De 30 bästa filmerna 2008

Det är den tiden på året då det är dags att sammanfatta det föregående året. Bloggywood ska inte vara sämre utan har tagit på sig den härliga uppgiften att hitta de 30 bästa filmerna från 2008. En maffig uppgift och diskussionerna har stundtals varit heta i redaktionens e-postlåda. Men vi har någorlunda lyckats enas kring en lista. Den lista som du ser nedanför.

Kriterierna har varit att filmerna ska ha haft svensk biopremiär. Undantag finns, och det har varit filmer som vi tyckt varit riktigt suveräna, men som inköpare tyckt att de inte passar på biografreportoaren. Några av filmerna på listan är direkt till DVD och de släpptes under 2008.

?r du sugen på att se vilka filmer vi ansåg vara bäst under 2007 så kolla in här.

Då drar vi igång!

Läs mer

Diablo Cody lackar till

Diablo Cody har tröttnat på alla haters och personer i allmänhet som inte är så förtjusta i hennes framgångar. Som svar till dem så postade den Oscarsvinnande manusförfattaren ett långt inlägg på sin myspaceblogg som är argt, fullt av profaniteter men framför allt väldigt, väldigt roligt.

I?m sorry that while you were shooting your failed opus at Tisch, I was jamming toxic silicon toys up my ass for money. I get why you?re bitter. I took exactly one film class in college and? with the curious exception of the Douglas Sirk unit?it bored the shit out of me.

Efter hoppet så hittar du ett gäng highlights.
Läs mer

Affisch till Michael Ceras kommande

Nu finns den första filmaffischen på Juno stjärnan Michael Cera:s nya film Nick & Norah’s Infinite Playlist ute på nätet. Se affischen i sin helhet längst ned i inlägget.

Det är MTV:s film blogg som är först med att släppa affischen och affischens utseende skvallrar helt klart om en mysig komedi (dock utan tonårsgraviditet) a`la ”Juno”.

Enligt MTV handlar filmen om två High School ungdomar (Nick and Nora) som under en natt jagar runt på Manhattans spännande gator efter en konsert. Mycket romantik, komedi och musik utlovas. Kat Dennings (40 year old Virgin) spelar ”Nora” och ”Nick” spelas av Cera.

Personligen undrar jag lite om Michael Cera någonsin kommer att ta sig ur sitt charmiga, men stereotypa ”fumliga tonårskillen” facket?

Läs mer

Diablo Cody i ironiattack från mikrobloggare

diablocody This video diary is going to be deeply amusing. To me, at least.

filmstew @diablocody We couldn’t agree more, which is why we just now published ”It’s Twitter, Don’t JUNO.” http://tinyurl.com/6pqdzo

Filmstew.com, en filmsajt som hamnat lite i skymundan, höjde just sin profil med en skön liten kupp mot Diablo Cody. Eller ironiattack! , som man säger.

Diablo Cody är alltså den polariserande manusförfattaren till lika polariserande surprise-hitten Juno. Efter att hon bara häromveckan började använda mikrobloggningstjänsten Twitter har hon nu redan samlat på sig över 3000 ”followers”. Dvs såna som prenumerar på hennes tankar i sjok om 140 ord eller mindre.

Filmstew skrev först en artikel om hennes twittrande, där man samlade några sköna citat (”Overslept. No shower. Had to make do with crackhead pigtails and a gentleman?s wash”).

Varefter man alltså ironi-chock-attackerade henne på twitter med repliken ovan. Eller ja, det var ju kanske bara en lätt puff och bara på Twitter. Dvs publiken är bara San Francisco, Japan, och hundratalet spridda nördar worldwide (för här i Sverige är väl alla på Jaiku?)

Följ Diablo Cody på Twitter här!

Följ Filmstew på Twitter här!

Oscar 2008: Juno

Independentfilmen Juno erövrar sakta men säkert världens biobesökare och har till och med tagit sig ända till filmprisernas pris: Med nomineringar för bästa film, bästa originalmanus, bästa kvinnliga skådespelare och bästa regissör kan man undra ifall filmen verkligen lever upp till hypen? Jo, ibland händer det, ibland har oscarjuryn rätt.

I filmen, som är skriven av en före detta strippa (Diablo Cody), får vi möta självständiga, galna och vuxna men samtidigt naiva Juno som efter en natt med vännen Bleeker blir gravid. Med en jordnära men samtidigt skruvad dialog får vi lära känna henne och familjemedlemmarna under sökandet efter de perfekta adoptivföräldrarna, samtidigt som hon av omgivningen får utstå den ena kränkningen efter den andra på grund av sin tonårsgraviditet. Med ena foten i misär och den andra i ironi omfamnas vi av en skön känsla av att livet är jättehärligt och jag vill inte att filmen ska ta slut – inte helt olikt Jason Reitmans tidigare film Thank you for smoking. Soundtracket är lysande, om än lite överanvänt och vid en del ställen lite plötsligt instoppat, det stör harmonin mellan den allvarliga historien och den fyndiga kommunikationen. Ellen Page krossar rejält i sin rolltolkning och Michael Cera….ja…vad ska man säga…? Hahahahahahahahahaha….

Hollywood listen up! Här är beviset på att det fortfarande gååår att vara nyskapande även om historien i grund och botten har setts förut.

Betyg: 5 av 6