Vem behöver hjältar?

heroeslogo.jpg
Detta inlägg är skrivet mitt i knarkruset och kan vara något uppe i det blå…

Vart man än går nuförtiden så pratar folk om detta fenomen: denna tv-serie som tagit hela världen med storm. Själv har jag upp till nu vägrat att se en enda sekund. Jag har envist haft på mig skygglapparna, satt händerna på öronen samtidigt som jag mumlat tyst för mig själv att jag har tillräckligt med serier att följa och att det inte är sunt att späda på sitt missbruk. Och ärligt- den bästa serien har ju redan gjorts! [Twin peaks]. Jag har vänt min nyfikenhet till förakt, tänkt tankar som ”ännu en kommersiell storserie, vad kan den tillföra mig?”.

För er som lever under en stor sten kan jag berätta att Heroes handlar om ett gäng ”vanliga” människor från olika delar av världen som upptäcker att de har förmågor utöver det vanliga; de kan flyga, läsa tankar, sia framtiden, teleportera sig etc. Ingen vet vad det är som händer med dem eller vad de ska göra med dessa krafter. Samtidigt finns det individer som inte vill att de ska lyckas och gör allt i sin makt att stoppa dem…

En superförkylning och två dagars sjukskrivning senare sitter jag här, fast i Heroes- träsket och vill bara ha mer och mer och mer. Som Heroin ungefär. I morse såg jag fem avsnitt på raken. När jag säljer min själ till NBC kan jag inte hjälpa att undra: Vad är det då med Heroes som är så fascinerande? Vad är det som är så unikt?

Läs mer