
Festivalen är över för den här gången och jag blickar tillbaks på ett antal underbara och inspirerande dagar och som bonus fick jag en trevlig skolbiodag med förläsningar och ännu mera filmtittning! Jag vill dela med mig av allt, men trots febrilt bloggande har jag fortfarande ett par recensioner kvar att plita ihop så här kommer början till slutet av GIFF 2007!
I framtiden är flip flops flitigt använda, ufon är fortfarande fascinerande, men vi har av någon anledning (som vi aldrig får svaret på) förlorat förmågan att fortplanta oss. Filmen utspelar sig 2027 i en värld i populationskris. Det var 18 år sedan det föddes ett barn (det är oklart om vi fortfarande har…ja du vet…ha det lite mysigt, men det antar jag ;). England är den enda staten som någorlunda håller ihop under förfallet och drabbas av massinvandring.
Children of men är en modern jesushistoria där ett mirakelbarn föds och massa dör i krig och hemskheter runt omkring det lilla livet. Pengar och kändisskap är fortfarande lockande och visas främst av en störig polis som pratar om sig själv i tredje person. Första halvan av filmen känns livlös, och det blir inte bättre i andra när mycket känns overkligt och orealistiskt, även år 2027. (Ironiskt nog precis som samhället de lever i…).
Med 8.2 på imdb, tre Oscarnomineringar och fyra stjärnor, stolar, getingar eller vad det nu kan vara i varje tidning, anser jag detta vara årets mest överskattade film. Det lät intressant med Clive Owen, Julianne Moore och Michael Caine, men resultatet blir ungefär som att hälla vatten på en vaxduk: totalt likgiltigt, allt rinner av mig. Den enda som är bra är Michael Caine, han får i sin knarkande gubb-karaktär fram precis vad jag tror filmen handlar om: nämligen att beskriva vanliga människor i en värld där saker och ting hålla på att tappa fästet totalt. Clive Owen däremot har det plattaste framträdandet någonsin. (Och så finns det ändå folk som anser att owen borde blivit nominerad för bästa skådis…titta igen!)
Till filmens fördel ligger att regissören Alfonso Cuarón inte bryr sig om att förklara saker till leda, vi får en del svar men det mesta lämnas åt vår egen fantasi. Jag vill också ge ett extra Bloggywood-poäng för settingen som känns som en trovärdig framtid något vi känner igen oss i! Gatorna i London ser ut som vanligt förutom extra neonskyldar och bilarna är snygga med en ”tillbakatillframtiden” form.
Det må vara så att detta är intressant ur ett samhälleligt perspektiv, men ändå, första halvan utlovar något som andra halvan aldrig levererar.
