Sherlock Holmes är nästan årets bioupplevelse

Jude Law, Robert Downey Jr och Rachel McAdams i Sherlock Holmes

Nu är det synd att bioåret bara är 11 dagar gammalt. Det är också synd att jag förra veckan såg Avatar. Men om vi bortser från Avatar (den där filmen från en viss Cameron som nu passerat Return of the King i inspelade pengar och lägger sig på plats två i all time-listan) och även ponerar att denna recension skrev för en månad sedan. Då skulle jag utropa Sherlock Holmes till årets biofilm.

Jag har personligen ingen relation till den piprökande detektiven Sherlock Holmes; vare sig från böcker eller tidigare filmatiseringnar. Så jag har inget emot att regissören Guy Ritchie och manusförfattarna Kinberg (Jumper! Herregud, han har ”skrivit” Jumper!), Peckham och Johnson gjort honom till en boxande, övernaturligt skarpsynt och ”milt excentrisk” man med uppenbar råbånge på sin gode vän doktor Watson.

Nå, råbånge är att ta i. Jag skrev det endast för att länka till denna nyhet där rättighetsinnehavarna till Arthur Conan Doyles dödsbo i USA reagerade på Downey Jrs utalande om att Holmes mycket väl kunde vara ”a very butch homosexual”. Det är inte svårt att missa heller: De delar bostad, lånar kläder av varandra, tjafsar som ett äkta par och har en (stackars) hund ihop.

Nej, det är snarare en rejält svårt fall av bromance vi talar om. Holmes och Watson kan uppenbarligen inte leva med varandra, men inte heller utan varandra.

Det ska vi skatta oss lyckliga för. För denna lilla engelska köttpaj innehåller flertalet attraktiva ingredienser. 1. Kemin mellan Law och Downey Jr. Det är en fröjd att få följa deras äventyr. 2. Det gamla London ser fantastiskt ut i Ritchies kamera. Vill. Se. Mera! 3. Humor – det finns gott om det.

Så med ovan ingredienser serverat tillsammans med Guy Ritchies förmåga att regissera actionscener så blir det en av de roligaste stunderna jag haft i biografen på länge.

Historien och upprinnelsen är inte helt oförutsägbar. Skulle du dock inte förutse det hela så får du det noggrant berättat för dig mot slutet. Personligen hade jag hoppats att det inte berättats precis så noggrant då det borde ökat antalet gånger för dig att se om filmen för att själv klura lite.

Välkommen tillbaka Herr Ritchie, må du enbart spotta ur dig Holmesfilmer hädanefter. För det är givet, det kommer mera och vem kommer egentligen att spela Moriarity?

Betyg: 5 av 6

Recension: Body of Lies

Body of Lies

Skulle Body of Lies verkligen vara kritisk mot Bush-regimen? Det är vad jag fått veta i förhand. Filmen skulle visa på inkompetens, anspela på den gråskala som finns och slutligen vara kritisk mot framför allt de brott mot de mänskliga rättigheterna USA gjort sig skyldiga till under sitt krig mot terrorismen.

Jag måste verkligen ha sett fel film.

Roger Ferris (DiCaprio) är CIA-agent i Irak. Uppdraget är att spåra terrorister och likvidera dessa innan de hinner uträtta sina dåd. Mitt i kriget mot terrorismen får dock Ferris allt svårare att skilja på terroristernas och sina egna metoder. Ferris är dessutom hela tiden motarbetad av sin egen maktgalna chef Hoffman (Crowe).

Mitt i allt det här befinner sig storskurken Al-Salim. Jakten på den här skygga terrorledaren är stommen i filmen. Vi hamnar snart i ett Jordanien som befinner sig under säkerhetstjänstens chef Salaams (en alldeles fantastisk Mark Strong) stenhårda nypor, och en hyfsad kulturkrock mellan Salaam och Hoffman leder till rätt omfattande komplikationer.

Läs mer