Recension: Step Brothers

We’re here to fuck shit up!

Den bästa pick-me-up-filmen har jag alltid ansett vara Dum & Dummare, men nu måste jag se om den för att avgöra om den blivit petad till andra plats av Step Brothers.

Dale (John C. Reilly) och Brennan (Will Ferrell) är i fyrtio-års-åldern när de blir styvbröder – Dales pappa Robert (Richard Jenkins) och Brennans mamma Nancy (Mary Steenburgen) blir blixtförälskade på en konferens och vips så är de gifta. Dale och Robert bor i ett hus som bara har två sovrum, vilket leder till att han får dela rum med Brennan, som följer med Nancy när hon flyttar in hos Robert.

Till en början är bröderna såta fiender. Dale försöker försvara sitt revir med tänder och klor och Brennan gör allt för att bryta regler. Efter ett tag blir ”pojkarna” bästa vänner och lyckas ställa till med ett helvete för alla i deras närhet. Det faktum att både Dale och Brennan är kompletta idioter som inte vill röra ett finger utan bara åka snålskjuts OCH beter sig som tio-åringar gör filmen precis så pinsam som den låter.

Reilly och Ferrel har en underbar dynamik tillsammans (inte bara på duken, de har skrivit storyn också) och det är svårt att avgöra hur mycket regissören Adam McKay behövt jobba med dem.

Jag skrattade så tårarna rann flera gånger, kanske för att jag är lika pinsam som karaktärerna, kanske för att filmen är väldigt grabbig, kanske för att den ?R väldigt rolig.

Finsk animerad nazi-sci-fi i Iron Sky

Här har vi nåt som verkligen har flugit in under radarn. En finsk animerad sci-fi-komedi om nazister på månen kallad Iron Sky. Hur lockande låter inte det?

Handling: 1945, realizing that the war was taking a turn for the worst, the Nazis sent a collection of their best and brightest to establish a secret base on the moon where they would nurse themselves back to strength and develop their powerful military technology until the were ready to return. That day will arrive in 2018.

Recension: Be Kind Rewind

Be Kind Rewind
De tre musketörerna såg på kritikerkåren med misstro.

Michel Gondry har ännu inte lyckats imponera mig. Human Nature var en härlig bakfyllefilm. Eternal Sunshine of the Spotless Mind var en stark upplevelse, men kändes närmast som en lyckoträff med tanke på efterföljande röran The Science of Sleep. Faktum är att Michel Gondry hittills varit bäst på Youtube – kort sagt, jag har helt enkelt inte gått på hypen. ?nnu.

Efter att ha sett Be Kind Rewind är jag dock rätt nära att skriva under på det officiella fankontraktet. Anledningen stavas charm. Många har uttryckt besvikelse över Gondrys senaste verk. Filmen är enkel, närmast slätstruken. Karaktärerna ställs inte inför obehagliga livsval, det mesta går faktiskt deras väg. Det här är en feelgood-film där underdogsen får ett drägligt liv mot slutet. Det sticker i ögat hos vissa. Själv är jag bara glad att se en film som inte övertolkar, komplicerar eller intellektualiserar bara för sakens skull. Be Kind Rewind är ett verk man ska se för att må bra efteråt. Den svala kritik filmen fått utstå verkar handla om just detta, tydligen skall positiva filmer likställas med dåliga. Det är ett argument jag inte riktigt förstår.

Förvisso ska kulturkritiker, om jag förstått saken rätt, upprätthålla en atmosfär av elitism. Det gäller att klä sig i svart, dricka rödtjut, röka cigarriller och ha en rottwieller med namnet ?ngest vid fötterna. Men ärligt talat, behöver man vara bitter för det?

Jo, Be Kind Rewind är en sentimental film. Jo, Jack Black spelar karaktären Jack Black ännu en gång. Jo, de swedade filmerna tappar sin charm när man väl vant sig vid konceptet. Men det är inte det här saken handlar om. Det gäller att dra sig till minnes den känsla man hade när man steg upp ur biostolen. Jag minns känslan av nöjdhet, en vilja att rekommendera filmen för mina vänner det första jag gjorde nästkommande dag och ett leende på mina läppar. Det räcker och blir över.

Dessutom är själva konceptet med en VHS-butik som kämpar emot det moderna samhället i form av DVD-uthyrare med oändliga kopior väldigt charmerande. Det finns en kritik mot en filmindustri som inte riktigt har kontakt med sina kunder. Det är ju faktiskt så att alla hushåll i Passaic, New Jersey verkar ha VHS-spelare i sina hus, och detta trots filmindustrins ansträngningar att få konsumenterna i staden att gå över till DVD. Sedan, när det verkar gå riktigt illa för vår kära VHS-butik är det det ännu sämre filmutbudet som lyckas rädda verksamheten. Gondry låter gärna David vinna mot Goliath om och om igen. Och bara för det ska han ha all heder.

Jag har alltid varit en sucker för underdogs. Speciellet sådana som utgår med segern.

Betyg 4 av 6

DVD-recension: Balls of fury

Balls of fury
Egentligen hade jag tänkt att detta bloginlägg skulle handla om mitt påskbesök hos David Letterman och The Late show, men efter att ha sett höjdarfilmen ”Balls of fury” igår kväll så får den historien helt enkelt vänta!

Balls of Fury är vilken fånig underdog-komedi som helst, men planterad i ping-pong världen: Underbarnet Randy Daytona förlorar som 10-åring matchen mot den galne tysken – tyvärr har pappan satsat pengar på matchen och blir som följd mördad. 20 år senare söks den numera pluffsiga barunderhållaren Randy upp av en FBI-agent som behöver hjälp att sätta fast elakingen. Vad har han att komma med? Pingisen så klart…

Läs mer

På äventyr i äventyrsland

Just Another Adventureland

Jag, som alla andra, har mina förtjusningar. Saker som nästan instinktivt kan få dig intresserad av en film. Jag har många sådana och Greg Mottolas nya komedi Adventureland ser ut att fylla en handfull.

För det första regisserade Mottola Superbad, som jag inte sett med tror på tack vare att Seth Rogen (Knocked Up) är medförfattare och Michael Cera (Arrested Development) har en av huvudrollerna. Nyfikenhet by association, skulle man kunna säga.

För det andra Ryan Reynolds, som jag upptäckte via (sjukt underskattade) Two Guys, a Girl and a Pizza Place. Han hade redan då en fantastisk komisk tajming och verkar nu skapa sig en intressant karriär på film. Och ja, ni med stora tvivel, han kan verkligen agera.

För det tredje tilltalar mig filmens teman på en väldigt grundläggande nivå. Den handlar om en nyutexaminerad collegestudent som inte ha råd att åka iväg till europa som han tänkt sig, och tvingas ta ett dåligt jobb med minimilön på en nöjespark. På plats hittar han sedan kärlek, vänner och mognad (inte nödvändigtvis i den ordningen). Att växa upp och att jaga sina drömmar är vad som lockar mig här, och det var en stor orsak till varför t ex Almost Famous satte sig stenhårt i mitt hjärta.

Dessutom utspelas Adventureland 1987 och som barn av 80-talet med starka nostalgiska drag passar det in under listans fjärde punkt.

Projektet är bara i sin linda än, inspelningarna börjar nästa månad. Jag kommer hålla alla gluggar öppna för den här.

Via The Hollywood Reporter.

Obs! Nöjesparken på bilden har inte varit med och skrivit inlägget.

Recension: Knocked Up

Knocked Up

Jag får väl börja med att säga att romantiska komedier inte är min starka sida. Varken se på eller skriva om. Men jag valde just denna filmen då den faktiskt tilltalade mig lite mer än vad romantiska komedier brukar.

Knocked Up eller På Smällen som den har fått namnet i sverige handlar om 24 åriga nöjesjournalisten Alison Scott och slackern Ben Stones som efter en blöt kväll på krogen hamnar i säng tillsammans. Det visar sig att Alison blir gravid efter den kvällen. Med insikten att behöva ta hela ansvarit för sitt ofödda barn tar hon kontakt med Ben för att ge honom en chans. Ben tbestämmer sig för att bättre på sina vanor och lära känna modern till hans framtida barn. Nu börjar kampen för båda två.

Läs mer

?ntligen en komisk huvudroll för Jeremy ”Ari Gold” Piven

Jeremy Piven

Jeremy Piven har spenderat ett antal år som birollen Ari Gold i tv-serien Entourage. Har du tittat på lite film de senaste åren så har du nog även sett honom i bland annat i Smokin’ Aces, Black Hawk Down, The Family Man, Serendipity och tillsammans med Will Ferrell i Old School som den nördige rektorn.

Nu tar han sällskap av Will Ferrell igen och har huvudrollen i The Goods: The Don Ready Story. Hmmm. Nej, Ferrell kommer inte spela en Ron Burgundy (You stay classy San Diego) eller Ricky Bobby-karaktär. Will kommer inte ens att medverka i filmen, det blir enbart producentstolen för honom.

Piven kommer att spela Don Ready och Cinematical beskriver handlingen som följande:

Don Ready, a used-car liquidator hired to save a struggling dealership during a Fourth of July weekend sale.

Filmen kommer att regisseras av Neal Brennan som var med och skapade Chappelle’s Show. Piven kommer du härnäst se i The Kingdom, regisserad av Peter Berg.

Via Cinematical

Edgar Wright intervjuar Superbadgänget

Den brittiske regissören och manusförfattaren Edgar Wright (Shaun of the dead, Hot Fuzz) intervjuar skådespelarna Michael Cera och Jonah Hill från den kommande komedin Superbad i klippet nedan.

?ntligen lite ärliga frågor:

Det finns en drös med Superbad-klipp på YouTube om du är intresserad av att se lite från filmen. Supderbad har premiär i mitten av denna månad i USA och bakom filmen står Judd Apatow (producent) och Knocked Up/På Smällen aktuella Seth Rogen (manus).

Trailer, Superbad:

Will Ferrell gör sportkomedi (igen)

Semi Pro

Känns det igen att Ferrell gör sportkomedier? Inte igen tänkte jag. Men räknar man på fingrarna så har han faktiskt ”bara” gjort tre stycken på 2000-talet.

Nu är det dags igen och förrutom nackskägg så har han ett Björn Borg-pannband. Semi-Pro handlar om Jackie Moon (Ferrell) vars basketkarriär lämnar en del att önska. När han återvänder till sin hemstad Flint, Michigan, så tar han hand om det lokala semi-professionella basketlag. En dussinkomedi?

Manus från Scot Armstrong som tidgare skrivit Road Trip, Starsky & Hutch, Old School och Shool for scoundrels.

Klicka på läs mer för att se hela teaseraffischen.

Läs mer

Scener vi minns: You’ve got a fucking dart in your neck!

Ikväll blev jag påmind om ett riktigt guldkorn till scen från Old School. Will Ferrell är ett komiskt geni och i denna härligt pubertala komedi om krisande 30-åringar som startar ett studentförening bjuder Ferrell till många skratt. Allra högst skrattar jag dock av den fantastiska sekvensen där Ferrell får en pil med djurbedövning i halsen. Sekvensen under vattnet med en blinkning mot Mandomsprovet är pricken över i:et. Se och njut!