftast finns det en ”inbyggd publik” som redan känner till materialet, vilket gör det ännu bekvämare för filmbolagen.

Nu behöver inte remakes vara av ondo. Originalfilmen kommer alltid att finnas där ute och tar inte skada. I vissa fall kan en remake lysa nytt ljus på en film som fallit i glömska. Suger remaken kan man alltid gå tillbaka till originalet.

Sedan finns det de remakes som är bättre än originalfilmen, för det händer verkligen. Här är de fem bästa.

Läs mer

Topp5: Filmer med baksmälla

topp5_hangover.jpg

Idag har ”Baksmällan” svensk biopremiär. Filmen från regissören Todd Philips (”Old School”), med tre något mindre namn i rollistan, har gått riktigt bra på amerikanska biografer. Personligen kan jag säga att det var länge sedan jag skrattade så mycket och så ofta när jag såg en på en förhandsvisning som MovieZine anordnade.

Så, för att knyta ann med premiären av ”Baksmällan” tänkte Bloggywood lsta de fem bästa filmerna som har något med en baksmälla att göra. Här utelämnar vi ”Baksmällan”, den får ligga och gro lite innan den tar sig in på någon lista.

5. Die Hard 3 – Hämningslöst

Polisen John McClane vaknar på morgonen med en hemsk baksmälla. Dagen blir inte bättre av att han snart dras in i en dödlig lek med tidsinställda bomber. Bara det bidrar en hel del åt bakfylleångesten. Bakfyllan är dock bara med en mindre del av filmen.

4. Dr Jäkel Och Mr Hyde (1963)

Scen: Klassrum. Entré: Professor Julius Kelp. Dödligt bakis p g a hans alterego Buddy Love. Tuggummituggande elever, gnissel från svarta tavlan och andra ljud har aldrig varit mera motbjudande för någon som är bakis. Kan det vara första gången som en redig baksmälla porträtterats så exakt?
Läs mer

Topp 5: De vi kommer sakna mest från 2008

Topp 5: De vi kommer sakna mest från 2008

Det du läser just nu är inlägg #2000 här på Bloggywood! Då passar det väldigt bra att vi välkomnar dig till ett nytt och (förhoppningsvis) ett regelbundet inslag på Bloggywood kallad Topp5.

Det är väl ganska uppenbart vad det handlar om. Men varje vecka listar vi Topp5 inom en massa olika ämnen, kategorier o s v. Har du önskemål på Topp5-listor, skriv det bland kommentarerna.

Denna vecka handlar det om de fem personer som dog under 2008. Fem personer som Bloggywood kommer att sakna. Det är personer med långa karriärer och men även någon vars karriär på riktigt började bli intressant.

Här är de fem som vi kommer att sakna mest från 2008:

5. Sydney Pollack

Den oscarsvinnande regissören Sydney Pollack dog den 26 maj 2008 i magcancer. Som regissör gjorde han många filmer som kommer gå till historien. Filmer som The Way We Were, Absence of Malice och Tootsie.

Men han var inte bara regissör. Som producent hade han en hand med i habila filmer som Michael Clayton, Cold Mountain, The Talented Mr. Ripley och Sense and Sensibility.

Du såg antagligen honom personligen i ett antal filmer. Han syntes i en biroll i Michael Clayton. En bra roll för honom; en roll som gör det lite surare att hans sista film var den romantiska bröllopskomedin Made of Honor som på sin höjd kan få komplimangen ”mysig”. Men å andra sidan. Giganten Orson Welles sista film var 1985 års Transformers.

Trivia: Nominerad till en Oscar för bästa regissör tre gånger, vann för Out of Africa.

Läs mer