Harry Potter och den långa transportsträckan

Daniel Radcliffe som Harry Potter

Så då var det dags för den sjätte filmen i Harry Potter-serien: ”Harry Potter och Halvblodsprinsen”. Eller ett kanske mera passande namn: ”Harry Potter och den långa transportsträckan”.

Jag vet inte hur djupt man måste gräva för att hitta en 2,5 lång timme film med mindre handling än vad just ”Harry Potter och Halvblodsprinsen” har. Det stora problemet för filmen gäller filmskaparnas val kring vad de skulle ta bort från boken för att filmen ska klocka in på undr 2,5 timme. Bland de mest intressantaste från boken, förföljelsen av trollkarlar, ministeriets nästan inkvisitoriska förhör och hur ungdomarna startar en hemlig grupp för att bekämpa den auktoritära vuxenvärlden är borta, likså stämningen som detta skapade i boken.

Istället återstår istället en hel del humor och tonårsflörtar och inte så mycket mera. Det är givet att story arc:en för Harry Potter börjar närma sig slutet, något som kanske kunde anas i boken, men blir extra tydligt i filmen. Vi väntar och väntar på att något ska hända. Men detta är bara en transportsträcka till de sista filmerna.

En snyggt filmad och välspelad transportsträcka dock. Gambon och Rickman kan sina roller som Dumbledore och Snape och Watson och Grint likså som Hermione och Ron Weasley. Jim Broadbent är nytillskottet i filmen som Professor Slughorn och är även han bra. Svagaste länken är, precis som tidigare i min åsikt, Daniel Radcliffe som Harry Potter. Det är några scener i filmen som skär falskt och man önskar att man inte lämnat skämskudden hemma.

Även om jag kanske varit kritisk ovan så är den ju inte skit. Du får 2,5 timme i Harry Potters magiska värld, och det är inte fy skam för oss Potter-nördar. Man bara önska att det fanns lite mera… handling.

Edit. Så kan det gå! Jag har blandat ihop böckerna och filmerna vilket gör att ovan överstruckna mening blir felaktig. Det förändrar dock inte min syn på filmen. Tack för påpekandet! Rätt ska vara rätt!

Betyg: 3 av 6.