Trailer till Blood: The Last Vampire

Ja jag vet, det har varit mycket trailers på sistone. Och här kommer en till. Det kan bli så ibland.

Blood: The Last Vampire är en live action-version av animen med samma namn. Regisserar gör Chris Nahon som bland annat gjort Kiss of the Dragon tidigare. I rollen som halv-vampyren Saya ser vi koreanskan Gianna Jun som gör sin engelska debut.

Plotten:
A vampire named Saya, who is part of covert government agency that hunts and destroys demons in a post-WWII Japan, is inserted in a military school to discover which one of her classmates is a demon is disguise.

Det har redan gjorts ett par spinoffs och sidoberättelser som spann vidare i olika riktningar, inklusive en tv-serie, ett tv-spel, en manga och några noveller.
Jag diggade verkligen animen och ser även fram emot den här. Trailern ger mig dock lite Azumi-vibbar, vilket inte behöver vara negativt. Jag hade kanske bara förväntat mig en lite seriösare ton. Fast hur seriöst kan det vara när det handlar om en japansk skolflicka som slaktar demonvampyrer?

Ta en titt och säg vad du tycker/tror.

Via Twitch

Trailertips: Appleseed Saga: Ex Machina

Uppföljaren till Appleseed (recension) släpptes i Japan 20:e oktober -07 och i våren -08 är det dags för USA-release. Filmen heter Appleseed Saga: Ex Machina och handlar om Deunan och Briareos som är del av en elitpolis-styrka och ett par. De får det lite jobbigt när en ny medlem i styrkan dyker upp. Han är en ”bioroid” som skapats ur Briareos dna – bland annat följer Briareos känslor för Deunan med i paketet.

Jag gillade verkligen föregångaren rent grafiskt, inte fullt så bra story – nu återstår det att se hur Shinji Aramaki lyckats med sin uppföljare. Det ser bra ut i alla fall. John Woo har hjälpt till med produktion och som tidigare baseras det på Masamune Shirows manga.

klicka här för trailern på YouTube

Recension: Tokyo Godfathers (2003)

Tokyo Godfathers
Gin, Miyuki, Kiyoko och Hana

Satoshi Kon har inte gjort många filmer, men de han gjort är lysande. Han började sin film-regi-karriär med Perfect Blue, följd av Millenium Actress, Tokyo Godfathers och Paprika. Satoshi är inte bara regissör utan skriver också manus och jobbar med animation. Heltäckande anime-skapare med andra ord.

Det som är roligast med Satoshi Kon är han inte passar in i ett typiskt anime-fack. Han gör film som berör, kort och gott. Tokyo Godfathers kittlar och berör.

Tre uteliggare, Gin, Miyuki och Hana är på jakt efter en julklapp åt Miyuki bland sopor när de hittar ett övergivet flickebarn. Med barnet finns en lapp där det står att upphittaren ska ta väl hand om barnet, samt en väska med ledtrådar till barnets föräldrar. Trion bestämmer sig för att ta hand om flickan, leta upp hennes föräldrar och se till att Kiyoko (som de kallar henne efter Gins dotter) blir omhändertagen.

Vartefter storyn rullas ut lär man känna de tre uteliggarna mer och mer. Gin är en medelåldersman med alkohol -och spelproblem som varken klarat av att sköta sin cykelbutik eller familj och lämnat allt bakom sig. Miyuki är en ung kvinna som är på rymmen på grund av skam. Hon har flippat ur och knivhuggit sin pappa som är polis och hon plågas av dåligt samvete. Hana är en homosexuell, medelålders transvestit som jobbat som underhållare på en drag-bar i Tokyo.

Porträtten som målas upp är kaxigt färglagda och filmens karaktärer får i sin tur porträtten att kännas bleka. Satoshi Kon bjuder på en stark berättelse. Trions livsöden är gripande och gav mig en del att fundera på. Vad kan man egentligen ta för givet i livet? Hur litet behövs för att man ska falla som människa? Hur mycket behövs för att lyfta en fallen människa? Finns osjälviskhet och kärlek hos oss ”välbeställda” eller måste man ha det svårt för att verkligen förstå vad det innebär?

Den första animen som fått mina ögon att tåras.

Häpp! En fyra...

Ghost In The Shell – Så mycket mer än bara en film

Hösten 1999 bodde jag i Stockholm. En dag promenerade jag efter Folkungagatan och ramlade in på affären Alvglans helt spontant. Jag började bläddra lite bland filmtitlar och ögonen föll på Ghost In The Shell. Jag hade hört om filmen genom mitt tv-spels intresse så jag köpte den. Hemma i enrummaren drog jag ned rullgardinerna, petade in kassetten i videon, tryckte på play, drog upp ljudet satte mig i soffan och släppte hakan i golvet.

Det hela skulle visa sig vara början på en fin relation, genom åren har jag upptäckt mer och mer av serien och dessutom använt den som inkörsport till mer Anime. Ett problem är att jag ställer ganska höga krav på vilka filmer jag vill se, detta på grund av den kvalitet som Ghost In The Shell håller. Med den här artikeln vill jag belysa vad serien har att erbjuda och vad det hela handlar om.

Ghost In The Shell (1995)

Kusanagi
Motoko Kusanagi

Ghost In The Shell utspelar sig 2029 och kretsar kring Sektion 9, en avdelning under den japanska Myndigheten för offentlig säkerhet (taskig översättning). Den huvudsakliga karaktären är major Kusanagi, en cyborg med övermänsklig styrka och möjligheten att koppla upp sig till nätverk direkt med sin hjärna.

Läs mer

Recension: Appleseed (Appurushîdo)

Appleseed
Deunan

Sedan jag såg Ghost In The Shell i slutet av 1990-talet har jag varit fullständigt tagen av Anime. Genren är proppfull av dålig film, men det finns gott om guldkorn där filmskaparna lyckas göra film på samma vis som västerländska regissörer gör konventionell film. Appleseed är på intet sätt annorlunda.

Filmen utspelar sig i en framtid efter tredje världskriget där strider sporadisk pågår överallt. Soldaten Deunan ligger i bakhåll med sin grupp när hon rycks ur striden och på ett ganska våldsamt sätt förs bort. När hon vaknar befinner hon sig i Olympus, en nybildad utopi där befolkningen utgörs av människor och klonade diton. Samhället styrs av kloner och det militära av människor, det sjuder av olust bland människorna och det finns en känsla av att något otäckt kommer hända.

Appleseed är en väldigt vacker film. Scenerna är blandningar av 3-d grafik, animering och ”vanlig” teckning. Actionscenerna är fenomenalt välgjorda och tråkigt nog så är det faktiskt mest frågan om yta, handlingen är inte tillräckligt stark för att bära upp scenografin.

Shinji Aramaki har bara tre filmer bakom sig som regissör och är på gång med en uppföljare till Appleseed. Förutom detta har han jobbat med animering i ca 15 filmer. Jag är inte imponerad av Appleseed men den är klart godkänd och jag kommer definitivt följa Aramakis kommande filmer – han kanske lägger vantarna på bättre manus. Hatten av däremot för Masamune Shirow som stått för det grafiska.

Som en parentes bör nämnas (tack Hulk!) att filmen är en något av en ”remake” på en anime som spelades in 1988, Appurushîdo. Samma karaktärer finns med, den utspelar sig kring olympus och terrorister försöker förstöra Gaia (den stooora datorn som styr allt i staden). Enligt vissa är denna bättre, enligt andra en ganska stereotyp film som bleknar i jämförelse med modernare filmer. Jag känner mig såklart manad att se den tidigare också.

[Edit: Nu tänker jag inte peta i det här inlägget mer.]

Häpp! En fyra...

Trailertips: Paprika

paprika1.jpg

Varför jag inte skrivit nåt om Paprika förut är bortom mitt förstånd. Trailern har legat ute ett bra tag. Hur som helst, bättre sent än aldrig. Ulf skrev dock en kort summering av handlingen i och med Venedigs filmfestival förr året så den saxar jag rakt av.

I en ny typ av psykoterapi skickas en dröm-detektiv in i människors drömmar och undermedvetna. Den potentiellt farliga teknologin blir dock stulen och forskarna bakom den blir galna en efter en. Atsuko ger sig därför in i drömmarnas land för att hitta sanningen och ta tillbaka den stulna maskinen.

Mannen bakom det fantasifulla spektaklet, Satashi Kon, har tidigare regisserat Tokyo Godfathers, Perfect Blue och Magnetic Rose-segmentet i den tre-delade Memories, samt skrivit den uppmärksammade serien Paranoia Agent. Jag tror att det bättre att ni tar en titt på trailern än att jag sitter och försöker analysera och säga nåt vettigt om den. I det här fallet om något så säger en bild mer än tusen ord.

Se trailern här