Recension: Eagle-Eye

Hur ska jag någonsin kunna undvika att ordvitsa om Shia LaBeoufs namn? Nä, innan jag börjar själva recension är det bäst att få det här ur vägen:

LaBeouf klarar biffen!

Så. Tack.

? andra sidan är ju det en summering av filmen, fast det visste du redan innan du började läsa den här recensionen. Låt oss istället glädjas över att det är just Shia LaBeouf som har huvudrollen i Eagle Eye, precis som i Disturbia eller Transformers/Transformers 2 för den delen.

Biffen är nämligen på väg att ta över helt från det gamla gardet, och det med all rätt. Han kan spela med en underbar intensitet men pallar även med att hålla ner tempo, humör och manér när så behövs. Visst krävs det att han även i framtiden får bra manus och rollfigurer men jag kommer utan tvekan att känna att en film med Shia LaBeouf ? det är en bra film det!

Så även Eagle Eye alltså. Den känns väldigt mycket som en uppdaterad Enemy of the State (och man kan dra en hel del paralleller mellan Will Smith och Shia LaBeouf och deras respektive karriärer men det skulle ta lite för mycket plats).

Eagle Eye är actionintensiv, klurigt skriven och rakt igenom mycket välspelad. Precis lagom patriotisk också. Du vet, sådär som gör att man nästan vill flytta till USA bara för att få chansen att rädda världen.

Storartad Hollywood-action av bästa snitt.

Ryggbiff.

Betyg 4 av 6

Recension: The Heartbreak Kid

The Heartbreak Kid
?ntligen!

Jag överdriver inte om jag säger att jag har en ”soft spot” för bröderna Farrelly (Bobby & Peter). Deras briljanta porträtt av korkade och vanliga människor som sätter sig i idiotiska situationer och blir så pinsamma att man vill dö funkar helt perfekt på mig. Jag kan inte tänka mig en bättre pick-me-up-rulle än Dumb & Dumber. Kingpin, There’s Something About Mary och Me, Myself & Irene är inte långt ifrån de heller.

I The Heartbreak Kid får vi träffa Eddie (Ben Stiller), en 40-årig sportbutiksägare som inte riktigt fått till det. Han är singel och han känner sig misslyckad. Han stöter ihop med Lila (Malin Akerman), en vrålsnygg, blond miljöforskare. De blir jättekära och allt går fint tills Lila berättar att hennes arbetsgivare vill skicka henne till Rotterdam och att hennes kollega slipper för att han är gift. Kaboom.

Eddie och Lila gifter sig med en rasande fart och sticker till Mexico. På vägen ned börjar Eddie inse att han köpt grisen i säcken. Eddie och Lila grälar en hel del och dessutom dyker Miranda (Michelle Monaghan) upp och det börjar bli komplicerat.

Filmen kommer inte upp till samma höjder som Dumb & Dumber men den har ingredienserna; man skrattar, vrider på sig, skrattar igen och skrattar ännu mer. På något vis lyckas de återuppfinna sig själva, man vet på något vis vad som ska hända, men det gör inget – det är som lördagsgodis – jag flinar, klappar händerna och är glad (det är sant).