A League of Her Own

Wonder Womans

Justice League of America, och jag kan för mitt liv inte komma på vad dom hette i Sverige innan originalnamn fick fäste i serietidningarna, är förlaget DC:s stora superhjälteteam. Därför är det förstås inte underligt att det snackats om filmatisering väldigt länge. Oerhört länge. Jääättelänge. Det allra senaste, säger gamla goda Variety, är att Jessica Biel förhandlar om rollen som Wonder Woman.

Ett val, om det nu slår in, så gott som något. Jag gillar Jessica, hon är en duglig skådespelare och kommer säkert passa bra i stjärnmönstrade hotpants och bondagelasso.

Men det är inte därför jag skriver det här.

Jag skriver det eftersom det ligger en storstrejk och hägrar i den hollywoodska horisonten (mer bestämt juni 2008), vilket placerade filmen på snabbspår för att bli färdig innan dess. Vilket i sig inte är en nyhet, men jag tar upp det för att Variety tog upp det, och jag måste fråga – lärde man sig verkligen ingenting av att se hur X-Men 3 sköttes? Det måste väl vara bättre att ta tid på sig, sitta ut strejken, och sköta projektet med lite is i magen, än att trycka ur sig något bara för sakens skull.

Tur att jag saknar något egentligt intresse för DC:s superstall (förutom några få undantag), annars hade jag kunnat bli X3-besviken.

Och Lagens Väktare var det svenska namnet, tur att man har ett Internet att vända sig till när minnet vänder sig emot en.