Daybreakers – 26% genomtänkt, 7% ost och 67% skräp

Daybreakers

Kombinationen Willem Dafoe + armborst + vampyrer borde peppa vem som helst.

Året är 2019 och en mystisk farsot har förvandlat majoriteten av jordens befolkning till vampyrer. Människorna är nu en utrotningshotad och lägre stående varelse – tvingad under jord för att undgå vampyrernas hänsynslösa jakt på människan som brukas för blododling för vampyrernas näringsbehov.

Vampyrbefolkningens öde ligger i forskaren Edward Daltons händer då han i kamp mot klockan och människans utrotning försöker finna ett fullgott substitut för människoblod, för att rädda vampyrernas existens och de fåtal människor som fortfarande lever i frihet.

Visst låter det hyggligt? Det är faktiskt ganska hyggligt ett tag. För världen som målas upp av Bröderna Spierig i Daybreakers är välgjord och riktigt intressant. Det är ett grepp på vampyrgenrén som känns någorlunda fräscht och det är detaljerna som gör det. Det är hur vampyrernas bilar är modifierade för körning i solljus, speglar är displayer med små kameror eftersom vampyrer inte syns i speglar, hur de byggt ”subwalks” (tunnlar) under staden så befolkningen kan ta sig runt dagtid och de välgjorda varelseeffekterna.

Man kan verkligen se på exakt vilka huvudpunkter som Michael och Peter Spierig, regissörer och manusförfattare, sålde in filmen till filmbolaget. På många håll så är filmen riktigt genomtänkt och de första 45 minuterna håller ihop väl.

Problemet är att det stannar där. Det stannar i små välgjorda och putsade detaljer medan det finns hål i handlingen där du nästan hur det pipande ljudet från lastbilen som backar igenom dem. Den finfina världen som målas upp är befolkad med platta och i många fall helt meningslösa karaktärer. Det finns scener i filmen där du inte riktigt vet om du ska skratta eller försöka ta dem på allvar och skådespelar insatser som är skrattretande (syns/hörs t ex i trailern 42 sekunder in ”We only have… enough blood to sustain the population… To the end of the… Month…”). Filmen är även fylld av billiga ”höga-och-plötsliga-genomskärrande-ljud”. Allt för att skrämma dig men som enbart lämnar irritation och tinnitus.

Vilket verkligen är jättesynd för det finns delar av filmen som förtjänar så mycket mera och med lite mera arbete så hade filmen kunnat bli hygglig i vampyrgenrén. Kanske skulle Bröderna Spierig lämnat sin idé till en riktig manusförfattare. Det känns helt enkelt som om de bredde ut sig för tunt här. De ska dock ha eloge för att de lyckades göra filmen för ”ynka” 20 miljoner dollar. För det ser dyrare ut än så.

Betyget ges enbart för de genomtänkta och välgjorda detaljerna; de som gjorde vampyrvärlden trovärdig och någorlunda fräsch. Allt annat är tyvärr skräp.

Betyg: 2 av 6

Trailer till New York, I Love You

Förr-förra årets Paris, je t’aime får en ”uppföljare” i New York, I Love You och en trailer har precis kommit. Samma upplägg som till Paris, je t’aime. En massa regissörer, lika många historier och fler skådisar.

Läs mer