Recension: 13 Tzameti

En svartvit fransk thriller och prisvinnare på Sundance och Venice Film Festival dessutom. 13 Tzameti är egentligen en sådan typisk film som jag aldrig skulle få för mig att se. Jag har matats med ett förakt för elitism med modersmjölken och än så länge har min inställning gällande allt elitiskt fungerat förvånansvärt väl. 13 Tzameti var farligt nära att bevisa min tes då den börjar väldigt prövande. Faktum är att jag stänger av tre eller fyra gånger innan jag lyckas uppbåda tillräcklig vilja att sitta mer än tio minuter framför filmen. Jag irriterar mig på skådespeleriet, de ryckiga replikerna, det omotiverade musikvalet och även den oförklarliga avsaknaden av färger. Det är för franskt, för auteurirert.

När eftertexterna rullar förbi mina ögon mår jag i princip illa. Det här är en av de starkaste filmerna jag sett på år och dagar. Vet inte om jag ger regissören Gèla Babluani för mycket cred, men jag tror nästan att den knackliga inledningen är väl genomtänkt och planerad. Det gäller att sätta tittaren i ett känsloläge som öppnar för en gigantisk uppskruvning av atmosfären. Och 13 Tzameti är en ansatsuken rakt i solar plexus.

Ni har säkert redan lagt ett öga på trailern, om jag säger att filmen är tio gånger så intensiv så är det möjligt att jag kommer med en underdrift. Det är detaljrikedomen som gör det. Den hysteriska konferencierns spruckna röst, svettfläckarna, en skildring av torra munnar så fantastisk att jag blir törstig och framför allt berättelsen om den totala nedbrytningen av en människas psyke.

Det oroar mig att en amerikansk remake är på gång. Jag vet inte om filmen kommer att fungera med kända skådespelare i rollerna. Den franska versionen lyckas med sin, i stort sett okända, ensemble konstant överraska och utmana. Och det är i småskaligheten som den lyckas vara så fruktansvärt stark. Man kan med lite hopp i hjärtat hålla tummarna för att Gèla Babluani ska våga sig på en bokstavtrogen remake. Annars är rekommendationen den att man ska se 13 Tzameti innan man ger sig på amerikanska motsvarigheten 13.

Elitföraktet kan slänga sig i väggen om lite franskt snobberi kan lyckas uppbringa sådana här kulturjuveler.

Betyg 5 av 6

Rollbesättningen för 13 får tungt sällskap

Sedan ett par veckor tillbaka fick vi nyheten att Jason Statham, 50 Cent och Mickey Rourke tillsammans med nykomlingen Sam Riley (från Control) alla var klara för 13. Nu har två stycken tungviktare, Ray Winstone och Ray Liotta, kompletterat rollbesättningen.

13 är en remake på den franska filmen 13 Tzameti som 2006 vann det stora jurypriset på independentfestivalen Sundance i USA. Det är originalregissören Géla Babluani som kommer att stå för regin, efter manuset som han själv skrivit.

Trailer till originalet: