Recension: Rescue Dawn


Steve Zahn och Christian Bale – personifieringar av hälsa!

Dieter Dengler (Christian Bale) börjar drömma om att flyga i Tyskland där han bor som pojke. Han hamnar i USA där han tar sig till flottan och blir pilot och det är där filmen börjar. Tidpunkten är innan Vietnamkrigets utbrott och det politiska läget är spänt. Dieters första uppdrag är ett bombuppdrag över Laos – topphemligt såklart – där han blir nedskjuten och det är då filmen börjar på riktigt.

Dieter hinner vara på flykt något dygn innan han blir tillfångatagen utav lokal milis (soldater, eh?). Han släpas runt bunden genom djungeln till en stab där han erbjuds benådning om han skriver på ett papper där han fördömer USAs nävaro. Han vägrar. Släpad genom mer djungel, frikostigt torterad hamnar han så småningom i ett fångläger där han stöter ihop med Duane (Steve Zahn), Eugene (Jeremy Davies) och några till. Efter ett tag lär fångarna känna varandra och efter lång tid tar de sig förbi fångvaktarna och tar upp kampen med djungeln.

Dengler framställs som en naiv (eller cynisk) kille med ett varmt (eller kallt) hjärta;

…I never wanted to go to war. I just wanted to fly.

Han tar sig upp i luften utan en tanke på att priset för att han ska få flyga är människoliv. Efter ett tag i fånglägret börjar han förändras, det blir en kamp för överlevnad, en kamp för att hålla kvar hoppet – både för sin egen del och sina medfångar och det är här dynamiken i filmen blir påtaglig. Vartefter karaktärerna bryts ned av svält, hopplöshet, diarréer och misshandel får skådisarna spänna musklerna.

Filmen Rescue Dawn bygger på verkliga händelser och Herzog har fått en del kritik för att han inte håller sig till fakta. På pappret är den inte speciellt imponerande, men Bales, Zahns och Davies grymma skådespeleri lyfter filmen och jag tror inte att jag är ute och cyklar om jag säger att Werner Herzogs regi väger tungt också. Klockren.

Filmen har svensk dvd-premiär 28/11 2007