Romantiska komedier är för mig som crack är för Tyrone Biggums

Känns det som om Hugh Grant har krypit under en sten och försunnit? Som om han inte gjort en film på länge?

Well, det är inte riktigt sant. Även om det var två år sedan han sist syntes i ”Music and lyrics” så spottar han inte ut sig filmer den där mannen.

crack_hugh_Grant.jpgSnart är Hugh Grant tillbaka igen med en romantisk komedi (prisa gud) i ”Har du hört ryktet om Morgans?”. Kanske känns det som om länge sedan för att Hugh Grant-filmer är för mig som crack är för Tyrone Biggums? Så måste det vara.

Hugh Grant och Sarah Jessica Parker spelar mot varandra i denna romantiska komedi (regisserad av Marc Lawrance som jobbat med Grant på ”Music and lyrics” och ”Two Weeks Notice”) om två personer vars äktenskap är på upphällningen. Lägligt nog (för deras äktenskap) så blir de vittne till ett mord och hamnar under vittnesskydd.

Klyscha på klyscha och verkar vara en romcom som följer reglerna till punkt och pricka. Härligt! Sam Elliott och Mary Steenburgen (rollen känns inte helt olik en annan småstadsroll hon gjorde i finfina ”The Proposal”) spelar småstadsparet som tar hand om paret Grant och parker och du kommer antagligen vandra ifrån biografen önskandes att du själv satt under vittnesskydd. Elliotts mustasch är magnifik.

Recension: Step Brothers

We’re here to fuck shit up!

Den bästa pick-me-up-filmen har jag alltid ansett vara Dum & Dummare, men nu måste jag se om den för att avgöra om den blivit petad till andra plats av Step Brothers.

Dale (John C. Reilly) och Brennan (Will Ferrell) är i fyrtio-års-åldern när de blir styvbröder – Dales pappa Robert (Richard Jenkins) och Brennans mamma Nancy (Mary Steenburgen) blir blixtförälskade på en konferens och vips så är de gifta. Dale och Robert bor i ett hus som bara har två sovrum, vilket leder till att han får dela rum med Brennan, som följer med Nancy när hon flyttar in hos Robert.

Till en början är bröderna såta fiender. Dale försöker försvara sitt revir med tänder och klor och Brennan gör allt för att bryta regler. Efter ett tag blir ”pojkarna” bästa vänner och lyckas ställa till med ett helvete för alla i deras närhet. Det faktum att både Dale och Brennan är kompletta idioter som inte vill röra ett finger utan bara åka snålskjuts OCH beter sig som tio-åringar gör filmen precis så pinsam som den låter.

Reilly och Ferrel har en underbar dynamik tillsammans (inte bara på duken, de har skrivit storyn också) och det är svårt att avgöra hur mycket regissören Adam McKay behövt jobba med dem.

Jag skrattade så tårarna rann flera gånger, kanske för att jag är lika pinsam som karaktärerna, kanske för att filmen är väldigt grabbig, kanske för att den ?R väldigt rolig.