Recension: No Country For Old Men

Javier Bardem i No Country For Old Men

Llewelyn Moss (Josh Brolin) stöter en dag på något väldigt ovanligt när han är ute och jagar. Mitt i öknen ligger en massa lik, skjutvapen, tomhylsor, ett stort parti heroin, och svart portfölj med en massa pengar i. Llewelyn ser sin chans i livet och väljer att stoppa pengarna i egen ficka. Det tar inte lång tid förrän han inser att det var fel mans pengar att sno, och han får den hänsynslöa mördaren Anton Chigurh (Javier Bardem) på halsen.

Skulle jag lista allt som är dåligt med denna film så skulle recensionen bli väldigt kort. Den skulle ta slut nu helt enkelt. No Country For Old Men visar sig dock vara så jävla bra att jag får problem försöka hålla nere längden på recension. Jag är rädd för att MySQL-databasen inte räcker till. Jag ska hålla tyglarna kort och försöka hålla mig till en bra längd.

No Country For Old Men är blodig och lågmäld. Till en början är våldet väldigt grafiskt men ju längre filmen går desto mer utspelar sig våldet utanför bild. Det är inget frosseri i våldsporr, som i många andra filmer är ganska poppis. Det behövs inte i denna film. Efter att ha sett den första delen av filmen så vet vi vad som är på väg att hända, vi har redan sett det, vi behöver inte se det igen helt enkelt. Det kan vi tacka bröderna Coen för. Lågmäld var ett annat ord jag nämnde. Tempot är ganska långsamt men det finns en ständig närvaro av krypande spänning och den har dina nerver i helspänn.

Woody Harrelson
får i filmen frågan om hur han skulle beskriva Anton. Han svarar att han är en man helt utan humor. Förrutom att han saknar humor helt och hållet så är han även brutal och en man som står för sitt ord, vilket du kommer att märka när du ser filmen. Anton är bland det läskigaste du kan se på film, och Javier är helt otrolig i rollen.

Med en rolltolkning som Javiers i filmen så kanske man skulle tro att han skulle överskugga de andra skådespelarna. Men Josh Brolin och Tommy Lee Jones är inte långt efter. Skådespeleriet och karaktärerna tillsammans med en tjog med oförglömgliga repliker gör No Country For Old Men lika bra som fotot från Roger Deakins är vackert.

När du tittar på No Country For Old Men, ta ett par sekunders eftertanke någonstans i filmen och tänk på att du tittar på en framtida klassiker. Visst är det en härlig känsla?

Betyg: 6 av 6