SFF: regissörsbesök, asiatisk film, skräck och klassiker!

Stockholm filmfestival kommer att äga rum mellan 15-25 november och det finns ett par tänkbara godbitar på menyn: Som invigningsfilm rullas röda mattan ut åt Josef Fares Leo, som då har världspremiär. Regissören kommer även besöka festivalen och du har chans att möta honom vid ytterligare en visning av filmen ett par dagar efter invigningen. ?r du inte lockad av vår svenske filmskapare så finns det fler auteurer att stå ansikte mot ansikte med: bland annat Wes Andersson och Paul schrader. Den förstnämnde kommer att tilldelas Stockholm Visionary Award och finns på plats vid en röda-mattan-visning av The Darjeeling Limited: På med kostymen eller den lilla svarta och gå på en lite lyxigare biovisning! Om du gillar Paul Schrader, som får Stockholm Lifetime Award, så kan du se ett antal av hans filmer, bland annat Taxi Driver (1976) och Cat People (1982).

I det asiatiska temat visas bland annat Breath av Kim Ki-duk. Mannen har gjort en del konstigheter i sina dar (The Isle, 2000) men på sistone har han kommit upp sig, i synnerhet med Järn 3:an (2004) men också i viss mån med Samaritan girl (2004). Vi lär med all säkerhet få historien som berättas serverad på ett originellt och säreget vis. Apropå annorlunda: med den mest intressanta titeln i startfältet återvänder Park Chan-wook (Old Boy (2003) och Lady Vengeance (2005)) till hämndtemat med sin I’m a Cyborg, but that’s ok. Den handlar om Young-goon som är övertygad om att hon är en Cyborg. Följdaktligen har hon tagits in på mentalsjukhus där hon möter Il-soon som tror sig kunna stjäla personlighetsdrag. Enligt festivaltexten mynnar det ut i en annorlunda kärlekshistoria. Förmodligen, ja ;).

Själv måste jag hoppa upp och ner några gånger för att dra uppmärksamhet till Lynch: dokumentären om min egen personliga husgud. Läs mer

Fyra av Ingmar Bergmans filmer på bio för 20 kr styck

I samarbete med Svenska Filminstitutet kommer SF Bio att visa fyra av de mest kända Bergmanfilmerna i 17 städer under helgen 13 ? 14 oktober.

De filmer som skall visas är ”Det sjunde inseglet”, ”Jungfrukällan”, ”Smultronstället” och ”Sommaren med Monika”. Biljettpriset är 20 kronor och pengarna går oavkortat till Bergmansstiftelsen där de används för att bevara det mäktiga kulturarvet efter Ingmar Bergman.

- Vi vill ge Bergmans filmer en chans att än en gång visas på den vita duken ? det format som filmerna är gjorda för, säger Helena Eklund, marknadschef på SF Bio. ?ven om de har visats flitigt på TV tror vi att många människor också vill se dem på ??riktigt??. Kan vi dessutom medverka till att Bergmanstiftelsen får ett ekonomiskt tillskott, är det ju en extra bonus.

Filmerna kommer att visas på dagtid lördag och söndag och tiderna kommer att variera lite beroende på det övriga programmet i respektive stad. Information om alla föreställningstider kommer att annonseras i dagspressen och naturligtvis på SF Bios hemsida där man också fr.o.m. onsdag kan reservera biljetter. Här finns också mer information om filmerna.

Bergmanfilmerna visas på SF Bio i följande städer: Stockholm (Saga samt Filmstäderna Camera, Råsunda, Kista, Heron City, Vällingby, Söder och Sickla.), Göteborg, Malmö, Lund, Helsingborg, Växjö, Jönköping, Linköping, Norrköping, ?rebro, Karlstad, Västerås, Uppsala, Gävle, Sundsvall, Umeå och Luleå.

De 100 bästa icke engelskspråkiga filmerna

De 100 b?¤sta icke engelskspr?¥kiga filmerna

Bloggen Edward Copeland on Film påbörjade det ambitiösa projektet att lista de 100 bästa icke engelskspråkiga filmerna för ett antal månader sedan. Nomineringar och röstning sköttes av bloggare och andra skribenter på nättidningar så som Chicago Sun Times, Cinematical, Variety och många fler. Dokumentärer, kortfilmer, stumfilmer och filmer efter 2002 var inte kvalificerade.

Nedan kan du se de filmer som hamnade på topp 10. Ironiskt nog listat med de engelska titlarna. Klicka på länkarna för orginaltiteln.

  1. 1. The Rules of the Game, Jean Renoir, Frankrike
  2. 2. The Seven Samurai, Akira Kurosawa, Japan
  3. 3. M, Fritz Lang, Tyskland
  4. 4. 8 1/2, Federico Fellini, Italien
  5. 5. Bicycle Thieves (The Bicycle Thief), Vittorio de Sica, Italien
  6. 6. Persona, Ingmar Bergman, Sverige
  7. 7. Grand Illusion, Jean Renoir, Frankrike
  8. 8. Aguirre, the Wrath of God, Werner Herzog, Tyskland
  9. 9. The Battle of Algiers, Gillo Pontecorvo, Frankrike
  10. 10. The 400 Blows, Francois Truffaut, Frankrike

Försvarare av Sveriges ära är så klart Ingmar Bergman. Ingen annan svensk regissör lyckades hamna på listan. Herr Bergman fick med sju stycken av sina filmer vilket tillsammans med Akira Kurosawa är flest. Den svenska mästaren och den japanska giganten är tätt följda av Fellini (5), Godard (5) och Truffaut (4).

Ska du göra en film, och en högaktad sådan, så satsa på det franska språket verkar det som. Flest filmer på listan talar detta, i mitt tycke, vackra språk. Italienska och japanska är inte heller det dåligt. Med tanke på att det svenska språket faktiskt placerar sig på listan sju gånger så är det nog inte helt dumt att göra en svenskspråkig film. Bara du inte gör Göta Kanal 3. Och du, kollar man topp-10, så gör filmen svartvitt

Se hela lista här med bilder och kommentarer till filmerna.

Via Cinematical.

Ingmar Bergman 1918-2007

Vid det här laget är det nog ingen nyhet för någon att Sverige förlorat sin största filmprofil genom tiderna. På morgonen den 30:e juli avled den legendariske regissören Ingmar Bergman i sitt hem på Gotland. Bergman blev 89 år gammal.

Det är svårt att skriva något om Ingmar Bergman som inte redan skrivits. Svensk film kommer förevigt vara förknippad med Bergman. Det finns givetvis massor av artiklar skrivna om Ingmar Bergmans död, men om det är någon man ska läsa om någon så är det Dagens Nyheters intervju med Erland Josephson. Josephson stod mycket nära Bergman och medverkade i väldigt många av hans filmer och teaterpjäser.

Vila i frid Ingmar Bergman.

Klassiker-recension: Smultronstället

Smultronst?¤llet Ingrid Thulin och Victor Sjöström på tur…

Under våren har jag ägnat min knappt befintliga fritid åt en kurs i svensk filmhistoria, ett faktum som hjärntvättat mig fullständigt. Tidigare såg jag knappt åt svenska filmer men nu har en guldgruva av bra exemplar upptäckts. Vissa i min omgivning har utfärdat en och annan prettovarning på det nya beteendet som de senaste veckorna inneburit att hyllorna med Lynchfilmer, Bruckheimerproduktioner, romantiska komedier med mera, blandats upp med stumfilmsboxar och Ingmar Bergman. Det har blivit en del inköp av svenska antikviteter – och de är bra! Jag menar då filmer producerade innan/utanför SFs idé att kvalitét är lika med kvantitét. Denna fixering som utvecklats till massproducering av skräpfilmer: Inga namn nämnda, men vi kan väl nöja oss med att säga att det räcker att göra en film en gång – de 25 upprepningarna klarar vi oss utan. (Visst finns det en och annan bra film gjord inom detta koncept också…men det ska vi inte bråka om nu.)

Tillbaks till Bergman. I Smultronstället får vi se Victor Sjöström i rollen som Isak Borg, en 70-årig framgångsrik läkare med dåligt hjärta som haft ett något mindre framgångsrikt privatliv. Med en fot i graven drabbas han av lite lätt dödsångest och som del i en familj av känslokalla individer har han inte mycket koll på hur han ska tackla situationen. Nu ska han och sonens intelligenta hustru Marianne bila ner till Lund för att delta i gubbens utnämnande till hedersdoktor. På vägen konfronteras han med minnen från barndomen som i kombination med Marianne och de andra karaktärernas reflektioner ger nytt ljus på tillvaron.

Sjöström visar här, anno 1957, att han är ”still going strong” och gör en lysande tolkning av Isak Borg. Med karisma och ett rejält knippe livserfarenhet får han ihop karaktärens komplexa känsloliv till en härlig gubbe vi får gott om sympatier för.

Läs mer